Är officiellt stans största nervvrak just nu. Det här är nästan värre att behöva uppleva än när Malou von Sivers och Peter Jihde intervjuade Sveriges partiledare inför riksdagsvalet 2010. Samma nivå av ångest.
Jag har kommit in på en utbildning i Barcelona till hösten. En svensk folkhögskola är arrangör, men utbildningen är förlagd till Barcelona på en skola där mitt i stan. Första två månaderna pluggar man spanska, och sen har man tre månaders praktik ”på en spansk arbetsplats”. Kommer förmodligen att sitta i en hotellreception dagarna i ända och ta selfies och flirta med de manliga gästerna som kommer checka in. Till jul så får jag åka hem igen. Det som är bra med utbildningen är att den är helt gratis. Alla andra språkkurser utomlands kräver typ en trust fund, men den här kan jag till och med få CSN för och plugga på precis samma villkor som hemma.
Saken är den att jag verkligen inte vet vad fan jag ska göra? Alltså om jag ska acceptera min plats eller stanna kvar i Stockholm. Jag vill liksom ”have it all” och både vara kvar i Stockholm plus sitta vid havet i Barcelona och instagrama solbrända ben i fem månader. Men det går ju inte. Oavsett vad jag väljer att göra så måste jag ju välja bort något, och det känns som att jag kommer ångra mig oavsett vad jag gör. Å andra sidan så tror jag inte direkt att jag kommer se tillbaka på mitt liv om tio år och bah ”vilken tur att jag stannade kvar i Stockholm och bodde kvar i min överprisade andrahandslägenhet i sex månader till!”. Det känns inte heller så troligt.
Har alltid velat bo utomlands under en period. Nu när jag plötsligt har möjligheten till det så känner jag mest bara ”?????????”. Panik. Trivs så bra i Stockholm, men tänker att det är nu eller aldrig som jag kan dra innan jag plötsligt är 30 och sitter här och ser dum ut med amorteringskrav på bostadsrätt, soffgrupp och tusen autogiron.
Inget är bestämt än och jag har fått några dagars betänketid, men oavsett vad så är det ju ett lyxproblem av rang. Ba ”Buhu stackars mig, världen ligger framför mina fötter och jag kan inte bestämma mig för om jag vill flytta till Barcelona eller inte, tyck synd om mig!”. Ibland vill jag bara örfila mig själv. Jag vet att det bara är jag själv som kan ta beslutet och att ingen annan kan bestämma vad som känns rätt,men om någon av er har bott utomlands ett tag eller gör det just nu så får ni asgärna kommentera lite snabbt och säga vad ni tycker om er egen upplevelse. Alla ba ”ÅK!!!” , men det känns så mycket svårare än så. Tror å andra sidan inte att man ska känna efter för mycket heller, men jag vet inte.
Åk! Det är bara 5 månader, blondinbella hinner starta 2 nya företag under tiden, inget annat kommer hända
ÅK!!! Stockholm och allt du har där finns kvar om några futtiga månader och du kommer alltid undra hur det där Barcelona skulle blivit om du inte åkte. ÅK, ÅK, ÅK!
Jag fick för mig att åka som au pair till Tyskland för snart sex år sedan och tack och lov åkte jag! Jag tvekade massa innan för farfar kunde ju dö medan jag var borta (han lever än) och hur skulle jag göra med lägenheten? Allt gick dock bra och jag blev vuxen när jag var borta, det bästa jag någonsin gjort!
Alltså, gud, känner igen mig i det här. Ska flytta till London i höst och läsa en folkhögskoleutbildning på distans därifrån och har längtat efter det så länge, men har samtidigt nu hamnat i något slags tvekmode och tänker att Sverige är ett himla bra ställe att bo på ändå och sådär. Det jag säger till mig själv är att det är ändå bara för en ganska kort tid egentligen (ett år för mig, ett halvår är ju ännu kortare), jag kommer antagligen att ha skitkul och om det nu skulle vara så att jag vantrivs och gråter och längtar hem till filmjök och ostbågar så får jag väl sätta mig på planet hem till Sverige igen. Så är det ju, jag tror inte att de kommer hålla dig som gisslan om du inte trivs och vill hoppa av. Därför, efter hela denna långa och komplicerade förklaring som inte bara är ett ”Åk!!”, skulle jag råda dig att åka i alla fall. Stockholm och Sverige står kvar ifall det blir så dåligt att du känner att du inte kan vill vara kvar längre.
Instämmer med övriga: åk!! Att vara på utomlands på egen hand är sååå berikande och utvecklande *dagens klyschigaste ord* but its true as hell. Spenderade ett halvår i Australien som var det lyckligaste i mitt liv <3 åkte själv så hade dömycket ångest innan men allt löser sig.
Men nu till frågan: vad är det för utbildning som inte kostar?? Låter awesome! Jag är själv sugen på att dra till Barcelona om jag inte kommer in på min utbildning i Sverige :)
Klart du ska åka! Jag är en väldigt hemkär person som egentligen ogillar att resa så jag förstår din panik. Men passa på medan du inte är bunden till en massa vuxensaker. Du kommer ju hem sedan och Stockholm kommer att finnas kvar.
Åk! Om det är via folkuniversitetet/ IS Barcelona på Via Laietana, så har jag pluggat spanska där, dock inte samma kurs. Har bara bra saker att säga om skolan och staden. Lärarna är väldigt trevliga och du kommer lära känna massa trevligt folk att umgås med! :):):)
Men Frans! Jag läser din blogg typ jämt (hehe), men har inte känt behov att kommentera något förrän nu.
ÅK FÖR FAN. Jag drog till Italien för över 2 år sen för att plugga i 8-9 månader och är fortfarande kvar. Lätt det bästa valet jag gjort hittills i mitt liv, på riktigt. Oavsett om du väljer att stanna eller dra tillbaka till Stockholm när du är klar med plugget kommer du att växa så sjukt mycket som människa (klyschigt, jag vet) och ha med dej den erfarenheten resten av livet. Det handlar inte bara om att ”studera utomlands i några månader”, utom att helt byta rutin och vanor. Det finns inget bättre sätt att lära sej mer om sej själv som person samt tvingas ut ur sin comfort zone.
Det enda NEGATIVA med hela grejen är att du antagligen inte kommer vilja dra tillbaka när du väl har prövat på att bo utomlands. Själv har jag noll planer på att flytta tillbaka till Stockholm, däremot flyttar jag gärna igen men till ett annat land. Jag menar, hur kul är det att vara född i Sverige och leva hela sitt jävla liv där när det finns så många andra länder i världen?
Tycker helt klart du ska åka! Jag har bott i Tyskland ett år och var absolut livrädd innan jag skulle åka och trodde aldrig att jag skulle klara av det. Men jag åkte, och hade ett helt fantastiskt år! Verkligen det bästa jag har gjort i mitt liv. Så bara kör, du kommer inte att ångra dig! :)
Bodde i England i tre månader och de var de bästa tre månaderna i mitt liv, (och då var det januari-april dvs regnigt och kallt, just sayin)
GOOO!!!! Har spenderat 6 av de 10 senaste åren utomlands och det är det absolut bästa du kan göra!!!!!
Som alla andra säger det är ju bara 5 mån!!!
ta tjänstledigt från jobbet, hyr ut din lägenhet och åk!!
ÅK! Stockholm och lägenheten samt vännerna finns kvar, medan möjligheten till att studera utomlands kommer att försvinna om du tackar nej.
Jag ska nu ge dig en kommentar som inte liknar de andra. Jag åkte utomlands och pluggade (visserligen i 9 år, men ändå) och i slutet där ångrade jag SÅÅÅÅÅ mycket mitt beslut och ville bara hem hem hem och jag tyckte att jag var världens dummaste som hade åkt och det hade varit SÅ mycket bättre att stanna hemma. Och vet du? Jag vet nu att set hade varit det. Men EN SAK jag har insett är att det inte GÖR något att jag ångrar mig nu. För hade jag INTE åkt hade jag suttit här idag och ångrat DET beslutet. Med andra ord (rörigt) så gör det inget om du inser att det blev fel, för att stanna kommer bara bli mer fel. Det LOVAR jag dig.
Frances!!! Åk för fan du kommer INTE att ångra dig! PROMISE. Det kommer att vara det bästa du gjort i ditt liv! Glöm dock inte att ta med lite dip sauces eftersom dipparna i andra länder duger get_PuNG :D :D
KÖR JÄRNET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jäklar vad jag känner igen den där ångesten. Det är grymt att våga åka sådär, men om en verkligen verkligen inte vill så kan det vänta till senare tänker jag.
Men: som någon skrev här, det bästa med att åka är att en alltid kan ångra sig. Det är ingen stor grej. Oj, det råkade suga, ja men då kan en åka hem igen. Jag har åkt iväg två perioder på det där sättet, den första var till frankrike, jag var i din ålder och jag var helt fucking livrädd innan. Alla val kändes som fel. Jag ångrar inte den resan det minsta, men så jäkla kul hade jag inte hela tiden. Den här pressen att en ska ha sin bästa jäkla tid i livet tror jag är destruktiv var en än är. Min andra sån resa hade jag en mycket lugnare inställning till. Jag tänkte att det kunde suga, vara tråkigt, att jag skulle längta hem ibland osv. Noll prestationskrav på att ha kul. Och det blev så jäkla bra!
Jag tror att en bara kommer acceptera att en kommer sitta med samma vardagsångest och småtristess då och då var en än är. Och fem månader – i Sverige är det ingenting men på resa är det ett jäkla liv. Så ja åk om det bara är rädslan av att missa saker som håller dig tillbaka, skjut på det en termin om det är för jobbigt. MVH Livscoachen
Min kompis gick exakt den utbildningen förra året och hade så roligt!! Först gick en termin och läste bara spanska på skolan, sen åkte hon tillbaka nästa termin för att läsa den här som du fått plats på. Så det måste ändå vara ett bra betyg, att vi knappt hann ses här hemma innan hon försvann tillbaka igen.
Jag tror du kommer ångra dig om du inte åker, men då kan du åka någon annan gång. Åker du men ångrar dig helt och får panik, går det ju alltid att ta sig hem igen. Det blir nog bra oavsett men eftersom du sökte från början vill du nog mer än du vill stanna, dessutom är det bara några månader, dessa går läskigt fort!
ÅK!!!
Är typ i samma sits men där plugg i Barca är utbytt mot en hösts finansierad (men oavlönad) praktik i Guatemala. Att åka skulle innebära åtskilliga ”uppoffringar”, som t.ex. 1. säga upp mig från mitt jobb (där jag nu jobbat i typ en månad efter att ha gått arbetslös sen i höstas), 2. lämna min fiina fina lägenhet här i solna (som jag i dagsläget ändå bara har ett andrahanskontrakt på t.om. sista aug) och 3. återigen hamna ”utanför systemet” (ingen lön, ingen A-kassa, flytta hem till föräldrarna i norrland och bli stammis hos Arbetsförnedrigen IGEN samt 4. eventuell ond, bråd död pga typ ett av latinamerikas farligaste länder etcetc. Vissa kanske skulle säga att det är idioti att bara lämna ”allt”, men i förrgår bestämde jag mig – jag drar!! Av den enkla anledningen att det ju är det här jag brinner för, det faktum att min själ och livsglädje dör lite varje dag för varje faktura jag hanterar och för varje plågsamt stela lunchkonversation om kollegornas fotbollsspelande ungar eller det bästa tvättmaskinsmärket, men kanske framförallt att jag, om jag ska vara ärlig, bara vill ångestprimalskrika av tanken på polarnas planer på att köpa lägenhet, stadga sig och att liksom en dag inse att jahapp, det blev inte mer än såhär.
Så, om du frågar mig – de ä bar å åk.
Frans!
Jag akte pa en flygvardinne/sprakkurs i Barcelona for nagra ar sen. Visserligen var det det basta jag typ nangonsin gjort eftersom jag senare fick jobb pa ett spanskt flygbolag, traffade de absolut harligaste vannerna, besokte de bastaste gayklubbarna och flyttade ihop med min spanska kockhunk. MEN, utbildningen var ju mer eller mindre en scam som av nagon sjuk anledning lyckades bli sponsrad av arbetsformedlingen osv. Enda anledningen till att jag fick jobb var ju att jag ar halvspansk och redan pratade spanska.
Nu ar ju kanske det har helt annorlunda. Jag har ju ingen aning. Men jag kande direkt att jag behovde share. Dubbelkolla hela grejen for att vara saker. Verkar det bra tycker jag dock ATT DU SKA AKA. Fantastisk stad som jag tror hade passat dig perfekt. Hell, den passar alla helt perfekt! Stockholm finns alltid kvar…
Karlek
FRANS!!!!!!
Sitt inte som ett våp och vänta på….oklart vad?! ÅÅÅÅÅÅÅK!!!!!!!!!!!!! Du kommer inte att ångra dig det är jag helt säker på! Du är bäst! Puss
När jag flyttade ifrån min sambo för att börja plugga 30 mil bort så var mitt starkaste argument de dagar jag ångrade min brutalt, det går tåg åt båda hållen, jag kommer inte bli fast här för alltid om jag inte vill. Och troligtvis så går det flyg åt båda hållen från Barcelona också, så kör! Det kommer komma jävligt jobbiga dagar, men det kommer också (Förhoppningsvis) bli sjukt kul och så värt det! Lycka till!! :D
JAG HAR GÅTT SPANSKA I PRAKTIKEN DET VAR DET BÄSTA JAG GJORT I MITT LIV. ÅK DIT DU KOMMER INTE ÅNGRA DIG. (sorry för caps men seriöst, bara gör det, och om du inte trivs är det ju bara att hoppa av och flytta hem igen, var en i min klass som gjorde det och ingen blev sur på henne för det. Så bara kör, finns inget bättre än att sitta och svettas i trettiogradig värme (alltså den som kom på att kurser ska börja mitt i juli är kanske inte världens smartaste, thank god att skolan i alla fall har ac) och prata om gårdagen på spanska med en lärare som ger en i läxa att gå ut och skaffa spansktalande pojkvänner.)
ÅK!
Jag var i Frankrike i höstas och pluggade, och det är utan tvekan det bästa jag har gjort. Nu är jag iofs Gävlebo och ville inget annat än att fly den här staden så för mig var det inget svårt val, men jag tror att oavsett vart man bor så mår man bra av att göra någon sån här grej. Testa en annan kultur, lära sig språk, se något nytt. Ovärderligt.
Samtidigt så måste du ju känna efter själv. Det beror ju helt på var man är i livet (lol psykolog-wannabe) och det som är perfekt för andra kanske inte passar dig just nu :)
Herregud. Här trodde jag att jag var ensammast i världen med min existensiella barcelona-ångest, och så läser jag det här. Jag har kommit in på samma skola men kursen ”spanska och internationellt utvecklingssammarbete”. Så tanken är alltså att jag ska vara i barcelona i fyra månader och sedan i CHILE i FEM. Fattar inte riktigt vad jag ska göra där men har nog nu bestämt mig för att det är lika bra att köra. Har gjort liknande utomlandssaker tidigare och känner mig alltid såhär nervig, och så blir det alltid bra. Och även om denna gången inte blir det så blir det i alla fall en jävla bra erfaranhet. Och yolo osv.
Jag veeeeet preeeciiiis huuuur deeeet känns!!! Grejen är att man måste komma ihåg hur den spontana första känslan kändes. Alltså när du sökte/fick erbjudandet. Var det ”yesss!” eller ”uäk”? Det var antagligen ”yesss” eftersom du sökte. Därför måste du åka. Då märker du att det var inte svårt, att du vågar/kan göra vad du vill, att Barcelona är en FANTASTISK stad, du kommer *utvecklas som person* och *lära dig jättemycket*, de där månaderna kommer gå i vilket fall men du kommer minnas dom mycket mer om du gör nåt annorlunda, alltså reser. Att resa bort är typ det bästa en kan göra med livet pga får *perspektiv* osv. Du måste åka. Du kommer ångra dej annars. Du kommer åldras å ba ”fan, varför tog jag ej chansen?” MVH engagerad bloggläsare som alltid blir sjuk i huvudet och dör av stress så fort ett beslut ska tas, speciellt ett i den här stilen.