Nasir Mazhar AW15 Menswear

Med sin SS15 damkollektion (som visades under Londons senaste dammodevecka) fick Nazir Mazhar mig på fall. Inte helt oväntat gör han det ytterligare en gång- totalt golvar mig, men denna gång med sin AW15 herrkollektion.

Likt den föregående damkollektionen är denna ytterst proffsig, den lämnar inga frågetecken. Den lämnar ingen känsla av att någonting saknas eller en känsla av att någonting hade kunnat göras lite annorlunda- och då lite bättre. En vill bara ha mer, så mycket mer. I måndags presenterade Mazhar en kollektion bestående av elegant, välpolerat och alldeles fulländat track-suit-mode, ett mode som en inte kan se från något annat håll under modeveckorna, ett mode inom en egen genre- Mazhars genre. 

Jag reser mig från golvet. Jag bugar och bockar.

Moschino Menswear AW15

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men- jag är lite trött på Jeremy Scott för Moschino nu. Han har sedan sin start som Creative Director på Moschino med skräpmat och skräpkulturskollektionen levererat skitsnygg kollektion efter skitsnygg kollektion, men nu känns det på något vis lite som att han kan ha gjort sitt.

Missförstå mig rätt, ovanstående kollektion är (likt de andra) skitsnygg men den tillför inget nytt, den levererar ingen wow-faktor, den fick mig liksom att bläddra lite lojt igenom bilderna till skillnad från damkollektionerna för AW14 och SS15 som gjorde så att jag nästan kissade på mig av överväldigande förtjusning och därav knappt kunde bläddra igenom de bilderna.

Någonting intressant med den här kollektionen (som ändå gjorde mig ganska förtjust) är all gosedjursslakt, den känns inte alls problematisk, den främjar liksom inte något slags döda-djur-ideal utan ett alldeles eget ideal: ens kärlek till och ovilja att göra sig av med sina gamla gosedjur. Jag känner att uppklippta gosedjur gärna får infinna sig i andra modemärkens kollektioner och därmed försöka ta över pälstrenden.

Ja, jag vet att den här kollektionen har med lite äkta päls också (eller något som ser ut som äkta päls) men det är kanske ingen nyhet. Modevärlden har ju en SJUKLIG ångest inför att separeras från sin päls, en separationsångest som svindyr terapi knappt kan bota.

Maison Martin Margiela SS15 Haute Couture

Igår presenterades John Gallianos första kollektion för Margiela och det är kanske en av de knepigaste visningarna för mig att skriva om. På något vis vill jag bara förtränga att Galliano har fått tillträde till en maktposition i modebranschen igen men som modebevakare är det liksom ingenting en bara kan trycka undan eller strunta i att uppdatera om. Att John Galliano visar sin första kollektion som Creative Director för ett av världens största modemärken är kanske en av de viktigaste visningshändelserna modesfären kan erbjuda och det blir därav omöjligt att inte skriva om det.

Så, med det sagt och om vi ska tala om visningen i sig utan allt det problematiska runt omkring så levererade Galliano allt det jag hade tänk mig att han skulle göra. Jag hade förväntat mig exakt detta, exakt denna Margiela/Galliano perfektion. Det finns liksom en anledning till att han blir insläppt i branschen igen- för rent kreativt behöver den Galliano. Balansen mellan den helt galna, kaotiska ful/snygga Galliano estetiken och Margielas ”svåra”, svala liksom något sträva estetik är inget annat än fenomenal. Det är så fantastiskt välbalanserat. Om det hade svängt lite mer åt det ena eller det andra hållet (om vi hade fått se fler oklara draperingar ihopparade med minishorts eller ytterligare en klassisk Margielakostym) hade det förmodligen blivit ett rejält magplask, vilket kanske är det som gör Galliano till den modekung han erkänts vara- balansen och kontrollen i den totala kaosen.

Jag hade tänkt göra någon slags ranking över de bäst-och sämst klädda på Golden Globes, men allt annat blev så himla ointressant i relation till Conchita Wursts uppenbarelse på röda mattan. Hon är ju så jävla snygg.

Just nu är eBay min bästa vän. Min allra bästa vän. Jag spenderar så oerhört många timmar med eBay att mina andra vänner totalförsummas. Det finns ingenting som gör mig så lycklig som när eBay ger mig presenter och små paket trillar ner genom brevinkastet eller när en får gå till postombudet för att plocka upp de stora paketen. Idag blev jag så lycklig över mitt eBay-paket (innehållandes ovanstående T-shirt) att jag nästan blev avundsjuk på mig själv. Åh eBay, tack för att du finns- nu kan jag se ut som en stolt femåring hela helgen i den där tishan.