”funky fresh for the AP Nine Tre straight from the motherfuckin Northern Bay It’s the C.L.I.C.K. all up in that ANUS HOLE”
En av anledningarna till att jag alltid gillat Bay Area-rap är att så många av scenens fanbärare helt obrytt som om det inte vore nån grej kan blanda vulgär humor med extrem hårdhet. E-40s inledning av Way Too Vicious, som jag transkriberat här ovan, får mig fortfarande att tappa hakan lite så här 10.000 lyssningar senare. Bara den grejen i sig själv är jävligt funkig.
I veckan släpper podcasten VBDFR avsnitt 104. Nån gång i avsnittet snackar jag om hur bay area-rap alltid haft en extremt stark relation till funk. Eller jag snackar nog inte så mycket om funk, vi alla får väl helt enkelt se när avsnittet släpps. Men jag snackar om att det på sistone släppts en del musik i Bay Area av artister som Mozzy, Ezale och Nef The Pharaoh. Förutom att vara bra musik rent allmänt sticker deras musik ut för mig eftersom:
1. Det låter typ precis som 20 år gammal Bay Area-rap.
Det låter så himla mycket som Bay Area rap har låtit under alla år sen dess. En typ av bukt-rap iaf, den funkiga. Khayree-produktioner låter det som. DJ Fresh från 2005 låter det som.
Detta innebär ju självklart att det låter förlegat och inte är bra eller hur? Musik som låter som gammal musik är ju nåt 30+ folk lyssnar på om de tappat gnistan. Själv är jag inte 30+ på flera veckor och vill höra ny skit dagligdags!
Men!
2. Det låter så jävla fresh.
Hur kan 1 och 2 existera samtidigt? Det är det nog ingen som vet, precis som hur ingen antagligen vet helt säkert om jorden är platt eller oval.
Här är en spellista jag slängt ihop som försöker bevisa 1 och 2. Sambandet mellan buktens musik från 90-talet tills 2016 och allt där emellan. Den nya musiken är sist och den äldsta först, kanske har jag lagt några låtar lite fel men whatever.
Jäv är ett så bra ord. Kort och tydligt. Nog sagt om det. Jag går ju runt här på jorden och är en av de människorna som påstår att objektivitet inte är något som existerar så det är lika bra att sluta hålla på och ändå försöker jag kommunicera så att det ska låta objektivt. Sjukt lång mening där men det får ni leva med, en gång skrev jag ett blogginlägg helt utan punkter men med 100+ kommatecken, så, det, här, är, ändå, inte, det, värsta, ni, genomlevt, mvh antar att alla läst alla inlägg i kronologisk ordning. Sjukt lång mening den där också.
Jag försöker låta objektiv genom vara jävligt öppen med 20-30% av grejorna med mig som gör att jag har just min unika subjektiva uppfattning av t ex en fysisk greppbar mp3a innehållandes ettor och nollor som vi via mediaspelare uppfattar som rapmusik.
Ibland går det så långt att jag kallar det jäv Ibland påverkas min förmåga att bedöma något så otroligt mycket att jag inte ens kan låtsas försöka vara objektiv. Alltså, pga jävig anledning kan jag helt enkelt inte bedöma om musiken är bra eller inte. Nostalgi är den vanligaste jäviga anledningen.
Här är några av de starkaste exemplaren på typ av musik jag inte kan bedöma pga jäv eller anti-jäv (inser nu att jag kommer använda det korta och distinkta ordet jäv delvis fel i det här inlägget, men för sent att ändra nu):
Loop Troop Rock’n’Rollers
De var vuxna människor från landsbygden som minst en gång rappade om att planka på tunnelbanan. Plankandet framstod inte, för mina öron, som en bi-sak för att illustrera att de hade det snårigt ekonomiskt eller nåt sånt. Aktiviteten ”planka” var själva slagträt. Det lät som att de tyckte att det var coolt. Det lät som att de ville måla upp en bild av sig själva som tuffingar genom att prata om att de var plankare.
Jag var en 13-årig människa från Hässelby. Ett barn som alltså var uppväxt nära en tunnelbana och använde tunnelbana dagligen. För mig var aktiviteten planka jämförbar med att urinera mot ett träd inom synhåll från en gångväg använd av en gamling som eventuellt skulle kunna bli ett ofrivilligt vittne. Kanske tvingas se en barnpenis på 50 meters avstånd. Det är en otroligt vardaglig och obetydlig aktivitet som inte är helt soft men whatever ibland händer det och det är ingen som förlorar sömn över det.
Slutsats: Pga vem jag var och vilka de var: jäv (eller anti-jäv?). Jag kan aldrig bedöma huruvida Loop Troop Rock’N’Rollers gör bra/dålig musik för de börjar på -1000 poäng.
Exempel:N/A.
Sånger som bygger på sånger av Eazy-E.
Detta är ett fenomen jag talat om på bloggen ng.se/vbdfr tidigare. Jag kommer automatiskt älska alla sånger som bygger på sånger av Eazy-E.
Slutsats: jag är helt inkapabel till att förstå om en sång som bygger på en sång av Eazy är medioker. För mig låter den fantastisk. Jäv pga nostalgi.
Exempel:
Sånger som bygger på New Orleans Golden Era sånger
Alla sånger som bygger på sånger från New Orleans golden era när Mannie Fresh och Beats By The Poundproducerade ca 500 stycken topp 1000-sånger i världshistorien-sånger var är objektivt jättebra, tror jag. Men jag vet inte helt pga jag känner sån nostalgi när jag hör de där melodierna.
Slutsats: Jäv. Helt klart.
Exempel:
Vila i frid Bankroll Fresh.
Sånger som bygger på Bay Areas 90-tals funk
Helst med ett uppdaterat sound. Dvs ca allt Rob Lo och DJ Fresh producerat de senaste 15 åren. 80-tals funksamplingar.
Slutsats: Hur är det ens möjligt för DJ Fresh att ha släppt 10+ enormt bra album? Undrar jag. Antagligen är det inte möjligt: Jäv
Exempel:
Exemplet ovan är Bay Area-artisten Ezales 5 minutes of Funk från ca två år sen. Jag vet att den börjar med en Whodini-remake, men jag visste inte det då utan kopplar soundet till bay rap jag hört. Det är min upplevelse som gäller här!
När 5 minutes of funk kom lät den helt annorlunda från typ allt jag lyssnade på då. Jag hade inte spenderat så mycket tid med DJ Fresh och liknande funk på något år då. Jag var fortfarande helt inne i HBK/Mustard/Baton Rouge. Men den sången däckade mig. Har tydliga minnen av hur jag lyssnade på 5 minutes of funk på repeat några cykelturer från jobbet i Sumpan förbi rivningsarbetet som pågick i Råsunda av den gamla fotbollsarenan. Sjukt ointressant detalj.
Hursomhelst var jag ju så klart fast. Ezale blev en artist som jag spenderade en del tid, men jag fastnade nog inte så himla mycket för nån annan sång (förutom Foreal Foreal). Tills idag.
Såg att den här videon till Day Ones existerade. Den börjar med ett tråkigt intro. Jag ger inte upp. Sen slänger den jäveln ett DUBBEL-JÄV PÅ MIG.
Inte ett jäv utan två samtidigt.
Här händer det JUST NU:
DUBBEL-Jäv.
Har det hänt dig?
Dela med dig på @VaBlirDetForRap
Vi kanske svarar!
Låt mig förklara
Jäv 1 – Sånger som bygger på Bay Areas 90-tals funk
Den här kan ni. Precis som med 5 minutes of Funk är Day Ones extremt funkig. Det låter som att DJ Fresh har producerat. Jag har redan förklarat den här, ni fattar. Jag är fast.
Jäv 2. Scraper bikes inuti musikvideon
Ett helt nyupptäckt jäv som ingen inom forskningseliten på något av våra stora eller små lärosäten har uppmärksammat tidigare. Upptäcktes på ren slump av en enkel datoranvändare mars månad 2016. Vad är Scraper Bikes? Detta är en scraper bike:
Ja ni ser ju. Scraper Bikes är lustiga cyklar som cyklister i Oakland CA cyklar på ibland. Många scraper bikes är trehjulingar. De vanligen hemmabygda och färgglada. Jag har aldrig cyklat på en scraper bike. Fast nu när jag påminns om att de finns vill jag ju ha en såklart.
Vad har scraper bikes med Day Ones att göra? Ezale och hans kompisar från dag 1 cyklar ju runt på scraper bikes i hela videon för fan! Det visar sig att jag påverkas av detta. Varför?
Jag är jävig när jag ser scraper bikes eftersom jag lyssnade ca 1 miljon gånger på tonårsgruppen Trunk Boiz sång Scraper Bikes. 900.000 av de lysningarna satt jag vid en data och kollade videon också. Så jävla fet den va. Helt sjukt att den inte blev enormt stor. Tycker jag (som alltså är jävig).
Jag vrålar fortfarande med till enormt tunga textbitar som
what is this? handlebars,
I don’t even have to steer
Börjar min jävighet, och alltså min förmåga att objektivt bedöma om musik som har med scraper bikes att göra märkas nu?
Har helt glömt vad det här blogginlägget handlar om nu. Men, om ni tagit er ända hit och har huvudet fullt med intryck så finns det en sak från vår tid tillsammans som jag tycker är det absolut viktigaste att ni kommer ihåg och tar till er:
Ezale.
