Inlägg taggade: jordgubbar

17:11 17 Aug 2017

Varje gång jag dricker sangria upplever jag det som en hyllning till mitt sextonåriga jag. Not a girl, not yet a women som Britney skulle formulerat det, och dryckesvalet – de gånger valet överhuvudtaget fanns – landade naturligtvis på en kanna vin pumpad med socker- och fruktsterioder. Rödvinsangrian må (för det mesta) tillhöra mitt förflutna, men nu är vi i mitten av augusti och det är dessutom fredag imorgon, så det är inte mer än rimligt att vi alla utökar sangriarepertoaren med en extra somrig variant gjord på rosévin, rabarber och jordgubb.

Det finns något en måste ta ställning till när det gäller att blanda till en sån här anrättning, och det är huruvida man accepterar grumlighet eller inte. Jag personligen gör det, uppskattar det till och med, men vi är ju inte alla av samma skrot och korn. De som är kräsna i frågan gör bäst i att koka en sirap på rabarber och jordgubb (detta recept är tjänligt, men släng i en kanelstång också while you’re at it), medan vi andra lite mer jordnära individer håller oss till puré-approachen. Det är också just där, i purén, vi tar avstamp nu när det nalkas recept.

1. Börja med att rensa och skära sådär fyra rabarberstjälkar i bitar. Lägg i en kastrull tillsammans med några ansade och delade jordgubbar, ett par-tre stycken räcker men ta så många du vill så länge du passar dig för att övermanna rabarbersmaken. Lägg till 1,5 dl strösocker och en kanelstång. Det kan behövas mer eller mindre socker beroende på rabarbernas syra, men sött är gött i detta fall. Låt bubbla på medelvärme i femton minuter.


2. Du bör då finna dig stirrandes ner i något som liknar det på bilden ovan. Plocka nu ut kanelstången och fös ner rabarberkoket i en mixer (eller använd mixerstav). Häll i lite vatten eller limejuice för att få fart på puréandet, och ge inte upp förrän du har en slät sörja.

3. Eftersom min plan var att ta med alltsammans till en god vän och blanda min rosésangria där packade jag ner min puré i en pålitlig gammal burk, och det är förresten en bra idé oavsett om du ska frakta den eller inte – du kommer nämligen förmodligen få lite över som du kan ställa i kylen och äta på havregrynsgröt följande morgonen.

Men nu till det verkligt viktiga: sangriamonteringen. Välj en kanna du gillar och häll i en hel flaska av ditt föredragna rosévin. Komplettera med runt en deciliter av din rabarber- och jordgubbspuré, släng i några isbitar och ordentligt med jordgubbar, eventuellt en kanelstång och, om du tillsatte limejuice i puréfasen, ett gäng limeskivor.

Nå, detta må vara den perfekta sommardrinken, men det betyder tyvärr inte (förutsatt att du inte använde dig av sirapsmetoden) att det är den perfekta emulsionen. Nej, denna drink kräver ett omrörningsverktyg, något som lyckligtvis betyder att du får användning för eventuella överblivna rabarberstänger – de kommer dig gladerligen till undsättning om du kallar på dem.

Rosésangria med rabarber och jordgubb

Rosésangria med rabarber och jordgubb

Nu återstår bara att låta din vän hälla upp i lämpliga glas och för dig att ta dig en näve chips i ena handen och ditt glas i den andra, och så avnjuter ni denna hyllning till livet, sommaren och den inre sextonåringen.

/Slaktarn

23:05 2 Apr 2017

Helgen kom och gick i ett rasande tempo, och jag hann knappt blinka så var den över. Något jag dock hann med var att få till en briljant komposition som kan flyga både under brunch- såväl som efterrättsflagg. Jag antar att det handlar om prioriteringar.


Det är en slags varm efterrättsmacka vi talar om. Kusin till den fattiga riddaren, men äggfri och mer dekadent – hör här bara: Mascarponeost, jordgubbar, mörk choklad, smör och råsocker. Oj oj oj.

Att kalla detta för ett recept är en överdrift, allt handlar som så mycket annat bara om ratio, och är man någorlunda matlagningsvan kan man nog räkna ut med lilltån hur jordgubb i förhållande till mascarpone som är förelaktigast. Här kommer i alla fall en instruktion: På en skiva vitt bröd stryks ett tjockt lager mascarpone, sedan lägger du till skivade jordgubbar och riven mörk choklad. Smöra utsidorna av mackan och strö på ett lager råsocker, stek på medelvärme tills brödet fått fin färg. Vänd på mackan, upprepa på andra sidan. Ta upp ur pannan och skär försiktigt din macka i delar, lägg på ditt favoritfat och sikta över lite florsocker.


Tankeexperiment: Hur skulle det vara att byta ut jordgubbarna till något av följande?
a) persika
b) hallon
c) fikon

Samtala i smågrupper om det ni, medan jag avslutar denna sensationellt korta helg med att kolla på Dining on a dime tills det plötsligt är måndag igen.

/Slaktarn

15:02 21 Nov 2016

Fråga: Vad är skillnaden mellan mig och en irriterande kille man är kär i som inte skriver tillbaka?

Svar: Nästan ingen alls. Jag säger också att jag ska återkomma snart, men så skiter jag i det och gör något annat i två dagar.

Nu är väntan över. Jag är här igen, och precis som utlovat har jag en berättelse om cheesecake i bakfickan.

Smakkombinationen jordnötssmör och sylt är så pass amerikansk att båda komponenterna ingick i soldaternas matransioner under andra världskriget, men här i Sverige är det ingen självklar favorit. Jag minns jordnötssmör som en otrolig lyx som barn, det hörde till extrema undantagsfall att en burk Skippy’s uppenbarade sig i kylen där hemma. För en tid sedan satt jag och lyssnade på en konversation mellan barndomskompisar, och den ena berättade drömmande om hur härligt det var att komma hem till vännen, för de hade alltid det mycket åtråvärda jordnötssmöret hemma. ”Ni var en sån där jordnötssmörsfamilj!”, sa han. Vännen såg fundersam ut och blev full i skratt, och berättade att ingen i familjen någonsin åt jordnötssmör, det var bara föräldrarna som hade fått för sig att barnen älskade det. Eftersom att burken tog slut varje gång det kom hem vänner så köpte de hela tiden nytt, i tron om att deras två söner var stormförtjusta i den bruna nötgeggan, när det i själva verket var de parasiterande vännerna som såg till att burken åts upp.

Nu klingar ordet jordnötssmör annorlunda, för det har blivit fitness- och rawfolkets favoritingrediens. Naturligt, högt proteininnehåll och *bra* fett. Jag använder mest jordnötsmör för att göra jordnötsås, men den här gången tänkte jag utanför boxen med råge: jag har bakat en cheesecake med jordnötssmör, toppad med hemgjord jordgubbssylt. Kan du motstå? Nej, du kan ej.

Cheesecake med jordnötsmör och jordgubbsylt

Det här receptet har rötterna i ett Martha Stewart-recept som finns videofierat här, men jag har gjort ett gäng modifikationer för att passa min egen smakpreferens bättre. Fyllningen är rejäl och mäktig, men krämig och liksom silkig på det där sättet som är cheesecakens usp. Jag föredrar att inte göra fyllningen överdrivet söt, men jordgubbstoppingen desto sockrigare.

Botten
6 matskedar smält smör
200 gram digestivekex
En nypa salt

Fyllning
800 gram creeme cheese, typ philadelphia
3 ägg
2 dl krämigt jordnötssmör (de flesta recept kräver den sötade ”ofitnessaktiga” sorten, men jag tog ekologiskt osötat och adderade lite extra socker. Viktigt är dock att du inte tar det som heter chunky, hela grejen med en cheesecake är att allt ska vara silkigt och smooth.)
1,5 dl strösocker
En nypa salt

Topping
500 gram frysta jordgubbar
2,5 – 3 dl socker
En matsked vaniljextrakt eller en halv vaniljstång (om du kämpar med saldot på kontot duger även en tesked vaniljsocker)

Hur gör man då?! Man följer dessa enkla steg:

1. Börja med bottnen. Bryt ner dina digestivekex i en matberedare, häll i smält smör och salt och pulsa tills det ser ut ungefär som blöt sand. Skrapa ur i en ugnsform, jag körde en vanlig rund med avtagbar kant, men en fyrkantig i ungefär samma storlek är inte heller dumt, och påbörja det mycket tillfredställande arbetet med att trycka ut alltsammans med knogarna tills du har en jämnt lager. Du kan trycka upp en bit på kanterna, eller så gör du som jag och låter alltsammans hålla sig på formens botten. Grädda i ugnen på 175 grader i tio minuter.

2. Fyllningen är kul! Och går snabbt. Gör i matberedare eller fortsätt i bunke. Blanda Cream cheese (den bör vara rumstempererad, annars riskerar blandningen att bli grynig) med jordnötssmör, och tillsätt ett ägg i taget medan du blandar runt. Häll i socker och salt, och när allt är lent och välblandat häller du över det i formen med din förgräddade botten. Kör i ugnen på 175 grader i ungefär trettio minuter – håll lite koll på slutet, du vill att den ska vara lite uppuffad men aningen wobbly i mitten när du tar ut den. Vissa säger att man ska stänga av ugnen, öppna luckan och låta kakan svalna i ugnen, och på så vis undviker man att få sprickor upptill. Jag bryr mig då rakt inte om kakor har sprickor i sig, och det tycker jag inte du ska heller. Vi ska ändå hälla en massa jordgubbssörja över den sen. Kakan måste svala helt och hållet innan du äter den! Helst ska den stå i ett dygn innan, men vem har tid för sånt? Två-tre timmar räcker.

3. Jordgubbssylten är en enkel historia: häll alla ingredienser i en kastrull, låt koka upp och rör om, och sänk sedan temperaturen till låg/medium. Låt bubbla på och reduceras till en trög sörja. Häll över din någorlunda jämnt över din cheesecake, ställ undan tills den ”satt” sig.

4. Det går inte att äta hela själv, den här cheesecaken är helt enkelt för stadig, så steg fyra är att bjuda hem massa folk som kan hjälpa dig.

cc2

Uppskattar ni bakningstexter som denna? Jag är ju, som den observate läsaren vet, inget jättefan av att baka. Det är lite för precist och kemiaktigt, till skillnad från matlagning där man har mer svängrum för improvisation. Detta har dock inte hindrat mig från att ta fram elvispen ibland: Recept på citronrutor här (by far mitt favoritbakverk!), kärringaktiga men mycket goda nöt- och chokladkakor här, Twin Peaks-ig körsbäspaj här, och världens enklaste (och snabbaste) mandelkakor här.

/Slaktarn

06:30 14 Sep 2016

I ett slags hetsigt inspirationsryck som bottnar i min kärlek till brunch har jag beslutat mig för att viga nästan all min vakna tid åt att stilla min (och er) hunger på brunchmackor, detta genom att tre dagar i rad lista tre favoriter. Imorgon blir det vegetatiskt, och fredag är vigd åt det totalanimaliska, men först: topp tre veganska brunchmackor.

Påläggskräm på salvia, rostad vitlök och vita bönor

salvia-bonor-kram
Salvia, med sin stickiga och parfymerade smak, trivs bra i sällskap med feta och liksom täta texturer med milda och söta smaker. Den vita bönan utgör ett utmärkt komplement till salvians näbbiga attityd! Rosta en skiva surdegsbröd och svep på ett frikostigt lager av denna hummusartade kräm, som är är en mutant av ett recept signerat Marcus Samuelsson. Pyssla med detta någon gång när du har mycket tid, och förvara i kylen tills ett ögonblick kommer då du inte har någon tid alls. Tre sekunder senare: brunchmacka.

1. Den här röran går att få till på burkbönor (jag tycker om Zetas), men blir godast av torkade. Blötlägg 3,5 dl torkade cannelili- eller stora vita bönor över natten. Häll av och lägg i en stor kastrull, och fyll på vatten så att det täcker till sådär fem centimeter ovan bönorna. Lägg i fem vitlöksklyftor, en näve färska salviablad (tio borde göra susen), ett par lagerblad och en stor nypa salt. Sjud alltsammans tills bönorna är mjuka – det kan ta allt från en halvtimme till en och en halv timme.
2. Medan du väntar på bönorna ska ge med sig ägnar du dig åt lite hederligt ugnsrostande av vitlök: fram med ett helt vitlökshuvud som du tagit det yttersta mest papperslika skalet av,  gnid in med lite naturell olja, och lägg i en mindre ugnsfast form tillsammans med en knapp deciliter vatten. Kör i ugnen på 175 grader i 45 minuter tills vitlöken är mjuk och aningen karamelliserad. Ta ut och kläm ut det krämiga innehållet i klyftorna.
3.
Häll av bönorna men spara spadet. Lägg dem i en matberedare eller mixer, blanda ner vitlökskladdet, saft från en liten citron och tillräckligt med spad för att få till en krämig, bredbar konsistens. Hellre lite lösare än för tjock – röran tjocknar ändå när den får stå. Smaka av med salt och peppar. Boom.

Slabbig macka med portobello, ruccola och karamelliserad lök

portobello

Hungern är den bästa kryddan brukar det heta, men när man är vrålhungrig vill man inte sitta och knapra på vilken finstämd liten brödbit som helst. Ibland duger bara extra allt. I detta fall betyder det portobellosvamp, karamelliserad lök och äggfri majonnäs. Portobelloburgare verkar lura på menyer i varje hörn nu för tiden, men lever inte alltid upp till förhoppningarna. Det kan vara som att tugga på en gammal vinägerindränkt sula. Så synd, när den om den behandlas rätt levererar till hundra procent: saftig, smakrik och mättande på det där grottmansaktiga viset.

1. Svampen är stjärnan och ska behandlas därefter! Välj ut några spänstiga rackare som är ljusa i färgen, en per macka. Ta bort skaften och lägg ut svamparna så att säga ”på rygg”, och sleva på en marinad bestående av 1 dl vitt vin, två matskedar ljus soja, två matskedar balsamvinäger, en klyfta riven vitlök, en nypa rökt paprikapulver och en matsked olja. Låt marinera i en halvtimme, och se då och då till att ösa dem.
2. Hetta upp en stekpanna till medel/hög värme. I med lite olja, och så placerar du ut svamparna med ryggen nedåt. Lägg på ett lock, men se till att öppna och ösa på lite mer marinad efter några minuter. Efter en stund är det dags att vända dem och köra en stund till. Obs! Detta är en snabb process: allt sammans bör vara över på sisådär fem-sex minuter.
3. Vilken tur då att du hade så mycket tid på dig att förbereda resten medan svamparna marinerade. Ta fram ett bröd du gillar, mitt enda krav här är att det ska vara ljust och fluffigt – portobellon är saftig och behöver något som kan stå upp mot den. Kräma på vegansk majonäs (köp färdig, för guds skull, någon måtta får det vara), strö på ruccola och karamelliserad gul lök (det tänker jag inte berätta hur man gör, det vet du redan). Skiva slutligen upp din portobellosvamp och lägg på, och så knyter du ihop säcken genom att försegla mackan med ännu en brödskiva. Viva!

Jordnötssmör och färska jordgubbar

pb-strawberries-1

Ingen brunch utan munch. Att skriva ut ett recept på en sån här macka känns aningen överflödigt, men vikten av att den svampiga formfranska som allt vilar på får sina kanter avskurna måste ändå emfaseras, hur det än ser ut på bilden här ovan. Är jordgubbar inte i säsong föreslår jag att du tar till gammal hederlig jordgubbssylt istället. Eller, för den lite mer exprimentellt lagde: riv ett granny smith-äpple grovt och blanda ner i jordnötssmöret, bred på mackan och avsluta med en minimal nypa kanel. Värre saker lär ha passerat din gom.

Imorgon fortsätter vi vår vandring genom brunchmackornas rike, men vidgar ingrediensmöjligheterna något – det blir vegetariska mackor. Ägg och ost tills en storknar, med andra ord! Kul! Egna förslag och idéer som du tänker skulle kunna vara roligt för gruppen att ta del av? Posta i kommentarerna tack.

/Slaktarn

11:07 4 Maj 2016

jordgubbar chateaubriand

I samband med grävande bland bilderna i en gammal telefon dök denna ganska oanseliga bild upp. Det är jordgubbar. Eller, vid första anblick kan det se ut som bara jordgubbar, men det finns lyckligtvis mer att berätta om denna bild än så.

Den här simpla anrättningen serverades som tionde rätt på en middag på Paris-restaurangen Le Chateaubriand för några år sedan. Jordgubbar är naturligtvis trevligt i all sin enkelhet, men tar man fram förstoringsglaset upptäcker man snart att de är överösta av en skur grönt strössel. Stoppar man sedan en av dessa strösselbitar i munnen upptäcker man också att de har en subtil lakritsartad smak. Jag bestämde mig för att det var fänkålsfrön som karamelliserats, levde lycklig i den villfarelsen, ända tills jag en vacker dag befann mig i Indien och hittade samma frön som då gick under betäckningen ”indian seeds”. Mer specifikt: kanderade kumminfrön. Bra för matsmältningen, hävdas det.

I alla fall, dessa små frön höjde våra kära jordgubbar rejält. Extremt enkel och tilltalande kombination – strösslet förhöjde jordgubbarnas smak och vice versa.

Hur kan man då applicera denna nya kunskap i sitt egna högst ordinära liv? Man kan göra likadant, servera jordgubbar strösslade med kumminfrön, eller så kan man göra en drink av det hela, och då menar jag att man kokar en sockerlag där en rejäl mängd kumminfrön får ligga och dra över natten innan den silas av och används i någon jordgubb/sprit-konstalation. Anternativ nummer tre är att trä jordgubbarna på ett spett och grilla de, för att sedan rulla runt de i rostade kumminfrön.

Fantastiskt! Ellerhur! Mer relaterad och mycket viktig samhällsinformation (om att grilla jordgubbar) hittar du här.

Carpe,
/Slaktarn

Andra bloggar