Helvete. Den här har rullat i mina hörlurar några dar nu. Tror både Onda och Ivory är bättre än någonsin nu. Petter417 jämförde en gång Onda med Scarface, en rapgubbe som bara blir bättre och bättre ju äldre han blir. Onda har levt över två hela decennier på 1900-talet, och nu lever vi en tid där fönstret för innovation inom genren av folk som ens levt ett år på 1900-talet börjar stängas. Hade Lil Wayne släppt sin första skiva idag och varit lika gammal som när han släppte sin första skiva hade han varit född efter det senate Irak-kriget. Zlatan hade spelat i Juventus när Lil Wayne föddes. 

Det kan sägas att rap alltid varit aningen för ungdomsfokuserad. Eller raplyssnare i alla fall. Kan verka som att VBDFR gillar alla nya glansiga rappare och snabbt ger upp på det äldre gardet, innan de ens är ”äldre”. Kanske stämmer det, fast jag tänker mer på det som att vi älskar innovation. Jag i alla fall, jag är alltid nyfiken på att höra någon som hittar på något nytt. Jag vet hur pannkakor smakar vid det här laget: jättegott. Jag blir skitglad när det råkar serveras pannkakor en torsdag, men jag tänker aldrig på pannkakor. Jag tänker på det där nya kebabstället som ska öppna på Rosenlundsgatan. Jag vill vara med från början när kebab ska bli finkrogsmat i Sverige. Har någonting med mat någonsin haft så hög potential? Detta är vatten-på-Mars-nivåer.

Så jag är skitpeppad på när ungdomar på typ blå linjen gör något helt nytt, och jag var extremt peppad när Ivory dök upp för några år sen. Jättespännande och lovande först, utvecklas till antingen dominerande i sitt sound (Ivory) eller bara lovande men inget jag fastnade för (jag gjorde tamales en gång, det var gott och krångligt, har inte gjort om det). Onda passar inte inte i mallen. Inte Chris Change heller.

Onda och STHLM Inkasso hade bättre beats och mer personlighet än allt i Sverige, men jag var inte medveten om att de fanns när de var ungdomar med potential. De var bra på det de gjorde, helt enkelt. Volvomusik var antagligen 2010:s bästa svenska rapskiva. Sen släppte de ingen musik på skitlänge och det var okej på något sätt. Och så pågick livet som vanligt och plötsligt har Onda Sveriges bästa rapröst och känsloförmedling. Han lyckas göra reflektera-över-livet-rap kanske bättre än vad vi någonsin hört i svensk rap. Inte bara en gång. Och Ivory gör sitt. De behövde inte vara tonåringar för att förnya sig. Innovation har inget med ålder att göra. 

Och Change har gått från en helt vanlig svensk rap-producent med ovanligt bra musiksmak till det här. Vet inte om jag hört honom bättre?

Under ett år när Mwuana hände, när Erik Lundin hände. Så vi lever är en av mina favoritlåtar 2015:

/Hugo