4:00 25 Jul 2014

Andreja Pejic

Modellen Andreja Pejic (tidigare Andrej Pejic) kom igår ut för allmänheten som transsexuell kvinna. Andreja tog modevärlden med storm när hon, då han- var den första att gå både dam och herrmodevisningar, nu meddelar hon att vi endast kommer att få se henne gå damvisningar framöver.

Exklusivt för Entertainment TonightPeople.com och Style.com berättar hon om sin genusresa. Hon berättar om hur det var för henne att vara liten och tvingas in i den manliga genusmallen. Hur det sedan var att leva som en feminiserad han, att kalla sig själv (och bli kallad av alla andra) för unisex och vara hen- för att sedan få genomgå den efterlängtade könskorrigeringen och äntligen bli den hon som hon alltid drömt om att vara.

”Le Smoking” fotograferad av Helmut Newton 1975

Kan vi snälla låtsas att det fortfarande är torsdag? Tanken var ju att jag skulle ha en TBT varje vecka, inte en TBF. Äh, nu bestämmer jag att det fortfarande är torsdag, på min blogg i varje fall.

En given mode-TBT är de här episka (och då minst sagt kontroversiella) bilderna som Helmut Newton tog år 1975 för franska Vogue på Yves Saint Laurents Le Smoking. De flesta mode/fotointresserade har säkert redan sett dessa bilder, men vadfan- vem kan tycka att det är trist att behöva se dem igen?

Detta är given mode-TBT, inte bara för att den representerar ett stort moderelaterat-frigörande av kvinnan-moment, utan också för att det var den första modebilden jag någonsin fastnat för. Det är den första modebilden som fått mig att verkligen få upp ögonen för hur en som kvinna kan använda sig av mode. Hur det kan fungera som ett anti-förtyck, att det inte är mode i sig som förtrycker och att mode inte är fienden.

Yves Saint Laurents ökända Le Smoking, som han skapade för första gången år 1966, blev som någon slags del av den pågående kvinnokampen och frigörandet av kvinnan. Att kvinnor klädde sig i byxor var fortfarande högst opassande och att klä sig i ”manskläder” var rent av olagligt. Kostymen har alltid stått för makt och varit någonting (på grund av dess uttryck för makt) endast till för män. Att skapa en kostym för kvinnor och då ge dem samma typ av ”manliga” maktuttryck var givetvis superkontroversiellt och någonting som fick nästan varje karlslok eller kristdemokrat att kallsvettas. Bilderna som Helmut Newton tog ca tio år senare fångar verkligen den där könsöverskridande essensen Le Smoking framkallade och fick ännu fler ”kvinna ska vara kvinna och man ska vara man” att gå i taket.

Dessa bilder fotograferade på en tom gata i Paris är ett vackert uttryck för- och en del av kampen om att få ta plats på samma sätt som mannen. De är alltså en självklar TBT för den här genuspräglade modebloggen.

2:08 23 Jul 2014

OBS: Bilderna är en överdriven och ironiserad iscensättning av verkligheten. Sexualiserad modell: Adam Pettersson

Jag har tagit lite bloggsemester de senaste dagarna, har fortfarande semester då jag skriver detta iförd baddräkt på en strand, men det är rätt trist med bloggsemester så det får vara slut på det nu. Under mina semesterdagar har jag tänkt ganska mycket på det här med solning, det här med att ligga i solen och pressa. Det har pågått någon slags extrem besatthet av att sola denna sommar, och att bli så solbrun ens hud bara kan bli. Jag vet inte om detta endast gäller mitt umgänge men jag tycker nog att varenda bekant jag stött på varit lite sådär extra solkysst detta år. Sommaren 2014 verkar lida av 80-talets välkända folksjukdom tanorexi. För att vara helt korrekt exkluderar detta givetvis alla vita tanter som VARJE sommar har målet: lila hudfärg.
 
Ett vanligt samtalsämne att stöta på i den svenska sommarsolen är hur blek en är och hur brun en annan är, alla samtalsdeltagarna är i detta fall väldigt solbrända, därav benämningen tanorexi. Detta verkar gälla de flesta utom mig som tycker att jag är super-tanned med tanke på mitt ginger-pigment. I mitt fall är det dock första sommaren jag över huvud taget varit intresserad av att sola och att då gå från kritvit till beige. Jag spenderade fan en hel charterresa i skuggan förra sommaren. Många av mina vänner har även (sorry om jag avslöjar er nu) huserat en del på diverse solarier i år. Är 80-talet tillbaka? Eller är vi svenskar bara överväldigade av värmeböljan?
 
Det är lite som att de senaste årens debatter kring hudcancer och vikten av solskydd är som bortblåsta. Jag tänker inte vara någon moraltant och uppmana alla att SLUTA SOLA eller att ANVÄNDA RIKLIGT MED SOLSKYDD men jag kan inte hjälpa att tycka att denna hets-solning är problematisk. Detta brun-ideal är en knepig femma inte bara ur ett hälsoperspektiv utan även ur ett normkritiskt perspektiv. Att sola och bli solbrun och då uppnå ett svenskar-på-solsemester-brunideal är ett privilegium för vita. Att vara naturligt brun är inte ett ideal, men att vara en vit person som har fått en mörkare hudfärg tack vare solen är ett erkänt ideal. Ett ideal specifikt för 80-talet och tydligen sommaren 2014. Ett ideal svårt för mig med mitt pigment att uppnå, och ett ideal omöjligt för den icke-vita personen att uppnå.
 
Jag vet inte om denna text är helt osammanhängande eller om den faktiskt makes sense (jag kan nämligen tänkas ha lite solsting just nu) men denna sommar har definitivt blivit utsatt för en tanorexi-epidemi utan dess like.
8:08 20 Jul 2014

Igår hade jag världens finaste födelsedagsfirande med världens finaste vänner och oändligt mycket Cava (såklart). Jag fick ju inte fira min födelsedag iförd den där rosa drömklänningen, så jag fick lov att fira min födelsedag i en tröstprisklänning. Ett oväntat bra tröstpris dock, min virkade nakenklänning från 70-talet. En kan tro att det är svalt med en klänning som är helt hålig, men nej- denna virkade polyesterpina gjorde mig till ett riktigt fashion victim som blev tvunget att ligga platt på rygg och andas häftigt emellanåt för att få svettningarna att avlägsna sig.

8:35 18 Jul 2014

Vivienne Westwood 1990

Lilla jag känner att min lilla blogg saknar någonting som är återkommande, någonting som dyker upp på rutin sådär en gång i veckan. Jag vet inte om det är så att jag är alldeles för impulsiv av mig och att det kan tänkas vara därför jag inte haft någonting sådant tidigare, eller om jag bara inte känt mig tillräckligt sugen på det hela. Hur som haver har jag i varje fall tänkt mig att det skulle vara väldigt mysigt att från och med nu ha en TBT varje vecka. För er som inte är så med i sociala medier svängen (mamma) så står TBT för throwback thursday och innebär vanligtvis att en lägger upp en gammal bild på sig själv på Instagram (eller annat likartat forum). Jag tänker mig att min blogg-TBT skulle kunna innehålla lite vad som helst. Exempelvis en gammal visning, en gammal kampanj, en gammal moderelaterad bild eller en gammal moderelaterad händelse. Jag ska helt enkelt throwback:a till någonting moderelaterat jag tycker är intressant. Visst, jag har throwback:at en del i bloggen- men det känns som att det förtjänar en alldeles egen dag.

Idag är det ju fredag så detta kanske inte riktigt gills som en TBT, men vadfan, en kanske får lov att fuska lite och börja på riktigt nästa vecka. Tills nästa veckas riktiga TBT så får ni gotta er med en TBF bestående av en bild från Vivienne Westwoods spring/summer visning år 1990 och en av mina favoritbilder på Vivienne fotograferad av Juergen Teller år 2009. Allt detta med den enkla anledningen att Vivienne Westwood är en av de queen:igaste modequeens jag vet.

Vivienne Westwood fotograferad av Juergen Teller 2009