Mackor, dessa livets små mirakel, kommer i alla tänkbara färger och former. Imorse vaknade jag och kände att det var dags för en hommage till den årstid vi befinner oss i, och ur detta föddes två höstiga brunchmackor: en med trattkantarellstuvning, timjan och västerbottenost, och en med köttbullar och inlagd gurka.

Köttbullsmackan är inget man ger sig på om man inte har några köttbullar över från en tidigare måltid, men skulle du råka ha det rekommenderar jag att du gör följande: fram med en skiva bröd, i mitt fall var det levainbröd, och rosta i brödrost eller torr het gjutjärnspanna. Klicka på creme fraiche, bred ut, och täck med valfritt salladsblad. Följ upp med halverade köttbullar, färsk körvel, och viktigast av allt: inlagd gurka.

Den får du till genom att göra en 1-2-3-lag (en del ättika, två delar strösocker, tre delar vatten) och skiva gurka tunt, blanda och låt stå så länge du orkar vänta. Sen kan du ha dessa i en lufttät burk och avnjuta när helst andan faller på.

Inte heller trattkantarellstuvningen är några konstigheter. Gå ut i skogen och plocka lite svamp, alterntivt gör samma sak i närmaste mataffär, och så tar du dig hem och går igenom skörden svamp för svamp. Borsta bort eventuellt skrufs, sålla bort eventuella objudna gäster, och riv stora svampar i mindre bitar.

Lägg alltsammans i en skållhet torr panna och se på när vätskan i svampen ångar bort, och när de slutat släppa ifrån sig vätska är det dags för en klick smör, salt, svartpeppar och färsk timjan. Bonusgrej: en gnutta finhackad vitlök, om det känns lockande. Fräs tills de får lite färg och häll sedan på grädde, låt bubbla tills stuvningen tjocknat – den ska inte vara för lös och rinnig.

Stjälp sedan upp på en skiva av ditt rostade bröd, toppa med västerbottenost och mer färsk timjan, och hugg in.

Glad söndag på er, hoppas att ni haft en lika tasty förmiddag som jag.
/Slaktarn

PS! Älskar du brunchmackor och kan inte få nog av dem? Här finns ännu fler.

Instagram-mattrender kommer, instagram-mattrender går. Lycklig den som instagram-mattrender på sin tallrik får. Eller?

Frågan alla foton föreställande mat ställer sig själva i uppladdningsögonblicket: Hur går man från att förvandlas från simpel matbild till viral superstjärna? Det räcker nämligen inte bara att vara jättegod, och sanningen är ju att det aldrig har räckt, varken om man är en matbild eller människa. Nej. För att lyckas med receptet krävs två ingredienser: för det första bör du besitta ett element av överraskning, ha en oväntad twist, och för det andra bör du vara snygg. Är du sedan också god är det förstås ett plus, men som sagt, inget måste. Rätter som når ”Instagram food trend”-status blir inte bara mer eller mindre lyckade tillägg i privatpersoners brunchrepertoarer, utan plockas ofta upp av livsmedelsföretag eller restauranger och blir dragplåster för att locka kunder, så som i fallet med Starbucks unicorn-frappuchino, för att ta ett exempel.

En bild av en sida ur boken om elefanten Babar, som uppenbarligen var före sin tid 

Sista skriket är så kallade ”cloud eggs”, en äggrätt där gulan lämnas orörd och trind i ett moln av uppvispad fluffig äggvita, ibland uppblandad med vårlök eller någon annan smaksättare, som ofta men inte alltid placeras på en skiva bröd innan det hela bakas av i ugnen.

Innan dess var det en viss macka med blå- eller grönmarmorerat färskostpålägg som var den starkast lysande virala stjärnan på Instagrams mathimmel, en så kallad ”mermaid toast” eller ”watercolour toast”. Bakom påhittet låg Miamibaserade matstylisten Adeline Waugh som driver det instagramkontot Vibrant and pure, vilket i stort sett en samling matbilder och recept i den växtbaserade kategorin som är så neonigt färgglada att de ser ut att komma ur direkt ur en svamptripp.

Från Instagramkontot Vibrant and Pure

En ytterligare variation på det färgglada temat är den regnbågsfärgade varma ostmackan som vars superhjältenamn är ”Unicorn grilled cheese”, som jag skrev om i april förra året.

Alla tycker dock inte om när man leker med maten på det här sättet, och naturligtvis öppnar den här typen av virala mathittepå upp för irritation och hån. ”It looks like food you make for spoiled brats”, ”Unicorn toast is cream cheese and food colouring, honestly what is wrong with you all”, ”I am sick and damn tired of unicorn themed anything, please evaporate”, haglade omdömena på twitter. Upphovskvinnan Waugh uttryckte förvåning över all negativtet, och försvarade sig med att hon ju bara har skoj och vad sjutton är det för fel med det egentligen.

Att vara pastellfärgad är inte det enda sättet att nå stor spridning. Skulle den avocadorosprydda mackan nått sådan framgång utan Instagrams hashtaggade draghjälp, och vinner inte så som seden bjuder snygghet över godhet även i fallet med spiraliserade grönsaker istället för spaghetti?

Ibland är det inte ens maten i sig som är showens stjärna, utan sättet den serveras på – som i fallet med syltburkarna. Plötsligt skulle allt vätskeintag ske genom en burk, allt som oftast också med ett bredrandigt sugrör i papp som långsamt blöttes upp av ditt egna saliv och matchateet du sög i sig. Jag måste erkänna att jag avskyr den där syltburkstrenden, nu är jag väl något sånär härdad och reagerar inte nämnvärt över att tvingas dricka ur en burk längre, men i trendens linda var det verkligen en förnedring att tvingas sitta och dricka sin hundratjugotvåkronors-whiskey sour ur ett så otymplig och minst sagt oglamouröst kärl.

Djävulens påfund

Lika opraktisk som cocktail hour med en syltburk i näven är insta-trenden att servera kaffe i glasstrut. Under hashtaggen #CoffeeInACone arkiveras mänsklighetens försök att slå knut på sig själva i fråga om nya, gulliga och mumsiga sätt att få i sig den dagliga koffeindosen.

Hjärnan bakom påhittet är Dayne Levinrad från The Grind Coffee Company i Johannesburg. ”I needed to create a product that would bring people through the door of a new concept coffee shop to create a buzz, the logical idea was to leverage off social media, and so Coffee in a Cone was born.”, förklarade han i en intervju. Planen verkar ha gått i lås, speciellt efter att självaste Jennifer Lopez delade en bild av strutkaffet på sin facebooksida. Att dricka kaffe ur en strut är ju inga problem (kaffe och fika i en och samma produkt – check), i alla fall så länge vätskan är någorlunda sval. Du har nämligen inte lång tid på dig innan struten börjar desintegrera och alltsammans faller ihop framför dina ögon. Men, för att köpa dig en extra minut innan du står med en trasig strut och armen täckt i slabb bör du se till att använda dig av den mer robusta, våfflade strutsorten, samt att strutens insida är täckt av ett chokladhölje innan kaffet hälls i. Vill man vara instagram-fin får man lida pin (eller vara väldigt snabb).

En ytterligare kategori bland instagrams mattrendtoppskickt är hybriderna, det vill säga att laga en rätt men efterlikna en annan, eller att helt enkelt slå ihop två var för sig vinnande koncept. Vi har tillexempel den omåttligt populära sushiburgaren med sitt sammanpressade ris istället för bröd, och i samma anda: ”the sushi donut”, där själva ”munken” utgörs av sushiris, och ovansidan dekoreras med fisk och annat som hör sushi till. Ett annat mycket framgångsrikt exempel är ”the cronut”, ett bakverk ursprungligen signerad New York-bageriet Dominique Ansel Bakery, som kort kan beskrivas som resultatet av den eldiga kärlekshistorien mellan en donut och en croissant.

En cronut och en sushidonut

Många exempel har vi hunnit med, och då är inte ens den grönsaksbaserade charkuteribrickan, den hysteriska bowl-trenden, rå-kakdeg-istället-för-glass-trenden med.

Har ni egna mattrender på instagram som ni älskar, eller för all del som ni älskar att hata? Bring it. Jag är nyfiken i en kaffefylld strut.

/Slaktarn

Helgen kom och gick i ett rasande tempo, och jag hann knappt blinka så var den över. Något jag dock hann med var att få till en briljant komposition som kan flyga både under brunch- såväl som efterrättsflagg. Jag antar att det handlar om prioriteringar.

Det är en slags varm efterrättsmacka vi talar om. Kusin till den fattiga riddaren, men äggfri och mer dekadent – hör här bara: Mascarponeost, jordgubbar, mörk choklad, smör och råsocker. Oj oj oj.

Att kalla detta för ett recept är en överdrift, allt handlar som så mycket annat bara om ratio, och är man någorlunda matlagningsvan kan man nog räkna ut med lilltån hur jordgubb i förhållande till mascarpone som är förelaktigast. Här kommer i alla fall en instruktion: På en skiva vitt bröd stryks ett tjockt lager mascarpone, sedan lägger du till skivade jordgubbar och riven mörk choklad. Smöra utsidorna av mackan och strö på ett lager råsocker, stek på medelvärme tills brödet fått fin färg. Vänd på mackan, upprepa på andra sidan. Ta upp ur pannan och skär försiktigt din macka i delar, lägg på ditt favoritfat och sikta över lite florsocker.

Tankeexperiment: Hur skulle det vara att byta ut jordgubbarna till något av följande?
a) persika
b) hallon
c) fikon

Samtala i smågrupper om det ni, medan jag avslutar denna sensationellt korta helg med att kolla på Dining on a dime tills det plötsligt är måndag igen.

/Slaktarn

Kanske var det för att jag på senaste ägnat mycket tid åt att kolla på The meat show på Eaters youtubekanal och genom detta liksom fått smak för allt som rör amerikanska, och då framförallt judiska, deli-mackor. Kanske var det för att jag var bakfull och hade ett trängande behov av syrliga pickels och fettiga umamibomber. Kanske råkade dessa båda faktorer sammanfalla vid en perfekt tidpunkt, vilket resulterade i en perfekt rätt precis när jag behövde den som mest.

Vi talar om en macka. Färsbiffar som steks och skivas upp och landar tillsammans med karamelliserad lök  på en skiva rostbröd. Men inte bara det: vi har även surkål, saltgurka, senap, majonnäs, smält ost och körvel att tacka för denna skapelses storhet.

Vad kallar man en sån här då? Det är ju en slags variant på en reubenmacka (pastrami eller corned beef, surkål, ost och så kallad russian dressing mellan skivor av rågbröd), men att kalla det för en reuben vore fel. Det finns likheter med en hamburgare, men inte heller det är korrekt. En ”beef patty melt” (älskar man inte allt som heter något med ”melt”?!) skulle kunna vara ett rimligt namn, men det vore skoj att använda sitt förstaspråk ibland också. En färsbiffmacka med pickles? Låter inte alls lika gott. En delimacka x-tra allt? Vi närmar oss. Delimacka x-tra allt med surkål, biff och smält ost? Det blir bra.

Delimacka x-tra allt med surkål, biff och smält ost

Den här mackan har många komponenter, men är egentligen inte speciellt tidskrävande. Det du behöver börja med är att göra biffarna, steka dem och lägga dem åt sidan. Följ upp med att karamellisera lite gul lök och lägg även den åt sidan. Sedan lägger du ner brödet i det där glossiga feta slafset som finns kvar i stekpannan, och ser på medan det absorberar dessa livets näktar och blir gyllene.

På brödskivan monterar du sedan din macka i ungefär denna ordning: Ett lager stark senap, några skivor saltgurka, majonnäs, ett berg av surkål, en köttfärsbiff som du skurit upp i skivor, och en skiva ost (jag använder naturligtvis knallorange plastost, då det är mitt stora guilty pleasure här i livet).

Moment nummer tre är att se till att osten smälter, och det gör du genom att placera dina mackor på en bakpappersklädd plåt och skjutsa in dem i ugnen några minuter. Om du är riktigt proffsig är ugnen redan varm då du strax innan du började med mackan tillagat ett lass pommes frites med hjälp av den. Pommes frites är nämligen det perfekta tillbehöret till vår extra allt-macka.

När osten smält tar du ut mackorna och avslutar dem med ytterligare senap, ett till berg av surkål, och sist men inte minst en liten skur av rostad lök (mer karamelliserad lök går också bra, men man gillar ju lite knaprighet, am i right?), och högst ut på detta berg av goda saker: ett par kvistar körvel. För att det är gott, och för att det är snyggt. Vi är ju inte barbarer.

Jag tänker ge er tre mycket simpla minirecept här. Det ena är på biffarna, det andra på köttfritt alternativ, och det tredje på pommes fritsen. Ni har säkert egna välbeprövade varianter på att laga det, men om det saknas kan du följa dessa.

Biffarna
400 gram köttfärs (ger 4 biffar)
Ordentligt med nymald svartpeppar
En tesked salt
Ett par matskedar ketchup (ja, ketchup, se inte så dömande ut)
Och om du har hemma: några droppar liquid smoke

Lätt som en plätt: lägg samtliga ingredienser i en bunke, blanda runt ordentligt, forma fyra lika stora biffar. Stek, helst i gjutjärnspanna, tills de fått fin yta. Sockret i ketchupen bidrar till att göra de extra vackra, håll koll bara så att de inte bryner på för mycket. De är klara när de ser jättegoda ut och du ser att de börjar släppa ifrån sig vätska, de brukar liksom bilda en liten sjö ovanpå sig själva. Ta den då från pannan och lägg åt sidan. Skiva när de svalnat en aning.

Portobellosvamp istället för biffar
Jag kan inte låtsas som att den här mackan inte är godast i sitt orginalutförande, men att byta biffen mot portobellosvamp är, 1: bättre för alla, och 2: billigare. Och vem ogillar egentligen portobello? Ingen. Om den inte är helt sjuk i huvudet. Så här gör du: Ta stjälkarna av svamparna, lite beroende på storlek kan du tänka en per macka. Lägg i en bunke tillsammans med samma ingredienser som om du skulle lagat biffarna, men ta endast hälften av saltet och lägg till en matsked ljus soja. Finhacka en klyfta vitlök och släng i den också. Blanda runt ordentligt och låt stå i någon kvart. Stek i gjutjärnspanna på medelvärme tills svampen är genomlagad.

Pommes frites i ugnen
Här kommer två potentiellt upprörande fakta:
1) Jag lagar pommes frites ungefär som om de hade varit klyftpotats. Ingen fritös och inget kladd, skönt och enkelt hemmakocksbeteende.
2) Jag använder oftast bara nån random potatis (den fasta sorten, ej den mjöliga) när jag lagar, och säkert finns det mycket att säga om den saken, men det är ingen jag har lust att säga nu (den som verkligen vill nörda ner sig i pommes-träsket läser den här artikeln från Serious Eats istället!).

Så här gör du: För två nätta sidoportioner pommes behöver du runt 600 gram potatis. Skär dessa i stickor, du vet själv bäst vilket format du tycker mest om, och lägg i en bunke. Häll på en halv deciliter rapsolja, några ordentliga nypor flingsalt, gör några drag med svartpepparkvarnen, och sist men inte minst: panko! Mycket panko! Det blir krispigt, frasigt och snyggt. Allt du vill ha. Vill du så kan du addera andra saker, som örtkryddor. Timjan, rosmarin eller vad sjutton du nu föredrar. Blanda runt alltsammans och lägg ut på en bakpappersklädd plåt. Fördela så utspritt du kan, de vill ha så lite kontaktyta med varandra som möjligt. Kör i ugnen på 180 grader i tjugo minuter. Ta ut och blanda runt dem halvvägs in. När de är klara lägger du ut dem på lite papper för att bli av med överskottsoljan. Sedan: ät.

Mina vänner, det var detta om detta. Vi ses snart igen och diskuterar något annat spännande.
/Slaktarn

Mitt i min influensapeak förra veckan ringde det på dörren. Det var några potatisar, och eftersom jag hyser en innerlig kärlek till potatis i allmänhet bad jag de naturligtvis att stiga på.

Det är grösaksodlarna Svegro som har lanserat sin nya ”finpotatis”: fem olika varienter som är varsamt tvättade och sedan storlekssorterade, och förpackade i en oerhört snygg speciallåda som liksom en jordkällare hjälper till att förvara potatisen mörkt och luftigt från skörd fram tills det är dags att tillaga de små liven.

Jag fick en låda amandinepotatis, en allrounder som är gul och snygg i färgen med en nästan nötig smak, och för att få ut det bästa av min nya kompis följde jag deras råd och lagade till potatisen enligt ett medföljande recept, en ljummen potatissallad med örtolja och kvarg. Och, i mitt fall, ett stekt ägg (vilket plötsligt tog en här rätten från sidekick-status till komplett brunchrätt!).

Knåpa ihop själv genom att koka potatisen (en låda innehåller 600 gram) i ordentligt saltat vatten tills den är mjuk, häll av vattnet och låt den ånga av några minuter så att den blir torr. Dela i bitar och blanda med örtoljan, som du får till genom att mixa (eller mortla, som jag gjorde, mixerlös som jag nu är) en kruka färskbasilika, en kruka trädgårdskrasse, en deciliter olivolja, ett par matskedar rödvinsvinäger, flingsalt och svartpeppar. Avsluta alltihop med en rejäl blobb kvarg! Och, om du vill vara lika cool + smart som jag, ett stekt ägg.

/Slaktarn