Hej! Jag glömde lägga upp veckans poetiska babe igår, förlåt förlåt. Det stod mellan mastodontbokaktuella snubbsötnosen Johan Jönson och coolaste stjärnan Helena Fagertun. Såhär retroaktivt (?) utnämner jag Helena Fagertun till veckans poetiska babe, ja, så får det bli. För att hon skrev den här väldigt fina dikten som också är en recension av Roxane Gays Bad Feminist. Den handlar bland annat om literära projekt och ensamhet; ”Jag tänker att jag borde / säga någonting om / ensamhet / medan jag fortfarande / minns / hur den känns i kroppen / Innan jag har blivit / så van vid detta/denna / andra / att jag tror att det är ett / normaltillstånd.” Länge leve hundra namn! Kate Zambreno-peppen är lika komplex som total.

Igår var ju den officiella ”recensera Johan Jönson”-dagen, annars. (Hur firade du?) Idag smygstartade han sitt småfalliska marathonläsningsprojekt på Rönnells Antikvariat. Jag var där. (Det vore kul att starta ett anti-antikvariat, by the way. En bokhandel som specialiserar sig på motståndslektyr, alltså texter som ställer sig kritiska till antikvariatskulturen, det borde skrivas fler såna pamfletter, fler ironiska pamfletter om den för ungdomen så destruktiva antikvariatskulturen). I nästa vecka kommer han att läsa diktsamlingarna med.bort.in, mot.vidare.mot och nya dit.dit.hään från ”pärm till pärm”, han kommer alltså att sitta eller stå där och läsa dikt mellan 10-18 som en sorts evighetsinstallation i svart luvtröja. Om du har vägarna förbi, kika in och sug i dig, det blir en liten klassisk resa.

Men idag var det alltså tjuvstart och jag var där. Det var egentligen releasefest för dit.dit.hään, men eftersom Johan Jönson hatar releaser så fick ingen kalla det för releasefest och vinet var bara halvt uppställt, så att det inte skulle kännas för mycket som en release. Så att alla kunde låtsas att det inte var en release. Det var verkligen ”inte” en release för hans nya bok som släpptes idag. Jag var bakfull. Felicia skrev att jag borde ha spytt på någon av hans spy-dikter, som ett sorts performance, men jag vet inte riktigt hur det skulle orkestrerats rent praktiskt och det kändes fräckt att kräkas helt riktningslöst över bokhögarna. Ska man spy på böcker så ska man spy med precision som Sylvia Plath skulle sagt. Hursomhelst, det var härlig. Han läste i 40 minuter, som en liten modest uppvärmning inför veckans strapatser. Han stretchade sin sammetslena röst. Alla var där (skoja?). Det var fint som snus, som en andakt. Och jag livetwittrade, som jag alltid gör när jag vill förgöra mina chanser att vistas i nuets få lyckliga ögonblick. (Jag har valt att skildra livet, inte leva det! Det är ett kontrakt jag skrev med djävulen ;) Hahaha!) Här är mina tweets, och utskrivna såhär ser det ju nästan ut som en dikt! Lol!

nu ska jag livetwittra johan jönsons marathonläsning

han har drömt om att läsa alla tre men trodde inte att nån skulle fråga

är det nåt han inte dissar i de här böckerna är det boken

det här kommer ta 40 minuter

nu läser johan jönson att han drunknar

”lyfta halva kropp”, jag är den enda som håller på med mobilen, ”mina naglar därinne”

nu läser johan jönson variationer av ordet slut

anna hallberg och jörgen gassilewski är här och jag är här med min danska kompis

johan jönson är klädd i svart

en kille på första raden har hörlurar i öronen och johan jönson läser om vägen till helvetet och en partiell mytologi

jag är bakfull och johan jönson läser som en spegel

johan jönson läser blåmärken för all framtid och han har ännu inte druckit vatten

johan jönson läser kräkas formbart och ingen har gått

35 minuter in gör johan jönson sin första längre konst/andningspaus

det finns inga barn på johan jönsons marathonläsning

nu tog första passet slut och johan jönson hatar releaser     

Jag kommer nog kika förbi i veckan och livetwittra lite mer. Ska bli spännande att se hur stämningen i rummet är när Johan Jönson läser för noll människor. Eller en. Människa. Jag älskar, förresten, att man inte behöver läsa hans diktsamlingar kronologiskt. Det går, men man måste inte. Jag älskar att man kan läsa Johan Jönsons böcker så sporadiskt som man vill, så blaserat som man vill, så koncentrerat som man vill, så slappt man vill. Att omfånget i kombination med ett sylvasst fokus bjuder in till det. Men nu är det lördagskväll och livet är en fest. Glöm inte att ta betalt! Puss.

/Elis