Miami-duon Step Sisters är en av de musikupptäckter från 2015 som jag mer än gärna tar med mig in i 2016. Fastnade stenhårt för deras Dope Bitch som har chockartat låga 4000 views på tuben. I oktober släpptes de EPn 40’s & Jumpsuits, den är bra men lite ojämn. Kolla den finns på soundcloud!

Nåväl. Imorse gick jag igenom sparade inlägg på mitt internet och hittade denna lilla guldklimpen som kom på självaste juldagen när jag va alldeles för upptagen med att dricka Onda-öl på en pub i en Småländsk mindre stad för att ha tid att lyssna på musik.

Den uppmärksamme noterar att Drill Time är en remix på Slim Jesus sång med samma namn, och där mina vänner har ni en raprelaterad händelse/person/beef från 2015 som jag brytt mig ca 0% om. Slim Jesus är en ”artist” jag innerligt hoppas att vi lämnar i 2015 tillsammans med tex Post Malone.

/Sanna

P.S. Fun fact om Step Sisters som får mig att älska dom ännu mer: De har hämtat inspiration till sitt namn från Stepbrothers-mixtapesen som Starlito släppt tillsammans med Don Trip. Så bra????? 

s/o till mig själv som gjorde denna bild i word och paint *datakörkort sen 98*

Hype är så himla intressant. Plötsligt dyker en ny artist upp, som från ingenstans och twitter exploderar. Alla älskar den där nya låten som ba e sååååå bra, bästa vi hört 2015 bla bla bla. Rapinternets senaste älskling tycks va Post Malone, vars låt White Iverson spridits flitigt senaste veckan på twitter och på typ varenda rapblogg och etablerad kanal för hypebyggeri. Är den bra? Well, döm själva.

Alltså. Det e väl en catchy tune liksom, men i mina öron låter det fööööör utstuderat. Det låter ganska PartyNextDoor-influerat, och bitvis har han snott sitt flow rakt av från Dej Loaf, en annan rappare som fick va med om internethype™, men som till skillnad från Post Malone visade sig ha en del gammalt material. För det finns inget som oroar mig mer än när en ny artist inte har mer än typ en låt från tidigare. Post Malone saknar gamla skräpmp3or och mixtapes med 200 nedladdningar på DatPiff. Bristen på tidigare musik fick även min favvobloggare Martorialist att avfärda Post Malone som en ”former grindcore vocalist turnt A$AP Honky turnt current on-trend incarnation”.

Kommentarer om Post Malone är delade. Vissa älskar honom och tycker att White Iverson är en genialisk och fantastisk låt, andra frågar om sidor som Complex får betalt för att hypea weak shit.

Post Malones manager är tydligen Lyor Cohens son, och även om det inte verkar helt officiellt så är nog Post signad till Lyors bolag 300 Entertainment, som är experter på att skapa modern nätbaserad hype kring nya artister. I slutet av förra året låg bolaget bland annat bakom Fetty Waps genomslag och hey, I don’t mind, jag dör för Trap Queen. Men likt Dej Loaf så hade Fetty kämpat på ett tag på egen hand innan han fick backning av Lyors välsmorda PR-maskin.

Jaha, en slutsats då? Well. Lite kritiskt tänkande skadar inte, jag kommer för evigt vara skeptisk till hype som bara magiskt kommer från ingenstans, men *confession time* jag skulle ljuga om jag försökte hävda att jag inte lyssnat på White Iverson några gånger om dagen senaste veckan….