Det har varit mycket snack på sistone om att svenska barn och ungdomar rör på sig alldeles för lite. De sitter bara framför datorn, tar selfies och äter toastmackor gjorda på vitt bröd. Som om det inte var nog så är de dumma i huvudet också, och skolresultaten har fallit snabbare än vad Linda Lindorff har rasat i vikt under Let’s Dance. Till och med Finland har bättre skolresultat än oss!
Skolidrottens betydelse för svenska ungdomars hälsa och kondition har stått i centrum i SVT-dokumentären ”Gympaläraren” som sänds just nu. Kalle Zackari Wahlström återvänder till sin gamla högstadieskola, och konstaterar att dagens tonåringar är på god väg att utveckla benskörhet eftersom de knappt rör på sig längre. Kalle gör sitt bästa för att motivera barnen till mer fysisk aktivitet, men kämpar på i motvind . Föräldrarna bryr sig inte så mycket, och lärarna är rädda för att ett spelförbud på surfplattor skulle ”hämma kreativiteten” hos eleverna.
Foto: SVT.
Som vanligt skriver du så klokt!!!! Hatade oxå gympan i skolan o hade dessutom världens sämsta lärare. En lärare som höjde de som redan var bra o såg ner på oss som var dåliga o som egentligen behövde all uppmuntran vi kunde få!! Hade aldrig velat ha gympa fem gånger i veckan, hu?
Så jävla bra!!
Japp, huvudet på spiken som alltid! Idrottslärarna gillade de som redan höll på med idrott men vi andra var mest jobbiga när vi inte vågade ta för oss på plan. Det var först i gymnasiet, där ingen i min klass egentligen höll på med nån sport på fritiden, som jag kände att det var någorlunda kul. Visst behöver barn röra sig, men idrott är och kommer nog alltid vara ett ångestpiller för väldigt många.
Men åååh Frans!! Så bra skrivet, precis så är det ju!!
Jag hade absolut inte presterat bättre av att pinas mer på jympan, det vet jag. Jag hade så gärna fått frågan om vad jag hade behövt för att tycka att det var roligt att röra på mig, men istället blev man bara en i mängden (alltid vald sist givetvis).
Toppenbra skrivet och bra att du vinklar det på detta sätt. Denna fråga är så ensidig och det finns ingen diskussion. Bra jobbat!!!
Du har så himla rätt! Jag minns att jag och ett gäng frågade om vi kunde få vara i gymmet eller spela badminton eller göra något annat bara för att slippa fotbollen och innebandyn där man ändå bara stod i ett hörn. Men icke! Jag tror absolut jag hade rört mig mer om jag gjort sådant jag tyckte var kul och mådde bra av. Lagsporter i all ära, men det är absolut inte för alla!
Håller verkligen verkligen med! Tror man måste börja tänka heelt annorlunda. Kanske inte är i skolan vi ska få ungdomar att röra på sig helt enkelt. Kanske är på fritiden med en valfri aktivitet å bonus på studiebidraget om man går dit;)
Så bra skrivet!
Jag är en gammal tant på 59 och minns fortfarande jympan med fasa.Och blir ledsen över att det fortfarade är ongar som kände som jag gjorde
Vi måste forska och analysera mer om gympalärares beteende! Vad lär dom sig egentligen under sin utbildning? Varför verkar gympalärare vara ett eget särskilt sadistiskt drygt släkte? Väldigt sällan man hör om folk som haft bra gympalärare! (förutom typ sport-älskare som såklart haft bästa läraren……pga läraren suger och favoriserar DIG)
Alltså min ”gympa-””karriär”” sabbades ju från första stund av att min gympa-hatande äldre syster haft alla lärare före, där hon fått höra t ex att ”jag hoppas att du inte kommer tillbaks från orienteringen nu utan går vilse för evigt!” (haha på riktigt) så ja…
Nu går jag dock på gym regelbundet och jag HAR alltid gillat att röra mig. Problemet är den sociala vidriga jävla gympa-miljön. Var det inte tjejers beteende i omklädningsrummet så var det killarna som tog sin in hela tiden och gjorde det otryggt eller så var det gympaläraren själv som bestämde sig för att parkera sig i omklädningsrummet och glo.
Allrahelst en manlig sådan i ett kvinnligt omklädningsrum och vice versa. ELLER så var det lärarens jävligt onödiga elaka kommentarer hela tiden så alla hör, det FINNS inte att man på en NO-lektion hör sådana saker man kan få höra i en gympasal! Seriöst.
Bra skrivet! Jag stod också ombytt hela gympalektionerna och övade på att smälta in i en vägg. Något ironiskt att det heter ”idrott och hälsa” när det får så många att må dåligt psykiskt.
Stämmer in i hyllningskören! Bra skrivet Frans! Jag hatade idrotten, mest i mellan- och högstadiet för att tycka att det var helt okej på gymnasiet där jag hade bra klasskompisar. Så jag förstår känslan av att hellre gömma sig i plinten än att hoppa över den. Pluggade sedan hälsa på universitetet och jobbade som pt ett tag (oh, the irony), så en kan säga att jag har lite dubbla perspektiv. Jag tror att skolan måste jobba mer för att få barn i rörelse, det är så viktigt för resten av deras liv. Alla familjer har inte möjlighet att erbjuda sina barn aktiviteter på fritiden så skolan har en viktig roll. Men jag tror inte att det kan ske som det gör idag. Har tyvärr inte svaren på hur men en möjlighet att välja aktivitet i större utsträckning tror jag kan vara bra för många. Men det handlar ju mycket om resurser också och så länge det inte är en prioriterad fråga kommer nog inte så mycket hända och ännu en generation får gå jympalektionen med en klump i magen :(
Asså Francois! Spot on. Tänker EXAKT samma tanke när denna diskussion lyfts fram. Det här med att de tillhör ett ‘sadisktiskt drygt släkte’ bör ju undersökas. På riktigt så hade jag massor av olika idrottslärare som avbytte varandra under allamins skolår och INTE en enda försökte lyfta oss som var lite sämre, eller kunde dra den slutsatsen att hockeykillar är vidriga personer!? Höjdpunkten var i gymnasiet då min lärare i gymnasiet kallade mig för tafatt, en käftsmäll som ömmar än i denna dag :)))) ba tack nu kommer jag steppa upp mitt game för du är så peppig.
Bra krönika! Ingen tjänar på tvingad idrott. De barn som redan håller på med sport håller ju redan på. Och de som inte tycker om idrotten tycker ännu sämre om att tvingas genomlida den ännu fler gånger i veckan.
Exakt så jag känner också. Usch vad jobbigt det var med gymnastik, och då var man ”inte ens mobbad”. Fy helvete alltså.
Huvudet på spiken med det där om att idrottslektionerna BARA gynnar de personer som redan gillar idrott och är säkra i sitt idrottsutövande – och inte alls tar hänsyn till de/oss andra.
Så jäkla bra skrivet och stämmer precis in på pricken på mig också (och säkert många många andra). Började skolan i slutet av -80-talet och då var det ju fritt fram att be de två bästa killarna välja varsitt lag från klasskompisarna och annat idiotiskt. Minns på gymnasiet när man skulle spela fotboll tillsammans med de som tränat fotboll sedan de var 5 och som spelade i nåt Div 3-lag på fritiden. Och där är jag utan nån som helst bollkänsla. Eller brännboll där alla tittade på en när man missade och skrek att man skulle ta det där platta breda slagträet som var lättast att träffa av bollen med. Eller när man tvingades ut i skidspåret, eller löparspåret för den delen och kom bland de sista tillbaka när de duktiga eleverna redan hunnit gå in och byta om. Eller i duscharna när man stod på rad 5-6 tjejer nakna med sin pubertetskropp och kände sig uttittad samtidigt som man var rädd för att killarna skulle storma in (det hände ju titt som tätt). Eller gympaläraren för den delen (hello medvetenhet om sexuella övergrepp osv).