Ida Sjöstedt AW15 (klicka här för fler bilder och video)

Beskrivningen av inspirationen för Ida Sjöstedts AW15-kollektion lyder:

“The transformation from pretty baby to iron lady – in a world where ageing is a crime and the pressure of having it all is enough to drive anyone mental.” “Strong is the new skinny, 40 is the new 30 and time is ticking.” “Cougars, milfs, spinsters, boss ladies, BFF’s, mothers, daughters, man eaters and shrinking violets are this season’s muses. Women who try to forget about what is age appropriet or man repelling when they dress to kill and go chasing their dreams.”

Vilket (till skillnad från många andra modemärken) stämmer exakt överens med hur kollektionen faktiskt såg ut – vad kollektionen lyckades leverera.

Jag måste erkänna att jag har haft lite svårt för Ida Sjöstedts estetik, ur något slags ogenomtänkt feministiskt perspektiv. Nuförtiden kan jag tvärtom inte hjälpa att bli så himla glad av hennes visningar. Det är så himla mycket GIRLPOWER över hennes design. Det är så ultrafeminint och därav ultrafeministiskt.

Under en en ganska lång tid har kvinnan tagit makt (ur ett modeperspektiv) med hjälp av att ta till sig ”manligt” mode som sedan urminnes tider förvägrats kvinnan för att neka henne makt. Som ett ännu uppenbarare resultat av det har det som associeras med kvinnligt nedvärderats (för att kvinnan står under mannen i hierarkin). Men att någon slags hyperfeminin modetrend råder just nu finns det inga tvivel om, i varje fall ur ett internationellt perspektiv – det nya ”feministiska” modet är det icke mansefterapande modet. Att anamma typiskt herrmode för att få makt verkar inte längre vara på kartan och jag är därav en lycklig modesjäl.

I relation till allt detta blir Ida Sjöstedts mode väldigt aktuellt, men främst kanske väldigt intressant, då hon faktiskt gjort denna typ av mode från dag ett. Hon har gjort sin grej även om det inte varit trendigt – och jag kan absolut inte göra annat än att älska det.

Ida Sjöstedts AW15-kollektion levererade som sagt allt det hon utlovat och det var klockrent. Kollektionen var á la Ida fantastiskt kitschig, den hade perfekta 70-talsdiscovibbar, det var mjukt, det var hårt, det var kaxigt, det var snällt – det var allt. Jag vill ha mer. Jag längtar redan efter nästa kollektion.

Erïk Bjerkesjö AW15

Idag visades Erïk Bjerkesjös AW15 kollektion på Galleri Bon. Kollektionen presenterades med hjälp av en modefilm, alltså inte en klassisk visning- vilket verkar vara en liten trend denna säsong.

Om Erïks senaste kollektion skrev jag att det vilar någon slags queerhet över hans design, en slags omedveten queerhet som är så fantastiskt tilltalande och väldigt unik. Under presentationen av denna kollektion fick jag tyvärr inte alls de vibbarna. Plaggen är fina, verkligen superfina, de är välgjorda och de är minst sagt bärbara men kollektionen triggar inte igång några känslor. Jag kan liksom inte finna Erïk Bjerkesjös sällsynta edge i plaggen, det där modet som varit en slags korsbefruktning av klassiskt herrmode, hiphopmode och parisiskt androgynt mode med en ytterligare ingrediens en inte riktigt kan sätta fingret på men bara älskar. Jag vill ha mer av det modet, mycket mer av det modet- det blir därför en sådan väldig besvikelse när en… Bara inte får det.

Hur som haver, en liten positiv sidenote: alla som sätter på sig ett plagg från denna kollektion kommer att vara snygg. Det är snygga plagg. Det är snyggt herrmode. Bara inte så bra som det skulle kunna vara.

Jag som Patsy Stone

Jag har haft idén om att det är hemskt töntigt att ”klä upp sig” under modeveckan. Men i samband med att inbjudningarna började trilla in genom brevlådan insåg jag att det var en ytterst löjlig idé. Så denna modevecka (med start idag!) tänkte jag (som modeälskare) ta tillfället i akt och bara vältra mig i mode. Jag tänkte inte bara frossa loss i det mode som presenteras under visningarna utan även mode i form av att planera outfits och vara jävligt lycklig över att vara sjukt snygg i tre dagar- tack vare genomtänkta looks.

Dag nummer ett av modeveckan (idag) har jag valt att lajva riktigt rik och ganska konservativ 90-tals kvinna som är besatt av Chanel (pga överklass).

Inspiration har jag hämtat rätt enkelt från 90-talets Chanel:

Resultatet är jag relativt nöjd med. Är dock riktigt besviken över att jag inte äger ett enda pärlhalsband, vilket kanske är definitionen av konservativ, får nog lov att införskaffa ett (eller fem) under dagen så att looken är komplett. Jaja, dagens resultat av dagens lajv:

Minna Palmqvist AW15 (Bilder: Rodeo.net)

Klockan 16.00 i lördags fick en lov att infinna sig i Hammarby Sjöstad i en gammal studio för att betrakta mode på ett helt annat vis än på modeveckan- på den nya modeplattformen AMAZE. En av sex kreatörer som visade sina verk på AMAZE var Minna Palmqvist, vilket kanske var den person som främst gjort att jag tagit mig dit.

Minna Palmqvists visning berörde mig, likt förra gången, väldigt starkt. Det verkar vara så att det är någonting med hennes mode- och hennes sätt att presentera sitt mode på, som får mig att bli alldeles varm inombords samtidigt som ögonen vattnas.

Denna visning klev ett få antal modeller långsamt men målmedvetet ut. De vandrade sakta fram för att ställa sig framför varsin spegel där ett läppstift var placerat. Läppstiften plockades upp och modellerna började måla sina läppar samtidigt som de betraktade sig själva i spegeln. Helkroppsspeglar var placerade i en halvcirkel en bit ifrån och efter en stund började de röra sig emot dem. De tittade på sig själva uppifrån och ner i speglarna, de tittade på varandra uppifrån och ner och de poserade på ett intimt vis, som om de befann sig i sitt eget hem och betraktade sig själva på ett sånt vis som en bara gör i sin ensamhet. Avslutningsvis ställde de sig tillsammans, några satte sig/la sig ner på golvet och jag (säkert många många fler) uppfylldes av en fantastiskt fin känsla av systerskap. En systerskapskänsla som sedan förstärktes av att Minna dök upp och höll mycket kärleksfullt modellerna i handen.

Plaggen som visades, hennes AW15 kollektion, var exakt som hon själv beskrivit dem ”Suit Lady möter pyjamas möter sport” och de var lika vackra som själva upplevelsen var. De var bärbara, de var nyskapande och de var inspirerande- de var perfekta. Allt var perfekt. 

Minna Palmqvist gav mig en av de bästa lördagarna jag haft på väldigt väldigt länge.