En liten initierad fågel (med fäbless för amerikansk, samtida poesi; ja, ja all poesi är ”samtida”, jag vet) viskade i mitt öra (visst ömmar man enormt för den där lilla fågeln som viskar i folks öron? tänker spontant att den är ”animerad”) för ett tag sen att Tao Lin och Mira Gonzalez kommer till Sverige och Stockholm för att läsa poetry den här hösten, och idag blev det officiellt i form av en Hanna Fahl-signerad notis i DN kultur:

FLASH!

Jag har alltid undrat hur mycket betalt man får för en notis i DN Kultur? 1500 spänn? Om nån vet får den gärna höra av sig till elis.burrau@hotmail.com. Snälla, maila! Hursomhelst, det ska bli fett att se Tao Lin och Mira Gonzalez läsa irl, ingen som har möjlighet borde missa det (kolla upp fina boken Selected Tweets som de är aktuella med tillsammans, kolla upp Mira Gonzalez senaste diktsamling i will never be beautiful enough to make us beautiful together)! De kommer bland annat att läsa på AKT UNG! som äger rum fredagen den 27 november på Konstakademien. (Hela Stockholms internationella poesifestival äger rum på Konstakademien). Och om du är under 30 år kan du skicka in ett urval dikter/text till aktung@10tal.se, så kanske du också får läsa din poesi! Du har inget att förlora. Du kan till exempel göra ett litet urval av dina bästa tweets. Här är lite inspiration:

ACAB!

Eller så kan du göra som jag gjorde häromdagen och göra en dikt av ett sms som du fått av din mamma (lektion 2 i det eviga ämnet ”konsten att läsa och skriva”):

Den dikten blev såhär:

metatextens krystade mörker

jag får ett sms av min mamma

hon skriver

här är en bild som jag

hittade i metro

hundratals clowner samlade

från hela Latinamerika

tur att vi inte var där

puss

Lektion 3 i det eviga ämnet ”konsten att läsa och skriva” är att sätta en lite oväntad titel som adderar något skevt eller extra till diktens innehåll. Om dikten handlar om en stol som är skön, döp den inte till den sköna stolen! Eller döp den till ”den sköna stolen”, det var ju en jätterolig titel på en dikt, ”den sköna stolen” är undantaget som bekräftar regeln!

Annars då? Ja, jo, jag har sett på Boys avsnitt 5. Jag har stört mig på Jesper Walderstens instagramdikter och känt mig som en konservativ hycklare. (Nä, men seriöst, han gör det så lätt för sig och får så oförtjänt mycket kredd för att skriva typ lite uppochnedvända/morbida klyschor på skrivmaskin!) Jag och Anna har gett ut en fin poesibok på vårt förlag Fame Factory. (”innan blå porten” av Eugene Sundelius von Rosen, som går att ladda ner gratis här, och till vilken jag skrev ett väldigt ärligt förord som man kan läsa här.) I helgen var jag på en trevlig halloweenfest hemma hos poeten och översättaren Lan Xu. Här är en bild därifrån, eller rättare sagt från trapphuset innan:

Det är mina kompisar Hilde Retzlaff (@hildesfetastil på instagram, sån modeförebild!) och Ludvig Köhler på bilden. Hilde är Rockstar Barbie och Ludvig är ett pokerbord (ett pokerbord som gillar Pär Thörns bok En kväll inbillade jag mig att jag var psykiskt sjuk). Ambitiöst! Jag var inte utklädd alls för jag är så tråkig!! (Fast Hilde tyckte jag kunde vända utochin på en bomberjacka och låtsas va han i Boys!) Det är för övrigt Ludvig vi har att tacka för att Tao Lin och Mira Gonzalez kommer till Sverige. Tack Ludvig!

Litteraturkritikern Viola Bao var också på den där festen. Hon var utklädd till goth/emo. Och Bob Hansson var där. Han läste en dikt. Ett annat inslag var att man skulle kolla varandra i ögonen, under tystnad, i en minut. Det var lite sjukt! Ögonen är verkligen själens spegel. Glöm aldrig det! Och sen körd vi Pandoras ask, precis som i Paradise Hotell! Jag fick frågan vilket djur jag helst skulle ligga med, men jag trodde att frågeställaren sa ”fastighetskomplex” istället för ”djur” så jag svarade (lite för högt): ”Inte Klarakvarteren i alla fall!” Pinsamt, som om jag gick runt och tänkte hatiskt om Klarakvarteren 24/7.

Imorgon läser jag, för övrigt, lite dikter på Index onsdagsbar i Stockholm tillsammans med amerikanska poeten Elisabeth Clark Wessel. (Jag kommer läsa den där sms-dikten). Hon har bland annat skrivit en chapbook som heter Isn’t that You Waving at You. En titel som är som en dikt i sig själv. Och hennes förlag, Argos Books, ska ge ut Athena Farrokhzad i USA (det var den där lilla fågeln som viskade det till mig, den kanske borde börja skrika, som omväxling). Det vore mysigt om ni kom dit. Till Index alltså. USA finns kvar! Konstnären Max Ronnersjö bedyrar att det kommer bli ”ultrasoft”. Nu är jag jättehungrig, jag ska laga lite spaghetti. Imorgon ska jag blogga lite om den här boken som jag var tvungen att lämna tillbaks till biblioteket idag:

Lätt en av de bästa böckerna jag läst i mitt liv! Och just det, idag fick jag betalt för läsningen jag gjorde i Göteborg förra veckan, enligt författarförbundets rekommendationer! Jag kan knappt tro det. Det känns som ett mirakel. Imorgon kanske jag köper lunch.

/Elis

ps. såhär såg jag ut typ när jag var 10 år och hade social fobi och hejjade på Holland i allt, visst e det lite Wolfgang Tillmans över looken? Om jag suttit halvnaken under en planta dagen efter en fest i en ateljelokal fylld av krossat tomglas ;)