De senaste dagarna har varit ett rent helvete, de har varit peaken på en riktigt omtumlande period av mitt liv- därav ett illa behövt blogguppehåll. Under dessa dagar har det känts som att allting runt omkring mig har raserat och rört sig i ett omöjligt tempo att hålla varpå den enda lösningen har varit att ge upp och lägga sig platt på rygg. Igår lyckades jag dock äntligen ställa mig upp igen och försökte att lyssnat på det enda motto jag har: When everything else fails turn to fashion (ja lol det är på engelska, men hur fult låter inte det där på svenska?). Det kan tänkas låta sjukt ytligt (vilket det definitivt är) men det är ytligt på det där icke-ytliga sättet som bara mode kan vara. Det är nämligen ett helt magiskt verktyg som kan stärka mig så himla mycket psykiskt.

När allting är kaos är steg ett i rätt riktning för min del alltid: en bra outfit. Igår gav jag därför mig själv en rejäl ryggdunk i form av att hetsmåla naglarna, sätta på mig det allra finaste jag äger: min vintage YSL dräkt och mina mest dräpande av dräpande mördarklackar. Alla har sin snuttefilt, jag har mode. Det är något som kravlöst livar upp min tillvaro och något som alltid finns där för mig att nörda ner mig i. Men, det som är det mest fantastiska med mode- det som alltid stärker mig, är att en med hjälp av det kan luras. En kan lura både andra och sig själv. När folk runt omkring en ser en uppstyrd och samlad person (läs: förmodat lycklig) kan en, för i varje fall en liten stund, intala sig själv att det faktiskt stämmer.

Så tack mode för att du finns. Du har bidragit till min överlevnad så många gånger genom åren och jag skulle helt ärligt inte klara mig utan dig. Och tack du okunniga man i den lilla vintagebutiken i Paris som lät mig pruta ner YSL-dräkten 150 euro. OCH: tack till kära lilla bloggen som låter mig få utlopp för mina moderelaterade tankar varje dag, nu säger jag hej till dig igen- och bestämmer att modebevakningen är i full fart igen.

Ps. att det är modevecka nästa vecka kan tänkas vara det bästa som skulle kunna hända mig just nu, lite välbehövd fashion overload. Så tack du som lägger det schemat?

Bette Davis & Joan Crawford i What Ever Happened to Baby Jane? 1962. Klänningar: Erdem & Givenchy 2014

Mia Farrow i Rosemary’s Baby 1968. Klänning: Bottega Veneta 2014

Judy Garland i The Wizard of Oz 1939. Boots: Saint Laurent 2014

Elizabeth Taylor i Cleopatra 1963. Topp: Stella McCartney 2014

Marilyn Monroe i Gentlemen Prefer Blondes 1953. Klänning: Moschino 2014

Catherine Deneuve i Belle De Jour 1967. Kappa: Dries Van Noten 2014

Jane Fonda i Barbarella 1968. Stövlar: Gucci 2014

Brigitte Bardot i Contempt 1963. Sjal och blus: Chanel 2014

Tippi Hedren i The Birds 1963. Collegetröja och jacka: Moschino 2014

Ursula Andress i Dr.No 1962. Tröja och örhänge: Louis Vuitton 2014

Audrey Hepburn i Charade 1963. Cape: Valentino 2014

Kirsten Dunst i Marie Antoinette 2006. Topp och kjol: Dior 2014

Liza Minnelli i Cabaret 1972. Klänning: Marc Jacobs 2014

Diana Ross i Mahogany 1975. Tröja och muff(?): Celine 2014 (den enda svarta filmstjärnan de använt sig av…)

Faye Dunaway i Bonnie and Clyde 1967. Tröja: Miu Miu 2014

Joan Crawford i Sudden Fear 1952. Kappa: Marni 2014 (OBS: trodde först att kappan var från 50-talet, vem fan gör en sådan pälskappa nuförtiden? Vidrigt)

Marlene Dietrich i Blonde Venus 1932. Topp och byxor: Balenciaga 2014

Gwyneth Paltrow i The Royal Tenenbaums 2001. Kappa: Valentino 2014. Väska: Hermès 2014

Gloria Swanson i Sunset Boulevard 1950. Jacka och body: Thom Browne 2014

Grace Kelly i Rear Window 1954. Topp och kjol: Tom Ford 2014

Fotografen Bobby Doherty har gjort något jag inte har sett tidigare, han har infogat kläder och accessoarer från de stora höstvisningarna 2014 i stillbilder från ikoniska filmer till New York’s Fall Fashion Issue. Han har klätt några av de mest välkända filmkaraktärerna (sedan spelfilmens uppkomst) i höstens dyraste mode. Jag tänker lite på när en var liten och klädde på klippdockor (finns de fortfarande?) alltså blir jag sjukt exalterat av det här. Det är liksom nostalgiskt på flera sätt för mig, 1: de gamla filmstjärnorna, 2: mina gamla klippdockor från 90-talet, 3: när jag fick min mammas gamla klippdockor från 70-talet, som hade likadana kläder som många av filmkaraktärerna ovan har. Sen tycker jag att det är intressant (och blir nästan lika uppjagad av det) hur bra de nutida kläderna passar in i de olika filmernas tidsepok. Vilket kanske är lite poängen med det hela? Att påvisa hur mode lever ett cirkulärt liv, att det alltid kommer igen.

Det här är så sjukt jävla fint, och helt genialiskt- helt sjukt jävla genialiskt. Snälla kan inte alla framtida modeuppslag se ut på detta vis? Jag skulle bli en sådan lycklig modekonsument då.

Tydligen min officiella TBT-header (Gissa vem som har tagit bilden?)

Audrey Hepburn 1957

Prinsessan Elizabeth av Jugoslavien 1961

Malcolm X 1963

Peter Orlovsky & Allen Ginsberg 1963

Audrey Hepburn 1967

Penelope Tree 1968

Andy Warhol 1969

Jay Johnson, Andy Warhol & Candy Darling 1969

Janis Joplin 1969

Julie Driscol 1969

Björk 2004 (Samma år som han gick bort)

Idag kändes det rätt givet att fortsätta på Richard Avedon-temat och ha en TBT därefter. Alltså att tillägna ett inlägg åt några av mina favoritbilder mode- och porträttfotografen Richard Avedon har tagit genom åren. Svar till headerfrågan: Richard Avedon har givetvis tagit bilden, det är en Versacekampanj från 1994 och jag avgudar den. 

Emma Ferrer

Ett annat septemberomslag som dök upp såhär första veckan efter semestern var detta Harper’s Bazaar (prenumerant)omslag som pryds av ingen mindre än Audrey Hepburn’s barnbarn Emma Ferrer. De audreyinspirerade bilderna är fotograferade av Michael Avedon- barnbarn till Richard Avedon som är känd för att ha tagit några av de mest ikoniska bilerna på Audrey Hepburn. Så Harper’s Bazaar anordnade verkligen en enda stor släktträff i samband med detta nummer. Något som är intressant, utöver att vi får se hur modeikonernas ikons barnbarn ser ut, är att det är så himla ovanligt att icke-kända icke-modeller får vara på ett stort modemagasins omslag. Ja, det är ett priviligierat barnbarn, men jag älskar ändå när det händer och att då få se annat än en modellkropp i modesammanhang. Det är alltid rätt trevligt och uppfriskande. Sen ska jag inte sticka under stolen med att just hon är sjukt trevlig att titta på, vi vet ju vart hennes good looks kommer ifrån om en säger…

Här finns en intervju med Emma ur Bazaar numret.

Föredetta favoritskor

Helt frustrerad sitter jag och ältar en av mina senaste heartbreak-episoder. Imorse hade jag tänkt att glatt kliva ut genom dörren iförd ett par PERFEKTA spetsiga vintage taxklackar från Miu Miu, men insåg att de inte längre finns att hitta i min garderob eftersom att de nyligen gick sönder. Jag använde skorna varenda dag i drygt två år (förutom de dagar det var snöstorm och tjugo minusgrader) och grät floder när de gick sönder. Okej jag grät inte floder, jag var mer omogen och omiljövänlig, tryckte undan en tår och slängde dem argt i sopnedkastet istället. Nu sitter jag här utan dem och förargar mig över att jag inte använde dem mer sparsamt, att jag hade undvikit att ha dem i spöregn och typ fem minusgrader och snö. Då hade jag sluppit att leta helt desperat efter en ersättare idag.

Jag tycker att det borde finnas någon rebound-skoapp som förenklar hela komma över fasen och processen att hitta nya. En app där en kan klicka i några simpla kriterier på ungefär hur skon ska se ut för att sedan få upp några olika förslag i närheten av en och då trycka på nope eller like för att få information om vart en kan plocka upp dem. Varför finns det ingen Shinder-app ännu? Den skulle förenkla så många skofantasters liv så mycket.