På sistone har det diskuterats mycket om hur sårbart vårt moderna tekniksamhälle har blivit. Häromveckan så saboterades tv-master runtom i landet, och datasystemen på flera flygplatser slogs ut. Det här fick allvarliga konsekvenser för folk som t.ex. ville kolla på Hela kändis-Sverige bakar i Borås-området, och för de som hade livsviktiga charterresor till Kreta inplanerade. Vissa fick sitta på O’Learys på Arlanda och dricka öl i flera timmar innan de kunde komma iväg!
Skämt åsido så blir jag mer och mer övertygad om att jag är den som kommer att dö först när apokalypsen är på ingång. Jag vet inte hur jag skulle hantera en situation där min iPhone inte skulle fungera i några dagar. För mig så är det en ofattbar prövning i slutet av varje månad när min mobilsurf tar slut några dagar innan jag får nya gigabyte. Oftast så kapitulerar jag efter ungefär en timme och köper mer surf, och jag vet inte hur jag skulle reagera om det kommer en dag då det inte längre är möjligt att betala 49 kronor för att lösa problemet. Kanske donera en njure?
Alla är dock inte som mig. Runtom i Sverige har en rörelse vuxit fram med så kallade ”preppers”. Kortfattat så kan man säga att det är personer som förbereder sig för det värsta, och att undergången kan komma när som helst. Källaren är fylld med konserver, och i garderoben hänger smakfulla outfits gjorda för att stå emot radioaktiv strålning.Själv så vet jag inte vad jag skulle göra dagen då undergången är ett faktum. Mina egna beräkningar har visat att jag skulle överleva i ungefär 2-3 timmar på det jag har i skafferiet. Kylen ekar tom förutom en halv flaska rosévin och en dyr ögonkräm från ett märke jag knappt kan uttala, och i skafferiet har jag på sin höjd en halv påse lättsaltade chips och eventuellt några pepparkakor jag inte orkade äta upp i julas.
De som är preppers är övertygade om att det bara är en tidsfråga innan någon form av katastrof inträffar. Frågan är bara vad de ska göra då? Ta fram konservburkarna och fresta oss som prioriterade annat? Typ ”HAHA, här sitter jag och äter ett par riktigt aptitliga bruna bönor”. Eller kanske sälja burkarna till överpris på Blocket enligt samma principer som Bruce Springsteen-biljetter på Ullevi?
Missförstå mig rätt, men om världen går under, vad finns det då för poäng med att härda ut och leva på burkmat i några månader? Förlåt för den djupa filosofiska frågan men vad skulle det vara för sorts liv? Konserverna kommer ju också ta slut, förr eller senare. Dessutom skulle jag få jättedålig hy av den ensidiga kosten. Om apokalypsen ändå är här för att stanna så trillar jag helst av pinn direkt.
Orkar dock inte tänka på det just nu. Jag häller upp ett glas rosé istället och kollar på några gulliga kattvideor, och håller tummarna för att jordens undergång kommer någon annan dag.
Krönikan går även att läsa på Arbetarbladet.se
Ha ha, vilken underbar blogg du har. Så glad att jag hittade till den. Nu återstår bara att scrolla scrolla och scrolla ännu mer för att läsa ALLA inlägg ;)
Precis såhär tänker jag också, speciellt om det skulle råka bli en zombieapokalyps. Det bästa då är självfallet att stryka med redan i första omgången i det virus eller what not som förorsakar den kommande apokalypsen.
Är man del av den första zombievågen kommer man visserligen att dö i vad som eventuellt är ett plågsamt sjukdomsförlopp, men ser man till att be smittad snabbt finns det sjukvård med morfin och höj- och sänkbara sängar att slappa i. Eget rum med TV om man skyndar sig!
Dessutom kommer det som zombie att vara lättare att få tag på friska och välnärda människor att äta och säkerligen är deras kött godare än någon som levt på de där konserverna i flera månader. Stress ska också påverka kvaliteten på kött om jag inte har fel och har man inte levt hälsosamt som levande människa kan man i alla fall göra det som död.
Det är aldrig för sent för att börja tänka på sin hälsa!
Det enda man bör ha i beaktande är att ta med en snajdig outfit att byta om till strax innan man dör i sjukhussängen, så att man slipper hasa omkring i landstingets oformliga nattsärkar resten av ens existens.
Att spendera evigheten i en särk från landstinget.. huva! Där fick jag en mental bild av apokalypsen =/
Nänä, det är inget problem..för när hud och fett börjar ramla av din ruttnande kropp så åker nog drt mesta av kläderna med. De med tighta jeans har dock kläder för evigt.
Hahaha! Din bästa krönika ever!
Precis som kommentaren ovan måste jag bara säga att din blogg är ju helt jäkla underbar!! Jag kan inte på något sätt förstå hu är jag missat den tidigare när mitt allra största intresse är att hitta spännande info om typ wahlgrensfamiljen!! Och att du sen skriver helt fantastiskt gör ju saken ännu bättre!! Hittade hit vi annabookdramat nu och trots att jag följt det tidigare har jag inte orkat fördjupat mig i den vilket jag idag ångrade när jag hittade din blogg!! Va bara tvungen att kommentera detta och sluta aldrig blogga!!
MEN – det är ju ca 1000ggr svårare att ha ‘en halv påse lättsaltade chips’ stående i skafferiet än ett dussin konservburkar.. Tycker du verkar ha ett stenhårt psyke och vara mycket lämpad för överlevnad under tuffa villkor. Den som har en halv påse chips att knapra på de sista skälvande minuterna innan jorden går under vinner ju alla gånger över den som burkar upp bruna bönor (de kommer inte hinna få upp locket, än mindre värma innehållet).