det här inlägget ska jag inte publicera direkt som jag brukar göra (enligt mottot ”gör allt direkt”) utan jag ska spara det som ett utkast, men tänker att de kan vara bra att börja skriva ner händelser och anteckningar från den här Oslo-twitter-kylskåpspoesiturnén som jag och Anna är på i 2 dagar. så att jag inte glömmer något. 2 dagar i Oslo låter lite som den där filmen 2 dagar i Paris, med skillnaden att det är 2 dagar i Oslo istället för Paris. jag ska smuggla två prästostar över gränsen för han jag ska bo hos i Oslo saknade prästostar. ja, han är konstnär. jobbar mycket med materialet vällagrad ost. känner mig lite som Pablo Escobar med marginellt mindre insats. hursomhelst: imorgon ska vi alltså vara med i ett panelsamtal om twitterpoesi, jag och Anna Karenina. Helena Fagertun ska också vara med, hon är ett proffs med hundra namn. det blir spännande. det ska hålla på i exakt 45 minuter tror jag. panelsamtalet jobbar med kreativa begränsningar. det kan bli outhärdligt eller ganska bra, det gör inte så mycket. kul om det blir tyst för att alla sitter med sina mobiler och ”är någon annanstans”. jag älskar havererade panelsamtal, så det är liksom en win win. det är en så bra genre, som folk dessutom brukar ha noll förväntningar på. det är befriande! (om du är i publiken: ställ gärna en fråga och sluta aldrig prata! det behöver inte ens vara en fråga!). sen ska några läsa via Skype och några på en scen. till exempel geniet Ingvild Lothe som bland annat skrivit att hon vill att gud ska älska henne som mer än en vän. poesiscenen i Norge verkar sjuda av liv. det kommer finnas en ironisk slideshow med bilder på Jon Fosses ansikte, projicerad över en vägg (obs inte ”Jon Sosse” som någon trodde). annars skulle jag vilja tatuera mig i Oslo, eftersom jag tycker det är en rolig ”grej” att tatuera i sig i Oslo eftersom det är lite dyrare att tatuera sig i Oslo, jag skrev en dikt om det en gång som ni kan få läsa här:

eftersom jag gillar galor så ligger jag såklart på soffan och tittar på barncancergalan

tänk om man hade som grej

att åka till Oslo och tatuera sig

med jämna mellanrum

bara för att det är lite dyrare

att tatuera sig i Oslo

återigen: observera mervärdet som en dikt kan få om man ger den en lite oväntad och gärna lång titel som kontrasterar mot ett eventuellt lakoniskt innehåll. det har jag tidigare lärt ut i den eviga lektionen om ”konsten att läsa och skriva”. det är mitt bästa skrivtips. upprepning är studieteknikens moder!

nu har jag ju i och för sig skrivit ett inlägg. så då kan jag lika gärna publicera det direkt. det här är ändå en blogg, herregud. vi lever trots allt i den digitala tidsåldern. jag kan skriva ett nytt inlägg imorgon, och sen ett till dagen efter imorgon. jag sitter på flygplatsen. det är underbart. det är underbart att flyga själv eftersom jag är en sån som vill vara på flygplatser 5 timmar innan planet lyfter och alla andra hatar såna personer. så jag har gott om tid att gå till salong betong och be dom ”gadda” in lite valfria Märta Tikkanen-rader på överarmen. eller kanske hela Alejandro Leiva Wengers litteraturenkät över bröstet. ikväll ska jag nog mingla och så fort jag upplever att det blir lite stel stämning ska jag ta upp telefonen och twittra något helt okej.

/Elis