I nästa inlägg kommer det intressanta som förklarar bilden ovan (det handlar om YEET som är nya NAE NAE).

Nu ska vi snacka lite mer om YIKEN aka det nya TWERKIN så länge. Som ni läst på bloggen så muterade ju twerkin förra året i bay area. Nya dansen yikin verkar fortfarande leva för fullt och jag har väl inte så mycket att tillägga till min reaktionstrappa från oktober/januari. För er som inte orkar klicka på länken (här är den igen) och läsa hela reaktionstrappan så kan jag kort förklara yiken så här:

det är det yikearen gör mot twerkarens rumpa när hen twerkar (oftast manlig yiker och kvinnlig twerker, never mind att twerkin i sin ursprungsform är relativt unisex holla new orelans bounce). Det som är intressant med yikin är att det inte behöver vara en twerkare där, det går alldeles utmärkt att hålla på med yikin för sig själv. Dvs juckdansens egna luftgitarr.

Återanvänder min gamal gif för att illustrera:

Det jag har att tillägga om yikin idag är att det finns lite ny go yikin musik. Dels finns D-Mac (Sage The Geminis brorsa!) och Millas Whoa. Den spelade jag i Jenny & Vänner #59 och den är fortfarande tung. Sen har oturskillen Kafani gjort en yiken-sång tillsammans med E-40. 40 Water och The Ice King är nog närmare 75-80 år gamla tillsammans, men de kan fortfarande välja bra beats och hänga med i ungdomstrenderna. Båda streamas nedan, Whoa först pga chock-mycket bättre än den ändå rätt goa Yikin Party:
 

Jag jobbar parallellt här på att få lunchminuterna till att räcka till att förklara YEET och bilden länst upp här. TO BE CONTINUED

Av. Hugo

Först och främst, det som uttrycks i titeln är verkligen INTE en kontroversiell åsikt om en lyssnar på musiken. P-Lo från The Invasion har släppt genibeat efter genibeat i ungefär lika många år som DJ Mustard har släppt genibeat efter genibeat. Skillnaden är att väl att DJ Mustard har lite fler radiohits och P-Lo är ca 1000 gånger mer omtyckbar/gullig. Skillanden ligger också i att P-Lo kommer från den miljö som uppfann det sound som dominerat kalifornisk musik de senaste åren och DJ Mustard är en helt vanlig person som på ett lite längre geografiskt avstånd formats och influerats av bay areas kreativitet.

Diskrepansen mellan hemorten för de kaliforniska artister som slår igenom stort, och hemorten för de artister som är kreativt ansvariga för den musikaliska innovation som lett till Kalifornien nuvarande framfart inom musiken är traditionsenlig. Det kanske är ett helt normalt storebror/lillebror-förhållande mellan LA och Bay Area, vem vet.

Jag har ofta tänkt att just innovationskraften och kreativiteten både ligger till grund för den fantastiska musik och det drivande engagemang som verkar finnas i Bay Area, och även är anledningen till att det nästan utan undantag alltid är artister från andra ställens om kapitaliserar på Bay Areas uppfinningar. Väldigt icke-fakta-grundade tankar här OBS, men de kommer från t ex:

När bay area hade en hype på gång med hyphy gjorde tonåringarna redan post-hyphy, eller fruity pebble punk rock/based som de kallade det. The Pack hade en hit med soundet i Vans, och resten av kidsen levde ut i hur nyskapande de var snarare än att försöka hänga på de äldre gardets framgångar med hyphyn. Mistah FAB som var en hyphy-yngling var alltså ca 25 när hyphy var som störst. Den blivande HBK-medlemmen Jay Ant var nog inte mer än 15 när han blev känd lokalt som rappande och producerande medlem The Packs systergrupp Diligentz.

När det sound som i stort sätt låter likadant som den musik DJ Mustard nu turnerar världen med väl spreds utanför Bay Area i form av jerkin hade den huvudansvarige innovatören Young L redan börjat göra nån flummusik om matematiker och sånt, och Jay Ant håller på med nåt liknande kreativt. Innovatörerna hade redan gått vidare.

Några bay area tweens (tweens vid fruity pebble punk rockens guldår ca 2007) som numera kallar sig bl a Iamsu och Sage The Gemini fortsatte dock följa post-hyphy-rälsspåren Jay Ant och Young Ls lagt ut. Så småningom bildade tweensen den allsvenska fotbollsklubben HBK och produktionsgänget The Invasion. De lyckades knyta till sig gamlingen Jay Ant och med P-Lo i spetsen producerar The Invasion numera beats som rent musikaliskt utan tvekan är minst lika intressanta som LA-killarna DJ Mustard och Leauge of Starz. Men det är i LA skivbolagen har hittat de största hitsen hittills.

I avsnitt 59 diskuterar vi det lilla missnöje bay area-artisterna traditionsenligt känner för att LA-producenten DJ Mustard utan att direkt bidra till utvecklingen kapitaliserar på buktens sound. De är med grund i denna diskussion jag nu känner att nån måste lyfta frågan och göra jämförelsen:

P-Lo > DJ Mustard

Om inte annat så för att jag hejar på P-Lo pga hejar på lillebror Bay Area, det är deras tur nu!! Och det där med att P-Lo är extremt omtyckbar.

Längre upp hör ni den P-Lo producerade What You Bout med gästerna Wiz, P-Lo och Berner (ska berätta om vitingen Berner en annan dag) från Iamsus kommande skiva. Jag kommer inte sätta ihop några jämförande mixar eller whatever pga ni som lyssnar på ny musik har ju hört minst 20 sånger producerade av båda lägrerna och om icke så räcker det att veta att båda gör genibeats.

Av: Hugo

Jag hade aldrig hört talas om Oaklands Kehlani innan jag såg den här videon för Khelani & Klyde i veckan. Den beskrivs som musikdriven-kortfilm i själva youtube-beskrivningen. Det låter ju inte som nåt för mig alls men tur att jag inte hade läst beskrivningen innan jag trycke på play.

Det här är en helt vanlig laid back gangsterhistoria om kriminellt leverne och inbrott. Precis som i filmen (SPOILER!!) som är 100 år gammal så det är lugnt om jag spoilar va, precis som i filmen som titeln anspelar på så går det åt helvete på slutet. Sättet Kehlani sjunger på och själva dramat får mig att tänka på en annan film, den chockjobbiga: Requiem For A Dream. Likheten är denna: I RFAD går det åt helvete men skådisarna är lite för coola och snygga hela tiden för att den enda bestående känslan vid filmens slut ska vara att det är hemskt med drogbruk. Det ser lite coolt ut också, och hemskt. Men livet är ju hemskt hursom, lite coolhet kan ju inte skada. Typ. Ska inte ta er nånstans med det här mer än att Kehlani & Klyde lämnade mig lite med samma känsla, det är ett ofett liv som inbrottstjuv men hon låter rätt cool och det ser rätt coolt ut att räkna pengar på sängen medan morgonljuset lyser igenom det dammiga fönstret.

Det finns ju extremt mycket musik som helt öppet stödjer destruktivt levererne, denna sång mer smyger in det som en känsla. Alltså:

heart beaten, knees start to weaken
we been getting dependent on htting licks every weekend,
i wonder: do you ever get tired of this?

Näe. Det låter nice när du sjunger det så där. Hitting licks är slang för att råna nån/nåt om ni inte visste. Ska som sagt inte ta er nånstans med detta. Kehlani är 19 år och från Oakland och jag hoppas hon får bra beats i framtiden för jag gillar hennes röst.

Så här ser hon ut:

Av: Hugo

Det var då ett helvete att googla fram en bild på 50 Cent och Iamsu tillsammans. Jag var helt säker på att jag skulle hitta en direkt från videoinspelningen av Up! remixen 2011-2012 eller när det nu hände. Jag scrollade uppåt två minuter men inte en bild. Det kanske var fotografernas som konspirerade då den version av Loverance hit som tillslut pushades av skivbolaget var den utan verser av sångens refräng-sångare, låtskrivare och producent: Iamsu. Även en kille som heter Skipper fick en vers skrotad.

Istället ser ni omslaget till Iamsus kommande skiva Sincerely Yours.

Undrar om 50 Cent vet att han var delansvarig till ihopsamlandet av Iamsus första miljon. För alltså, stim-pengen på båda komposition och skrivande av Up! måste ändå gett en slant och Fiddys medverkan gav säkerligen sången en miljon värt av extra stiminkomst. Trots att Fiddy lät väldigt out of place och i jämförelse med Iamsus vers på orginalet blev helt förnedrad. Lyssning: orginal här, versionen med Fiddy och Iamsu här, och den sista utan Iamsu-vers här.

Nu är 2014 fuckin här. Loverance är inte längre med i HBK, om han nånsin var det? Men 50 Cent jobbar med HBK igen. Och som inläggets rubrik antyder så är 50 Cent jättebra på den här nya sången. Lyssna direkt:

Det är ingen twerk-hit som Up! direkt. Det är ingen post-hyphy-aka-based som Jay Ant slog igenom med 2006. Just det, kanske ska nämna det, det är alltså en Jay Ant-sång med Jay Ant-refräng på ett Jay Ant-beat. Vad tycker ni?

Själv älskar jag när Iamsu börjar sjunga typ direkt. Och jag blev helt slagen av ej-out-of-place 50 låter. Ni förstår ju vad jag förväntat mig efter hans tidigare arbete med HBK. Men en aningen autotunead (eller?) 50 sjunger ju mky mysigt på detta beat. Jag är chockad. Och glad. Så peppad på att hela Jay Ant-skivan ska låta så här nu. Gärna med lite fler Iamsu-samarbeten, gärna lite som Ant och Susies samarbetsskiva Stoopid från för några år sen. Varför gör de inte en skiva tillsammans bara: Jay, Curtis och Suzy.

Så här ser Jay Ant ut:

Av: Hugo

Mannen jag tryckte play på den här sången för jag trodde det skulle vara den första Sage The Gemini-sången som handlade om sex eller nåt sexigt. Pga den heter Kiss It. 

Kool John är ju annars snuskgubben i gänget, han är ju den enda i HBK som fått mig att skriva något i nivå med ”jag trodde ett tag att Kool John skulle ta fram kuken på riktigt i den där soffan” när jag bloggade på min gamla blogg. Sage har ju påståt att hans twerk-hit Red Nose i själva verket handlar om hans hund med en röd mule. Han är ju skitsnäll och fast att han brukar göra musik med snuskrappare som Kool John och Mr Eat It First aka Smoovie Baby så rappar han sällan själv om sex.

Alltså jag hinner inte reda ut det här nu, jag har en för kort rast. DEV jag gillar dig sen du innan du släppte Bass Down Low pga du är en bukt-artist osv och har Cyrano-produktioner, men du kan ju inte släppa en sång som heter Kiss It 2014 med en rappare med en refärng med upprepade kiss my ass och inte vara övertydlig med om du menar det gamla goa uttrycket med innebörd ca dra åt fanders eller om du är ute och gör en snusksång nu. Såvida du inte vill att jävla bloggar jorden runt ska bli förvirrade alltså.

Bakgrund: (1) kvinnliga rappare har i hundra år rappat om att bli slickade i röven och (2) de senaste året kanske har även manliga rappare allt oftare börjat rappa om att de kanske gör det ibland. Fråga snuskbloggen. Detta innebär att (3) förväntningarna på sånger med rappare från 2014 som heter Kiss It ska handla aldra minst om oralsex, kanske om andra saker.

Så nu har vi den här förvirrande sången med en text jag inte hinner analysera mer än detta:

A. Devs refräng är värsta Disney-refrängen, hon låter som Lily Allen typ. Låter väldigt barntillåtet. Hon säger dock raden:

I rather you kiss my ass följt av kiss it kiss it

B. Sage The Geminis vers börjar så här:

öhhh, I enter, through the exit

Är det här några jävla eat the cake anne mae hemliga budskap med sexuell underton eller är det en helt vanligt barntillåten sång? Ska vi lite på bevis A eller bevis B? Nu måste jag jobba lite.

Av: Hugo