Goth-ikonen Marilyn Manson, som jag tror att ungefär 90% av jordens befolkning får en hel del creeps av, har fått äran att (efter Kim K’s omtalade omslag) pryda det senaste numret av Paper Magazine som är fotograferat av ingen mindre än ärkepervot Terry Richardson. Alltså kom detta omslag till av en riktigt härlig liten manskombination. Inte helt oväntat är de tydligen vänner privat…

Den enda relationen jag har till omslagspersonen i fråga är när jag oväntat kommenterade hans utseende. Denna utseendekommentar skedde när jag var på en mycket oklar date(?) med två pretentiösa överklass-snubbar. De två Oscar Jacobson-klädda snubbarna satt och diskuterade Marilyn Mansons bok “The Long Hard Road Out of Hell” från 1998. Jag, helt ointresserad, satt knäpptyst i ungefär fem minuter vilket resulterade i att jag fick enorma intelligenskomplex och kände att jag bara MÅSTE bidra till konversationen. Därav kläckte jag ur mig “Marilyn Manson är rätt söt utan smink” vilket inte ens stämmer, han är nästan ännu obehagligare utan smink.

Men jaja, även om han nu skulle vara ”söt” utan smink så spelar det ingen roll när en beskådar detta omslag, vilket han har en hel del spackel på och ser obehagligare ut än nånsin- tack vare det där perversa leendet.

Nedan följer fler bilder på herr Manson tillhörande omslaget:

Marilyn Manson plus pappa Manson(!)

Ximon Lee

Under stockholms nyligen avslutade modevecka presenterades detta års vinnare av H&M Design Award. Vinnaren, Ximon Lee, fick då visa sin vinnarkollektion som såg ut såhär.

VFiles hade igår/idag (det är lite svårt det här med tidsskillnaden) sin visning, varpå Ximon Lee återigen visade en egen kollektion (förmodat samma). Inför kollektionen känner jag att boxigt, överdimensionerat och dekonstruerat är rätt gjort- det känns inte så innovativt. Under en ganska lång tid nu har Ximon Lees typ av kroppsdistanserat mode ansetts progressivt då det utmanat ”klassiskt” skräddat och kroppsnära mode men eftersom att det gjorts under en ganska lång tid nu blir det givetvis inte lika nyskapande längre. I mina ögon, i denna stund, blir det där mer ”klassiska” modet på något vis det som är banbrytande. Ett exempel skulle vara Lamijas AW15 kollektion, där det leks med hantverk och den fysiska kroppens faktiska form.

Som ett litet ps. så är jag väldigt förtjust i att Ximon Lees initialer blir XL- vilket kläderna verkligen är.

Julia Seemann

Denna kollektion kändes som någon slags spännande och underhållande blandning av intressant Balenciaga konstruktion, den där eleganta Yohji Yamamoto dekonstruktionen samt en liten släng av typiskt ”trendigt” Alexander Wang mode- vilket blev till ett alldeles alldeles eget mode som jag vill se jättemycket mer av.

Andrea Jiapei Li

HUR många gånger har en inte sett EXAKT de där plaggen?- är ungefär allt jag tänker och känner inför den här kollektionen. Jag vet, det är så svårt med mode för vad är egentligen originellt? Allt inspireras alltid av någonting (mode skapas inte i ett vakuum) men denna uppenbara copy paste-känslan är bara för tröttsam.

Di$count Univer$e

Detta ser ut som att Jeremy Scott, Betsey Johnson och Hyein Seo (tidigare VFiles designer) bestämt sig för att skaffa ett modemärkesbarn. Vilket, mot förmodan, var en riktigt katastrofal idé. Det mest tilltalande med kollektionen var pudeln som gled fram på catwalken.

Okej, nu avslutar jag mitt lilla blogguppehåll lagom till de internationella modeveckornas start. New Yorks modevecka inleddes i måndags, men det som visats hittills har inte direkt varit det mest spännande. Så, för min del börjar New Yorks modevecka imorgon med VFiles som alltid är intressant.

De visningar som jag (utöver VFiles) ser fram emot är:

Rodebjer SS15

Rodebjer – pga svenskt.

DKNY – för att det var så obotligt snyggt förra säsongen.

Rodarte SS15

Rodarte – med anledning av att det har en tendens att antingen vara skitsnyggt eller skitfult, så en brukar liksom alltid känna något.

Marc Jacobs SS15

Marc Jacobs – för att det är ett märke som, trots att jag själv aldrig skulle införskaffa något MJ-plagg, alltid gör underhållande kollektioner.

Jeremy Scott SS15 (OBS: notera de där obehagliga Miley Cyrus ”smyckena”)

Jeremy Scott – pga det är så fult att mitt mode-ego blir kränkt och att jag därav är intresserad av att se om det skulle kunna bli ännu fulare, det känns liksom spännande.

Bildbevis (från: bon.se) på gårdagens bakfylla, ser ut som att jag ska avlida

Dag ett:

 Mitt humör

 Ida Sjöstedts visning

Min outfit

Alla andras outfit

 Vädret

 Ingen gratis alkohol

Dag två:

 Mitt humör

 Cheap Monday & BACK‘s visningar

 Vädret

 Mycket gratis alkohol

Dag tre:

 Min outfit (se ovanstående bakisbild) från Cheap Monday pre-fall 2015

 Lamijas visning

 Vädret

 Mitt humör

Slutkommentar: det var fan en rätt trist modevecka. Det märks när det finns dåligt med pengar- lite fest och få visningar, verkligen inget framgångskoncept.

Lamija AW15 (foto: Kristian Löveborg)

Modeveckans sista visning stod debutanten och säsongens utvalda designer för Peroni Designer Collaborations Lamija Suljevic för. Lamija Suljevic föddes i Bosnien men flyttade till sverige som femåring där hon studerat på både Tillskärarakademin och Beckmans Designhögskola- som hon tog examen från i maj 2013.

För sin AW15 kollektion har hon inspirerats av Sarajevo och folkdräkter från Balkan samt använt sig av klassiskt bosniskt hantverk. Det är inte ofta en ser så välarbetat och perfekt konstruerat mode, jag blev därför nästan tårögd när jag fick se den felfria och grymt avancerade konstruktionen av Lamijas plagg, det var äkta hantverk. Att någon så skickligt broderat alla plagg för hand kändes så oerhört kärleksfullt, vilket genast genomsyrar själva kollektionen och får en själv att direkt känna kärlek för den.

Utöver det bosniska hantverket och den bosniska inspirationen, som verkligen syntes i kollektionen, kunde en hitta så mycket mer. Jag skulle vilja säga att kollektionen var som ett möte av Bosnien, Sverige och Italien- folkdräkter från Balkan som möter svensk minimalism som sedan möter 90-talets sexiga Gianni Versace. Vilket verkligen kändes nyskapande och väldigt spännande men framförallt väldigt estetiskt tilltalande.