Nu är Boosie ute ur finkan efter fyra år. Det är en lång historia med mycket drama och mycket oklarheter. Å ena sidan så har han blivit åtalad (och friad) för att ha anlitat en hitman för att utföra ett mord. Å andra sidan påstår Boosies camp att han är helt oskyldig och att han har straffats orimligt hårt för ett brott (innehav) som vanligtvis inte ens leder till fängelse, de menar att Lousianas rättsystem och polisväsende har satt dit honom som en markering mot den värld han representerar. Låttexter och dvd-material har använts i bevisföringen.
Vad som egentligen hänt är såklart svårt att avgöra härifrån. Det vi garanterat vet är att Boosie är en enormt uppskattad musiker i södra USA. Och av mig!
Fy fan vad alla har längtat. Gör en snabb #boosie sökning i ditt sociala medium of choice så får du se.
Nu ser vi fram emot fantastisk musik. Förväntningarna är obeskrivligt höga. Och det har redan börjart. Boosies twitterkonto tweetade ut dessa två videos för en dryg timme sen, kolla bara på detta. Ride Home Freestyle 1 och 2. Det har redan börjat:
Baton Rouge i Lousiana har för mig länge varit den musikscen som är bäst på att blanda ratchet-party-rap med vemodig gangster-rap. Två genrer jag har mina 10.000 timmars träning inom, jag borde va expert på något vid det här laget. Jag har en ambition att på den här bloggen försöka förklara vad som är så speciellt med just den scenen, jag har behövt ge utlopp för det rätt länge. Ett tydligt tecken på det är till exempel att jag inte kunde hålla mig från att skriva om Baton Rouge-rap några gånger ens på min gamla blogg fast än att Bayonnaise uttalat enbart skulle handla om rap från San Francisco-bukten och dess omnejd. Till exempel skrev jag för nåt år sen om hur mycket jag hoppades på att Kevin Gates skulle nå lite framgång efter sitt fängelsebesök (det har ju gått rätt bra!), och precis ett kort tag innan vi började blogga på NG så skrev jag om min relation till BR-rap och om BRs ungdomsscen.
Jag har alltså tänkt skriva mer om det här, men idag börjar vi med två relativt nya smakprov. Ovan hör ni min favoritproducent Mouse On The Track med Thug Brothers med den Mr Watson. Precis som alla hits av okändare grupper är låten de pushar som en hit (Mr Watson) egentligen några år gammal, men den officiella videon ni ser ovan är från i somras. Det här låter exakt som Baton Rouge-rap framvuxen ur jiggin-rappen som dominerade BR typ 2002-2008. Jiggin handlade enbart om att festa hög på ecstasy (ecstasy är en äldre form av molly, jag säger det igen så alla hänger med i referenserna: ecstasy är för pillertrillarvärlden vad mjöd är för ölvärlden). Skillnaden mot äldre jiggin är att det låter rätt uppdaterat, som om att Mouse använder bättre datorer typ. För att höra mer av genren kan ni t ex följa 3WayStreetRadio på Soundcloud. Jiggin är ju även en dans så klart, jag har inte fattat exakt hur den går till men det är nån blandning av detta:
Det andra smakprovet hör ni nedan. Det är den unge Spitta som rappar rakt och rått om livet, typ inga metaforer och knappt några glädjeämnen. Låten kommer från hans september-mixtape Fresh Out of Jail. Skivan består av klassik helt rimlig bruksrap, allt i samma dystra stämning. Allt påminner om Kevin Gates, allt påminner om Lil Boosie. Det låter väldigt mycket Baton Rouge. Lyssna på Trust Dat:
