Kenzo, det nypopuläriserade gamla modemärket gör allting rätt just nu. Det är numera (sen några visningar tillbaka) ungefär lika trendigt och creddigt som Wes Anderson och hans filmer. Det är underhållande, det är lagom udda, det är genomtänkt in i minsta lilla detalj, det är lekfullt men ändå stilrent och det är bara rent av snyggt. Men jag kan inte hjälpa att tycka att det känns lite själlöst. Det är liksom lite för hippt med plagg som gör sig lite för bra på typ instagram. Kollektionerna är lite för lättsålda på något vis.

Det känns nästan som att märket använder sig av fula knep för att enkelt locka en. Klassiska knep som en massa linjer och cirklar och lustiga tryck och text och kontrasterande färger och fan hans morsa. Utöver de där klassiska knepen är Kenzo också lite allt på en gång vilket gör det svårt för någon att inte dras till det. Kenzo är sportigt, det är nördigt, det har hiphopinfluenser och det är Alexander Wang-hipster-mode. Vilket gör det rätt opersonligt, men typ helt genialt.

Huruvida Kenzo är själlöst eller inte så är det ett vinnande koncept. Kollektionerna skapar ett direkt habegär hos mig och (enligt sociala medier) resten av alla modeslavar och trendslavar. OCH jag tror att vi kommer att få se typ allt från denna visning med nashville-effekt inom snar framtid.

Jag har nu bestämt mig för att det här är den absolut bästa looken diverse herrmodeveckor haft att erbjuda denna säsong. Jag vet att Paris herrmodevecka inte är över än, men inget kommer att kunna besegra det här. Det enda som korrekt förklarar vad jag känner när jag ser den här briljanta looken är den där emojin med hjärtögon. Varför finns det ingen sådan knapp jag kan trycka på här? Jag vill att ni ska kunna titta på emojin samtidigt som ni tittar på ovanstående bild. Jag vill det så hemskt gärna. Infogar en bild på emojin istället:

Varsågoda att inleda dregelfest över gårdagens två överlägset bästa visningar:

Comme des Garçons SS15

Givenchy SS15

Vem fan kan motstå de lårhöga blommiga kängorna? Ingen. Riccardo Tisci: jag bugar och bockar för den här Givenchy kollektionen. Kontrasten mellan det hårda boxiga och det mjuka romantiska är oemotståndligt.

Här kommer en liten sammanfattning av Paris herrmodevecka dag ett och dag två i form av mina visningsfavoriter, varsågoda att likt mig andas häftigt och få gåshud av följande kollektioner:

Valentino SS15

Raf Simons SS15

Louis Vuitton SS15

Issey Miyake SS15

Dries Van Noten SS15

Paris modeveckor är alltid någon slags given favorit för mig, men jag kan inte hjälpa att jag dras till- och inspireras av det där italienska douchebagmodet. Jag har sett ut som en italiensk douchebag hela veckan med v-ringat och löjligt stora guldfärgade solglasögon och kan liksom inte sluta att se ut så, är omedvetet (nu medvetet och accepterande) jätteförtjust i douchebagmode. Paris kanske representerar någonting som endast är visuellt tilltalande för mig just nu, jag njuter så mycket av att titta på ovanstående kollektioner men jag vill liksom inte se ut så. Vill alltså se ut som ett lyxlirar-douche- inte svalt cool, seriös och intelligent.

En liten analys kring det hela: jag som modern kvinna kanske känner att det är mer ok att klä mig stereotyp doucheigt, då det för mig blir rätt könsöverskridande. Samtidigt som en modern man kanske verkligen INTE drar sig till det, och hellre klär sig i Parisiskt herrmode som generellt är ”snällare” herrmode och betydligt mer könsöverskridande än det italienska herrmodet?