Igår var det sista delfinalen i Melodifestivalen 2015. Jag firade med att ha på mig en extra urringad jumpsuit på mig i mitt och Hannas mellosnack på SVT Play. Jag kan helt klart vänja mig vid det. Först hade jag fäst en säkerhetsnål för att dölja urringningen, men sen fick jag feeling och slet av den och flashade min fjuninga bringa i public service. Nu kommer väl folk aldrig att vilja ha med med mig i en teveproduktion igen.

Pratade om Jon Henrik från förra veckan och smekte mitt bröst litegrann…

Mello sändes från Örebro den här veckan, och kvällens första artist var Midnight Boy med sin låt ”Don’t say no”. Tyvärr så sa Sverige ”No” till hans svettiga raggarsträng eftersom han inte gick vidare. Kanske för att han såg ut som en blandning mellan någon från The Poodles och Kissie, men vad vet jag?

Caroline Wennergren med ”Black Swan”. En Bond-låt med soulfeeling och en släng av jazz. Så schizofrent som det kan bli. Caroline var med i Melodifestivalen 2005 och har sedan dess jobbat med Christer Sjögren och åkt runt på Diggiloo-turné och behövt stå i Nanne Grönvalls skugga, så det kan inte ha varit lätt. Nu ikväll stod hon på egna ben och åkte ut:(

Sen hade vi JTR med ”Building it up”! Ett pojkband från Alingsås som verkligen gillade att ta sig själva på skrevet och stå bredbent och klappa händerna. Killarna beskrev sig själva som ”en blandning mellan Dr Bombay och Ed Sheeran”, men jag tycker mest att de var rätt bleka och ointressanta. Plus att bandnamnet ”JTR” låter som ett rengöringsmedel eller en statlig myndighet. De kommer troligtvis aldrig att få Polarpriset, men de kommer säkert att klara sig ändå genom att vara en blekare kopia av One Direction i brist på annat. Igår så räckte det till en finalplats. Hur många pojkband klarar Sverige av egentligen? Kommunerna måste ta sitt ansvar!

Hasse Kvinnaböske Andersson med ”Guld och gröna skogar”! Lås in era kvinnor Örebro, Kvinnaböske har blivit utsläppt! Hasse har tidigare blivit tillfrågad att ställa upp i Mello men har alltid tackat nej med motiveringen att tre minuter är för kort för att han ska få med allt han vill säga. Typiskt män att aldrig vilja sluta prata! Om tre minuter räckte åt Björn Ranelid häromåret så räcker det garanterat till för alla oss andra också. Hasses scenshow var i huvudsak inspirerad av Sverigedemokraternas kulturpolitik, med en dansbana, björkar, fiol och lite folkdans. Precis så härligt som det var förr i tiden då samtliga kvinnor hade på sig blommiga kjolar och alltid skrattade och log och drack jättemycket mjölk.

Därefter hade vi Dinah Nah med ”Make me la la la”. En låt som handlade om ingenting alls. Troligtvis så förstår man bara budskapet om man har druckit tio shots i Ayia Napa och dansar på en bardisk i väntan på magpumpning. Inte det mest spännande jag har sett, men det räckte till Andra Chansen iallafall. Sedan tidigare så är Dinah Nah känd som medlem i 90-talsgruppen Caramell, med hits som ”Om du var min” och ”Efter plugget”. Därefter sadlade hon om och blev hudterapeut. Det kanske var lika bra.

Annika Herlitz är sedan tidigare musikalartist och ställde upp med låten ”Ett andetag”.  En låt som handlar om hur nära hon ibland är att få psykbryt på Charlotte Perrelli när hon körar bakom henne i Evita på Göta Lejon. Nä jag bara skojar!  Låten hade fungerat perfekt i en Disney-film 1995, men nu är det kanske dags att gå vidare och komma på något nytt. Trots att hon hade både fläkt, galen frireligiös blick och svävade på en platta ovanför scenen så räckte det inte ens till den andra röstningsomgången.

Måns Zelmerlöw med ”We could be heroes”. Måns behöver väl egentligen inte någon presentation eftersom han varit med i i princip varje underhållningsprogram som någonsin har sänts i svensk teve, men nu är han alltså tillbaka i Melodifestivalen igen. Han valde därför att ha på sig en instoppad sweatshirt eftersom det ändå inte spelar någon roll vad han har på sig eller hur låten var eftersom han ändå visste att det skulle bli en finalplats. På scenen hade han en 3D-animerad scenshow med massa streckgubbar. Det är precis det här som forskare varnar om när de säger att vartannat jobb kommer att vara borta inom 30 år. Snart behövs det inte ens dansare till Melodifestivalen längre. Mycket alarmerande utveckling.

Det här var alltså samtliga låtar i Melodifestivalen 2015. Nästa vecka väntar Andra Chansen med Andreas Weise, Linus Svenning, Hasse Kvinnaböske, Kristin Amparo, Dolly Style, Dinah Nah, Behrang Miri och Samir & Viktor. Det känns ungefär lika svårt att förutspå som Anders Borgs och Dominika Peczynskis förhållande, men det ser vi fram emot!

HÄR kan ni kolla på mitt och Hannas mellosnack också, där vi gästades av soliga Daniel Paris, Aina Lesse och Martin Soneby. Jag svettade ner min jumpsuit under programmets gång och bjöd även på en och annan nipslip. Nästa vecka är jag och Hanna tillbaka igen, och det bör ni se som ett hot.