Daniel Nyström, Petra Fransson, Ester Claesson. Foto: Elisabet Sverlander.

Winterreise

av Elfriede Jelinek, regi Christina Ouzounidis

Galeasen

det var så rörande hur hon stod där, skådespelaren,

och kramade plastdunken

hur hon drack lite saft ur ett blodrött sugrör

och kramade plastdunken

innan hade de andra, skådespelarna,

tejpat fast vita rosor på hennes mage

alla hade tejpat fast blommorna

på magen

det var hemskt och vackert

isen i block bakom det oljiga ljuset

skärvor i ögonen

alla borde se Winterreise på Galeasen

alla som kan och vill

monologen vid pianot

faderns patetiska demens

glassen i källaren

ryggen mot badkaret

brutalismens tvetydigheter

tiden, döden, brudens pris

det är en massiv text av Jelinek

som en smältande vägg

här är en radbrytning

det här är en recension

det är en hård regi av Ouzounidis

stram och öm

en poetiskt vild övertydlighet

en rå övertydlighet som

förkläs, slås in, roterar runt

en saga om Österrike, världen, familjen

snön, spa-anläggningen, alla klyschor

publiken skrattar lite, men bara lite

vrider sig, lutar sig, framåt

texten i skådepelarens röster

uppgivna, naiva, desperata

ibland går de fram, blir en rad

talar i munnen på varandra

manusbuntarna i handen nu

som om texten alltid finns där

livets äckliga lilla facit

pianisten tar upp saxen

på scenen finns tre röster, det är godtyckligt

fyra kroppar

ingen pratar med någon annan

de är arketyper utnyttjade till max

arketyper som spyr i andakt, koncentration, otakt

en våldsam och glittrande kör

sjukt att ingen bryter sina fötter

/Elis