Nu har det hänt igen, jag har läst Magdalena Ribbings spalt! Denna gång handlar det om en person med ett riktigt snuskigt kök. Såhär skriver frågeställaren:

”En anhörig har dålig kökshygien. Det handlar om sura disktrasor, dåligt avtorkade ytor, halvhjärtad diskning, mat som står framme etc. Personen är i medelåldern, lider inte av någon sjukdom och har skaplig ekonomi. När jag rannsakar mig själv inser jag att jag nog har höga hygienkrav, men jag tycker inte de är orimliga. Det blir allt svårare att känna glädje när personen bjuder på middag.

Matsituationen blir olustig och jag känner mig både irriterad och rädd inombords. Jag har vid flera tillfällen erbjudit mig att hjälpa till i köket, men det är inte så uppskattat. Den storstädning som skulle behövas är ju heller inte möjlig att ta itu med. Hur i all världen ska jag närma mig detta problem? Är det ens möjligt? Till ett skolbarn kan man ju vänligt påpeka att ”det är jättebra att tvätta händerna innan man skär upp gravlaxen”, men det kan jag ju rimligen inte säga till en medelålders person.”

Ah. We all know one! Ni vet den där personen som man ba ”åh vad…..trevligt” när hen frågar om man vill komma över på middag, varpå man genast inväntar matförgiftning och skriver testamente.

Personligen så skulle jag nog säga att jag är någonstans mittemellan. Min diskning är rätt ”halvhjärtad” (lägger inte ner min själ i den precis) och jag kan väl erkänna att jag byter disktrasa typ en gång i kvartalet, men det kunde ju vara värre! Såhär tycker iallafall Magdalena att man ska hantera en riktigt snuskig vän:

”Du behöver ta itu med detta för att kunna fortsätta att umgås. Bäst vore förstås om ytterligare någon närstående kunde medverka – har du tagit upp ämnet med någon annan som du kan få stöd av?

Du skulle kunna säga ungefär ”vet du, nu har jag läst så mycket om vikten av rent kök och hög nivå på hygienen med matvaror och har verkligen tagit intryck av detta, men jag ser att det brister lite här och var i ditt kök, okej att jag skaffar/bekostar en köksstorstädning hos dig?”

Finns det något finare man kan säga till en kompis än frasen ”Är det okej att jag bekostar en köksstorstädning hos dig?”. Ett annat alternativ är ju annars att ha en klassisk disk-intervention och bah ”Vi tycker om dig jättemycket men…. ditt kök har bristande hygien och det är faktiskt viktigt med livsmedelshygien”.

Nä alltså, jag har faktiskt inget bra svar själv på hur man ska hantera en vän med ett snuskigt kök.

Mitt tips till frågeställaren är nog att testa vara så odräglig som möjligt själv för att få personen att fatta. Dvs försöka bräcka den andra personen i vem som kan vara äckligast i köket. Gör det till en rolig tävling! T.ex. bjuda in personen på middag hemma hos en själv och servera ogenomstekt kyckling, slicka på disktrasan och några dagar i förväg ställa fram ett paket frysta köttbullar (ni vet de som luktar fis) på köksbänken. Den som är äckligast vinner!