JAG ÄLSKAR HANNAH WIDELL OCH AMANDA SCHULMAN!!!

Vet inte vad jag ska säga, min kärlek är säkert helt irrationell och ologisk och om det inte hade varit för att alla mina kompisar är i samma psykos så hade de nog tyckt att jag var jobbig. Genom sin Fredagspodden läker de allas våra hjärtan varje vecka. Speciellt när det är såhär mörkt både i världsläget och utanför dörren tror jag att man behöver saker som gör att man bara känner glädje och inte behöver tänka så komplicerade tankar, för att inte gå under av psykisk ohälsa. Om jag ska förklara känslan när man lyssnar på Fredagspodden så är det ungefär som att ligga i ett bubbelbad (förutom att jag hatar att ligga i bubbelbad och får klaustrofobi av det :(((). Samma känsla som när man läser en bra chic lit. Därför är det så perfekt att de nu har släppt en bra chic lit!

Försoningen heter den och är första delen i trilogin Två systrar. Den handlar om Vanessa och Alicia och ja, de är ganska lika Hannah och Amanda! Men ändå annorlunda. Lite yngre och mer naiva, typ! Det hade varit kul att höra en podd med dem, men det är ju Hannah och Amandas erfarenhet man vill åt lite! Tips och råd om livet. Vanessa och Alicia är lite mer vilsna, faktiskt nästan plågsamt ibland, jag mår dåligt av att läsa om Alicia för hon är i en sån destruktiv relation att det inte är kul. Dessutom tror man att man vet hur det ska sluta men det slutar på ett annat sätt. Ah, ni får läsa boken själva. Vanessas delar är mer roliga, äkta chic lit, jag gillar det mer! Men min kompis gillade Alicias stycken mer, smaken är som baken! Kanske beror på var man är i livet, vad vet jag! Jag identifierade mig i alla fall mycket med Vanessa, som jag tror är den som är mest lik Hannah. Hon är liksom jätteframgångsrik med att sälja in tv-program, vilket inte jag är, men kan lätt se mig där i framtiden? Haha, och så dras hon till sviniga killar vilket jag också känner igen mig i. Undra vad sånt beror på! I den här boken verkar det bero på dåliga familjeförhållanden vilket känns lite tröttsamt, inte för det inte är realistiskt men för att det känns som man läst så mycket om pappor som super.

Längtar tills nästa bok kommer. Samt STORT PLUS för hur snygg den är.

Har legat hela helgen och bara läst boken tillsammans med en katt och hans husse. Gud vilket konstigt ord, husse?

Kort och gott, gillar man Hannah och Amanda så gillar man den här boken. Jag har en stark hedonistisk sida och Hannah och Amanda tillåter mig att bejaka den till fullo. Ja, tillåter är rätt ord, för det är liksom som att de tar allt man trott var fel och säger: det är inte fel. Om du tycker/känner så, så är det så. Om jag innan var lite så att jag gör det jag känner för så är jag ännu mer så nu, fast det har utvidgats till hela livet. Jag tänker att jag kan bli vad jag vill, för det säger de. Och jag vill bli dom! Jag vill bli Hannah och Amanda. Går det??? Till råga på allt så har de också världens bästa PR-person Daniel Redgert, som jag blev kär i på Bokmässan, det var han som fixade den här boken till mig för Bonniers skickar inte recex till “bloggare” :) Ett tips: om ni vill lyckas med ert förlag på sikt, byt ut alla som jobbar där! Om man går till närmaste Pocketshop och frågar efter Sveriges mest uppmärksammade diktsamling just nu, Vitsvit, så kommer man inte hitta den. Varför? Jo, för det är Bonniers som ger ut den och de håller på att självdö. Hörde att det går bättre för Natur & Kultur. Oops, hoppas inte Nöjesguiden är Bonnierägda eller nånting sånt… Men jag tycker Hannah och Amandas bolag Perfect Day ska starta ett eget förlag, där de också ska ge ut ung fräsch kvalitetspoesi. Förstå hur mycket kulturellt kapital det finns att hämta där, vilket såklart på sikt är minst lika bra som ekonomiskt kapital. Jag tror ingen vet att poesisverige just nu är ett litet barnshemsbarn som ingen vill ha, men som en dag kommer växa upp och bli nästa Ingvard Kamprad. Så någon utanför “branschen” som behöver kulturell status borde ta hand om hen.

Men allt sånt här tråkigt inom poesin glömmer jag när jag lyssnar på eller läser Hannah och Amanda. De ger mig framtidstro och hopp om att jag kan ändra allting.

//Anna