Foto: SVT.
”Stundentens lyckliga dagar”. Så heter en av de senaste realityserierna man just nu kan följa på SVT Play. Ett kamerateam har följt ett antal universitetsstudenter i Uppsala och dokumenterat det beryktade ”studentlivet”.
Det handlar givetvis inte så mycket om själva studierna, utan snarare om att vara packad och bröla i olika gruppkonstellationer och skylla sitt beteende på att man faktiskt STUDERAR och att man bara får chansen att vara så ansvarslös och omogen EN gång i livet! Resten av livet är bara en transportsträcka till döden, kantad av lägenhetsamorteringar och annat ansvarsfullt.
Lovordandet av studentlivet från studenterna själva har inga gränser. Det pratas om att Uppsalas studentliv är ”en magisk värld” och att det rör sig om ”de bästa dagarna i livet” och att man aldrig någonsin kommer att kunna ha kul igen om man inte får nolla någon under förnedrande former med ursäkten att det är något man ”måste” göra för att bli en del av gemenskapen.
Jag vet inte varför jag har så svårt för att köpa studentlivskonceptet. Jag tror det är för att allt handlar om att göra saker i grupp. Allt bygger på att alla måste vara med på allt hela tiden, för att uppnå någon sorts gemenskap. Om en person nakenbadar i Fyrisån så måste ALLA göra det, om någon firar ”kvalborg” dagen innan Valborg så måste alla göra det, och alla måste självklart klä sig på samma sätt (frack, overall, whatever) för annars så kan man ju riskera att misstas för någon som typ… jobbar?
Personerna i serien påstår att de aldrig är så fria och ansvarslösa som när de är studenter, men jag tycker att det verkar vara precis tvärtom. Väldigt få livsstilar är väl så stelbenta och konventionella som studenternas? Det ska spexas och tjoas och tjimmas, men det ska göras på rätt sätt. Allt handlar ju om ritualer och traditioner, vissa av dem har hängt med ända sedan 1800-talet. Mycket är omöjligt att förstå om man inte är en del av det själv, och det är väl just det som är själva grejen.
Är du inne i studentbubblan så slipper du ha någon identitet över huvud taget eftersom allt redan är bestämt. Du behöver inte fundera på hur du ska klä dig, vad du ska ha för åsikter eller vad du ska göra för någonting i helgen eftersom någon annan redan har bestämt allt. Det är bara att följa instruktionerna och göra som alla andra och komma ut på andra sidan fem år senare med några hundratusen i CSN-skuld och förhoppningsvis en examen som gör dig anställningsbar! Praktiskt!
Naturligtvis så finns det flera olika sorters studentliv. Jag menar inte att ALLA som är studenter tycker om exakt samma saker och lever på samma sätt. Självklart så finns det skillnader mellan olika kretsar, men det studentliv som skildras i ”Studentens lyckliga dagar” är inget liv jag skulle vilja leva. Jag får alltid en klump i magen varje gång jag ska hem till Gävle och byter tåg i Uppsala.
Denna krönika publicerades även i Arbetarbladet 2 maj. Alla utkomna avsnitt av Studentens lyckliga dagar går att se här.
HÅLLER MED!! Precis min bild också haha. Hatar töntigt tjo å tjim i grupp! Och då har jag pluggat i fem år.
Man ska va seriös.
Alltså wow vilken bra krönika Frans! Älskar hur du kan vara seriös, men ändå hela tiden på ett extremt lättsamt och roligt sätt. Håller förövrigt med om allt. Själv pluggade jag i Lund och det var hemskt på många sätt!!
Jag pluggar i Jönköping och jag avskyr studentlivet. Gruppaktiviteter innebär oftast att nära sin allt närmare förestående alkoholism i grupp samtidigt som man pratar om hur man har 37 kr kvar på kontot och det är två veckor kvar till CSN. Valborg var ett fylleslag utan dess like, precis som traditionen bjuder bland studenter. Två dagar senare köar folk i timmar för biljetter till nästa sittning. Detta pågår året runt och ungefär två veckor efter första insparken började folk peppa inför nästa års inspark.
Jag får trösta mig med att jag bara har två år kvar. Två korta små år…
Jag pluggade i Uppsala för 100 år sedan,blir beklämd över att det fortfarande är så där tjoigt och höhöigt. Som om hela studietiden är ett enda tokigt spex .
Jag HATADE studentlivet och stämplades snabbt som en tönt .
Idioter .
Jag tycker att de som tjoar och tjimmar i sina fula overaller är töntar haha. När jag pluggade tog jag avstånd från det typiska studentlivet. Jag fick nära vänner och vi gick ut och festade och hade väldigt roligt ändå. Fick inte ut något alls av att umgås med folk jag ändå inte vill ha i mitt liv.
hahah okej här kommer en som tyckte att insparken var typ det roligaste som gjorts…men! alla är vi olika och det är ju okej! Det som inte är okej är att kalla folk för töntar bara för att dem inte är som du. Det som är med studentlivet är väl att de flesta hamnar i en studentbubbla av HYPE kring typ allt som har med studentlivet att göra: skrika, dricka alkohol, springa runt i overall och vara extremt barnsliga :) Tyckte det var rätt kul i början, men kom över det som de flesta andra gör. Även om jag som person fortfarande har en barnslig själ betyder inte det att jag tar mina studier mindre seriöst. Att få vara sig själv utan att bli dömd av andra (så länge man är snäll) är väl den största friheten vi har.
Jag tyckte de ospexiga, man visste iallafall var man hade dem. De som var värst när jag pluggade var de ”vanliga studenterna, de var så jävla pretentiösa.
Från en Uppsala-bo – du har så otroligt rätt i allt. Förutom en sak. Få inte ångest på Uppsala C! Kom och mys med mig istället, en arbetande 28-åring som på något magiskt sätt lyckats undvika att störas av studenter och deras spex i Uppsalas uteliv i 10 år.
Det blir ju inte bättre av att alla utom en av studenterna i programmet pluggar ekonomi och att den enda nationen de filmat på är Stockholms nation… Lagom representativt!
Men alltså haha.. Har kollat på programmet nu och herre! Det är allt jag har att säga.
Det är för mig intressant hur en person kan dra sådana enorma slutsatser om hur en enormt stor kultur, med oändligt många subkulturer knutna till sig, är och fungerar och vad den går ut på. Särskilt då många av oss som varit aktiva inom detta i över ett halvt decenium fortfarande håller på att lära oss om hur vissa saker fungerar.
Den bild som ”Studentens lyckliga dagar” ger än en oerhört liten och beskärd bild av ett par små glimtar om ett litet antal studenter.
Men nog tycker jag att krönikören sätter fingret på ett par intressanta och, till ungefär hälften, korrekta observationer.
Men när man går in för att skriva en hatkrönika som går ut på att sparka på något som ger så oerhört många så oerhört mycket glädje, så bör man i allafall se till att ha gedigen insyn i vad det handlar om.
Jag har full förståelse för att folk utifrån, som inte är inne i studentlivsbubblan, inte tycker att det är så roligt med skräniga studenter som går runt över gator och torg och är fulla, eller sitter längst bak i bussen och sjunger sina sånger.
Men hur skiljer sig det ifrån en helt vanlig utekväll bland så kallade ”mugglare” (människor som inte tror på studentmagi)?
Jo. För det mesta skiljer det sig på det viset att studenterna skärper sig när de blir tillsagda.
De är så uppe i sitt lyckorus för att de får glömma studierna för en kväll, att de glömmer bort sans och förnuft. En välmenande men bestämd (bildligt talat) knuff i rätt riktning brukar hjälpa. För studenter är inte oempatiska djur. Vi är också människor.
Jag tänkte nu lyfta ett par saker som jag observerat under mina 5 år som student och 1 år som alumn:
1. Våld. Det förekommer knappt slagsmål eller handgemäng i studentkretsar. Alla är inställda på att ha roligt och bråk och slagsmål är en typisk partypooper.
2. Droger. Visst att många studenter är drogliberala på så sätt att de inte har något emot att röka lite grönt ibland. Men de sköter det i 9 fall av 10 det snyggt på så sätt att de inte gör det ute bland folk. I övrigt förekommer det inte droger i någon större utsträckning i studentlivet.
3. Sexuella övergrepp. Även detta förekommer, men jag vågar gå så långt som att påstå att det är något som är betydligt mycket vanligare bland ”vanliga människor” och i det vanliga nattklubbslivet.
Jag baserar detta på mina resor runt om i landet till olika studentstäder med alla möjliga olika sorters studenter. (Jag har rest ungefär ett halvt varv runt ekvatorn till dessa tillställningar).
Serien ger inte ett så stort sken av det engagemang som så otroligt många människor lägger ner för att förgylla studentlivet för sina medstudenter. Det ges ett sken av att man bara engagerar sig för att få festa, få biljetter och alkohol.
Det ger en felaktig bild.
Under mina år har jag:
1. Arrangerat 3 mottagningar av nya studenter. På dessa deltogdet ca 500 per gång och vi var förberedda på över 1100.
2. Arrangerat en stor fest för studenter från andra lärosäten. En planering som var som ett halvtidsjobb.
3. Varit phadder, alltså hjälpt till att guida folk in i livet som student och hjälpt till att ge en nyanserad bild av studentlivet.
4. Jobbat fler pubar, sittningar, fester, mässor och träffar än jag kan räkna.
Varför har jag gjort detta? och varför gjorde jag det gratis?
Jo, för att jag ville ge tillbaka för det fantastiska jag fått vara med om, ge möjligheter till folk och se till att folk har roligt.
Och jag vet att jag inte är ensam i att ha gjort på detta sättet för den motivationen.
Så innan ni slänger er, ursäkta uttrycket, skit på oss: stanna upp och fundera lite på vad det är ni inte har sett eller upplevt. Vad det är som gör att ni dömer efter första anblicken, när ni ser oss på stan.
Saker som är vettiga att ta i beaktande innan ni dömer ut hela Sveriges framtid på en och samma gång, baserat på en krönika som bara har halva bilden och en dokumentärserie som är fruktansvärt onyanserad.
Väl mött och fridens liljor på er
/Måns
Lärare, f.d overallstudent, människa
Alltså, va?
Jag vet inte riktigt vad du umgicks/umgås i för studentkretsar, men droger och sexuella övergrepp var definitivt en stor del av min studietid (2009-2014).
De flesta tog någon drog, och cannabis röktes fritt på balkonger och i lägenheter under fester. En snubbe brukade alltid ta med sig ett par gram amfetamin som han snortade SJÄLV(!) från en vanlig flat tallrik bland alla andra festdeltagare. Andra gick på piller, främst benzo men även subutex och tramadol. Det både bjöds och såldes på fester och i skolan. Detta var alltså läkar-, sjuksköterske-, logoped- och socionomstudenter, men även ekonomer och psykologstudenter förekom.
När det kommer till sexuella övergrepp och trakasserier så har jag aldrig varit så utsatt som under min studietid, och ofta så fick man inte prata om att Erik alltid blev för full och tafsade eller att Petter försökte tvinga in en på toan för en avsugning, för då var man en partypooper.
Jag vill fråga dig precis samma sak.
De studentsammanhang som jag varit aktiv i är overallskulturen, jag har umgåtts med spexare, klubb- och sexmästerister och annat föreningsfolk.
Dessutom har jag varit runt och rest i nästan hela landet (tyvärr är det längsta norrut jag varit är borlänge) och sålunda upplevt studentkultur på många olika ställen och sätt.
Det du beskriver låter som en helt vanlig nattklubb. Sorligt och tragiskt som det är.
Men att det där skulle vara representativt för studentlivet är otroligt naivt att försöka påstå.
I den studentkultur som jag har levt i sedan 2009, samma tid som du själv, så är folk som gör sådana överjävliga övertramp inte längre välkomna på festerna, som exempel.
Får man fråga i vilken stad detta var?
/?
Du/ni har fått allt om bakfoten – det är ju just att studentlivet förenar människor med olika bakgrunder och intressen under en tradition som är så fantastisk! Du kan ha miljoner på banken, leva på nudlar, ha vilken färg och form som helst, men vi är alla lika med ovven på. Hur fantastiskt är inte det?!