En av mina favoritskivor inom gengren bruks-rap förra året var Drakeo The Rulers I Am Mr Mosley. Hörde ni den aldrig?

Antar att ni inte hörde. Det är mer än nånting annat ett bevis på att DJ Mustards fame och varumärke som musiker är nere på tidig 2012 års nivå. Med andra ord, nu för tiden är jag är den enda personen utanför hans direkta släkt som väljer att kolla upp projekt baserat på att DJ Mustard är inblandad.

Det är lite värre än 2012 dock, för då letade jag ju efter DJ Mustard eftersom han var på väg att göra nåt jävligt fett av mitt favorit-sound. Det var spännande, svårt att hitta och skitkul musik. Det var typ samtidigt som det så kallade DJ Mustards-soundets grundare Young L började göra Björk-låtande musik om gamla matematiker. Så jag var skitglad över att DJ Mustard plockade upp fanan.

Nu kollar jag upp DJ Mustard-tracks för att höra andra bättre musiker göra nåt fett på hans plattform.

I Am Mr. Mosley var alltså Hosted By DJ Mustard och lyckades på något sätt vara helt ohörd och samtidigt skitbra. Skitbra bruksrap iaf. Alla sånger låter typ likadant. Drakeo The Ruler låter som en blandning av leanad Problem med Bay Area-dialekt och en Joe Blow på molly som fortfarande kan artikulera. Den är referensen är alldeles för smal för alla som inte läst alla inlägg på bayonnaise (vad upp Lo!) men det är så han låter iaf.

Om ni istället för att läsa om det vill höra hur han låter, tryck play på sång 3 på I Am Mr Mosley som ni hittar här. Eller tryck play här:

Ja ni ser rätt, det är en Youtube-inbäddning där ovan. Det blev en fucking youtube pga Drakeo The Ruler är en sån artist som går runt på gator och torg 2016 utan att bemöda sig lista ut hur man lägger upp sin musik på Spotify eller TidalFactsSweden ens.

Trots att Drakeo aktivt jobbar emot att blir upptäckt har jag alltså lyckats höra inte bara en I Am Mr Mosley-skiva, utan nu i veckan tog jag mig tid att lyssna på uppföljaren I Am Mr Mosley 2. Och det är fan mer av samma guld. Jävlar vad denna skiva bara rullar på. Livet känns på riktigt lite ljuvare med Drakeos mjuka röst i hörlurarna. Kommer knappt ihåg nåt han säger förutom den där om att jag inte ska lägga mig i hans knark-problem från refrängen på I Know, men det är precis så bruksrap fungerar.

Det ska inte va så bra att det tar fokus från vad du nu gör, det ska inte vara så dåligt att det tar fokus från vad du nu sysselsätter dig med. Du ska kunna bruka denna musikprodukt i ditt liv utan att bli alltför påverkad av varken fantastiska mänskliga prestationer eller oljud.

Det kanske är så DJ Mustard tjänar sina slantar numera. Han har skrivit ett 10-album kontrakt med BIG PHARMA om att göra musik som fungerar som komplement till bipolär-medicin som är svindyr att tillverka. Terapeutiskt. Om ni googlar DJ Mustard och big pharma record deal så hittar ni inge bevis för att den här dealen inte existerar.

Exakt av detta skäl valde jag bilden på Drakeo The Ruler som ligger längst upp här. Den är tagen från videon till Having Fun från nya skivan. Drakeo ser jävligt avslappnad ut.

Having Fun är näst bästa sången 10 Chains som handlar om att bära tio kedjor. Lyssna på hela skivan på Soundcloud:

/Hugo

Senast igår önskade jag mig att DJ Mustard bara skulle göra R&B framöver, och redan nu serveras lite Mustard-producerad helt perfekt R&B. Mila J har jag dyrkat sen typ tidigt 00-tal och jag är överlycklig att det går bra för henne nu. My Main är andra singeln från hennes kommande album, och gästas av Ty Dolla. Detta är så perfekt och bra R&B att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mig själv, att den dessutom är en kärlekslåt till Milas bästa tjejkompis får mitt hjärta att smälta. Önskar överhuvudtaget mer musik om kvinnlig vänskap, för det finns inget vackrare. Från början skulle Iggy Azalea gästa låten, och även om jag är glad att slippa lyssna på henne, så hade jag hellre sett en kvinnlig rappare som gäst på denna framför Ty, även om jag såklart älskar Ty supermycket. Men ärligt, är det inte lite weird att han kommer in på låten och snackar om hur hans main chick stannade med honom trots att han va otrogen??

Videon fick mig typ att börja gråta, SÅÅÅÅ fin!!! Längtar extremt mycket efter Milas album nu!

PS. DÖÖÖR för Milas lilla ”ungh”-ljud som hon gör hela tiden!

Trogna läsare/lyssnare vet att vi i VBDFR inte direkt är #teamMustard, visst han ligger bakom en jävla massa hits, men vi är ändå lite kränkta över i vilken utsträckning han snott sitt sound. Whatever. Personligen har jag inte varit särskilt imponerad av något Mustard producerat på länge, men så dök denna härliga R&B-låt upp, och Mustard verkar verkligen ha en jävla talang för R&B. Min önskan nu är att han fokuserar på att ge oss R&B som vi inte kan leva utan, och låter bukten sköta rapproduktionen ett tag framöver. Justine Skye har jag inte tidigare lyssnat så mycket på, men efter denna banger kommer jag lätt hålla koll på vad hon levererar framöver.

HOL UP. WAIT HOL DA FUCK UP. ALLTSÅ VAD i hela.

Mitt under inspelning av avsnitt 67 med Marvin Tebano (kommer på onsdag typ) får jag ett sms från Onda om att Dj Mustard har fått stryk under ett uppträdande i San Francisco. Som ni ser ovan, så det går när man snor Bay-soundet. För vi anade både Onda och jag att det var DJ Mustards avsaknad av ödmjukhet inför denna grej att han gjort sig en karriär på ett sound skapat i Bay Area som var roten till bråket. Läs mer om detta i t ex detta blogginlägg: P-Lo > DJ Mustard.

Så jag kommer hem och äter middag innan jag loggar in på TWITER.COM OCH GOD DAMN.

Det visar sig att det var Mistah JÄVLA FAB som stormat en scen där Dj Mustard och YG uppträdde. YG ska ha blivit rånad. Av denna man:
 

Mistah FAB var gjorde sig ett namn typ 2005 som hyphyns egen talesperson. Hyphyns pressansvarige. Mannen som gav ghostriding ett ansikte. Sen dess har mycket hänt och Fabby har varit både backpack-rappare, lokal aktivist och ratchet-rapapre sen dess.

Men inte nog med det. DET VISAR SIG ATT MISTAH FAB HADE MED SIG DENNA MAN UPP PÅ SCEN FÖR ATT BRÅKA MED MUSTARD:

Det här är alltså BEAST MODE aka MARSHAWN LYNCH. Vill ni veta varför han är känd över hela världen som BEAST MODE, obligatoriskt att kolla (han med bollen):

Om ni inte pallade kolla, se ändå BEAST MODEs stiff arm:

När Oakland-sonen Marshawn Lynchs NFL-lag Seattle Seahawks vann Superbowl i februari fick media hänga med in i omklädningsrummet för att se hur spelarna firade. Marshawn valde att bjuda på den hårdaste dansen någonsin, till den flera år gamla dängan Ready To Ride där Philthy Rich jämte Stevie Joe och D-Lo rappar om att vara redo för allt när det skiter sig. 

Alltså kolla gärna hela videon. Ni som såg början märkte ju kanske att Marshawn gick fram till en stereo och bytte från en YG-sång till denna Oakland-sång. Så Marshawn är rätt jävla lokalpatriotisk om en säger, han gillar Bay Area såpass att han hellre lyssnar på en fyra år gammal okänd Livewire-sång än en ny hit från LA som hans lagkramrat kanske satt på.

Och Mistah Fab blev dissad av DJ Mustarad i radio för ett tag sen. DJ Mustard är sur för att folk i Bay Area är sura för att han har kapitaliserat på deras musik, och Mistah Fab var väl en av de sura så nu är han och Mustard sura på varandra.

Så Mistah Fab och Marshawn Lynch hänger, kanske lärde de känna varandra efter att Fabby gjort denna sång om Marshawn:
 

De är vänner Fab och Beast Mode, och de är på väg till klubben inuti i San Francisco där DJ Mustard spelar musik. De kanske råkar börja prata om vilket jävla sätt DJ Mustard har, och plötsligt stormar de scenen. Kanske?

Hursomhelst är Marshawn inte den person som man vill ska rusa emot en när man jobbar. Han arbetar med att vara extremt bra på att flytta dig från din plats och att åsaka dig stor smärta. Han är så bra på att rusa in i folk att han får flera miljoner i lön för det. Han är så bra att han vann tävlingen där man tävlar i att vara bäst på att rusa in hårt i andra människor som försöker stå ivägen. 

Så vad tänkte DJ Mustard när BEAST MODE rusade mot honom tro?

OH SHIT

DJ Mustard och YG förnekar så klart allt. Mistah FAB skriver på twitter att han inte vill prata om negativa saker. Marshawn Lynch säger inget, ingen i USA med en superbowl-ring behöver säga nåt. 

Så har det brakat loss helt och hållet nu? Hoppas inte det, men hoppas också DJ Mustard ger de kredd som kredd ska ha. Marshawn Lynch styrka förkroppsligar hela Bay Areas inställning till folk som kapitaliserar på deras kreativitet just nu.  

/Hugo

Först och främst, det som uttrycks i titeln är verkligen INTE en kontroversiell åsikt om en lyssnar på musiken. P-Lo från The Invasion har släppt genibeat efter genibeat i ungefär lika många år som DJ Mustard har släppt genibeat efter genibeat. Skillnaden är att väl att DJ Mustard har lite fler radiohits och P-Lo är ca 1000 gånger mer omtyckbar/gullig. Skillanden ligger också i att P-Lo kommer från den miljö som uppfann det sound som dominerat kalifornisk musik de senaste åren och DJ Mustard är en helt vanlig person som på ett lite längre geografiskt avstånd formats och influerats av bay areas kreativitet.

Diskrepansen mellan hemorten för de kaliforniska artister som slår igenom stort, och hemorten för de artister som är kreativt ansvariga för den musikaliska innovation som lett till Kalifornien nuvarande framfart inom musiken är traditionsenlig. Det kanske är ett helt normalt storebror/lillebror-förhållande mellan LA och Bay Area, vem vet.

Jag har ofta tänkt att just innovationskraften och kreativiteten både ligger till grund för den fantastiska musik och det drivande engagemang som verkar finnas i Bay Area, och även är anledningen till att det nästan utan undantag alltid är artister från andra ställens om kapitaliserar på Bay Areas uppfinningar. Väldigt icke-fakta-grundade tankar här OBS, men de kommer från t ex:

När bay area hade en hype på gång med hyphy gjorde tonåringarna redan post-hyphy, eller fruity pebble punk rock/based som de kallade det. The Pack hade en hit med soundet i Vans, och resten av kidsen levde ut i hur nyskapande de var snarare än att försöka hänga på de äldre gardets framgångar med hyphyn. Mistah FAB som var en hyphy-yngling var alltså ca 25 när hyphy var som störst. Den blivande HBK-medlemmen Jay Ant var nog inte mer än 15 när han blev känd lokalt som rappande och producerande medlem The Packs systergrupp Diligentz.

När det sound som i stort sätt låter likadant som den musik DJ Mustard nu turnerar världen med väl spreds utanför Bay Area i form av jerkin hade den huvudansvarige innovatören Young L redan börjat göra nån flummusik om matematiker och sånt, och Jay Ant håller på med nåt liknande kreativt. Innovatörerna hade redan gått vidare.

Några bay area tweens (tweens vid fruity pebble punk rockens guldår ca 2007) som numera kallar sig bl a Iamsu och Sage The Gemini fortsatte dock följa post-hyphy-rälsspåren Jay Ant och Young Ls lagt ut. Så småningom bildade tweensen den allsvenska fotbollsklubben HBK och produktionsgänget The Invasion. De lyckades knyta till sig gamlingen Jay Ant och med P-Lo i spetsen producerar The Invasion numera beats som rent musikaliskt utan tvekan är minst lika intressanta som LA-killarna DJ Mustard och Leauge of Starz. Men det är i LA skivbolagen har hittat de största hitsen hittills.

I avsnitt 59 diskuterar vi det lilla missnöje bay area-artisterna traditionsenligt känner för att LA-producenten DJ Mustard utan att direkt bidra till utvecklingen kapitaliserar på buktens sound. De är med grund i denna diskussion jag nu känner att nån måste lyfta frågan och göra jämförelsen:

P-Lo > DJ Mustard

Om inte annat så för att jag hejar på P-Lo pga hejar på lillebror Bay Area, det är deras tur nu!! Och det där med att P-Lo är extremt omtyckbar.

Längre upp hör ni den P-Lo producerade What You Bout med gästerna Wiz, P-Lo och Berner (ska berätta om vitingen Berner en annan dag) från Iamsus kommande skiva. Jag kommer inte sätta ihop några jämförande mixar eller whatever pga ni som lyssnar på ny musik har ju hört minst 20 sånger producerade av båda lägrerna och om icke så räcker det att veta att båda gör genibeats.

Av: Hugo