Jag tänkte bestämma en trend nu. En trend som kanske redan har varit en trend kring 2000-talets första år i samband med Sex and the City, i så fall vill jag ta tillbaka den nu. Namnhalsband MÅSTE bli en trend och den får gärna ta fäste nu genast och hålla i sig för alltid. Igår träffade jag en av mina bästa vänner (min ginger-vapendragare) Olga som har ett väldigt tjusigt halsband helt i stil med Carrie Bradshaws ikoniska ”Carrie necklace”. Jag vill hemskt gärna ha ett likadant men får (för att jag måste sluta vara så girig) lov att nöja mig med mitt A-halsband så länge.

Namnhalsbanden finns i alla möjliga färger och former och är perfekta i mingelsammanhang, andra festsammanhang, jobbsammanhang, eller bara alla sammanhang där en borde komma ihåg någons namn. Om alla bara hade namnhalsband skulle en aldrig behöva skämmas för att en inte minns någons namn. Eller skämmas kanske en gör hur som haver men en skulle aldrig behöva bli ertappad med sitt bristande minne. I detta fall är mitt A-halsband inte ultimat men lite hjälp på traven blir det ju ändå.

Jag tänker att mitt intresse för det här med namnhalsbanden förmodligen är en del av mitt generella intresse för loggor och text. Jag verkar tycka om text i största allmänhet. Kan tänkas vara därför jag gör det jag gör? Varenda inlägg/artikel jag skriver kanske är en enda stor estetisk njutning för mig!? Text är kanske min främsta modeaccessoar? Jag vill ju ha det på kläder, på väskor och nu på smycken. Det här är möjligtvis något för ett alldeles eget inlägg, så jag släpper det nu, känner att sidospåret spårade ur lite (hehe).

Tillbaka till ursprungsämnet: utöver att halsbanden finns att hitta i alla möjliga varianter och kan därför falla alla i smaken är de också praktiska och kan förenkla ens sociala liv något enormt. Behöver jag säga något mer? Nej! Efter detta fantastiska salespitch blir det givetvis en trend redan imorgon.

Nu är det fredag och jag har äntligen slutit fred med min tenta som har varit min ovän hela veckan. Här kommer en liten lista över veckans främsta hjälpmedel för min tentakamp och överlevnad:

1. Genusglasögon från Prada.

2. Löjligt stor anti-brännskada-hatt från Ralph Lauren.

3. Sittskor som uppmuntrar en att sitta still i x antal timmar (har sportat de där från Alexander Wang som mina tår blöder av, högst effektiva och obekväma jävlar).

4. En matchande pluggkompis.

Mario Testino: Extremes

Mario Testino, Alta Moda, 2007

Mario Testino, Alta Moda, 2010

Mario Testino, 2008

Mario Testino, Allure Magazine, 2010

Någonting spännande som jag upptäckte idag (varför har jag inte läst om detta innan!?) är att den ökända modefotografen Mario Testino har sin första solo-utställning mellan 6 juni-24 juli. Uställningen ”Extremes” tar plats på Galerie Yvon Lambert i Paris och består av två separata delar. En del med några av hans mest ikoniska bilder från 1996 till och med idag, och en del med bilder från hans Alta Moda serie. Så för er som är Mario Testino-fans och inte heller har läst om detta för ens nu gäller det att boka en flygbiljett till Paris snarast. Jag känner ett starkt sug att impulsshoppa en flygbiljett till Paris nu med en gång, MEN jag har tråkiga och vuxna saker inbokade i Stockholm under dessa datum. Jag vill verkligen vara femton nu, ha sommarlov och kunna åka till Paris och titta på modefotografier. Suck. Får lov att göra det jag gör bäst istället, klicka på datorn och titta lite halv-tillfredsställt på bilder.

Igår var jag förbi Nöjesguiden för att ta en ny bylinebild. Det var lite problem under själva fotograferingen med att jag smälte in i den vita bakgrunden eftersom att miss blekast i hela världen var smart och tog på sig en rosabeige klänning och har numera delvis vitt hår. Hur som haver verkar jag ändå synas på bilden ovan, så jag hoppas att jag kommer att göra det på min nya bylinebild också. Spännande.

Något som gör mig lite obekväm med bilden är att jag ser så himla snäll ut. Jag ser liksom inte alls så respektingivande ut som jag hade hoppats på. Jag vill skylla det helt på klädvalet. En ser betydligt mer bossig ut i svart, eller någon stark färg, eller kostym, eller en svindyr YSL dräkt. Jaja, det kanske är bra att se snäll och sympatisk ut? Väldigt osympatiskt dock att säga att en själv ser sympatisk ut.

Idag lanserar Fendi en app där en kan designa sin egen Fendi Baguette-väska. OBS: detta är sant, det är inget taskigt modeskämt. Den ikoniska väskmodellen Baguette som lanserades för drygt femton år sedan och gjordes populärare än populär av (självklart) Carrie Bradshaw finns nu tillgänglig, att med hjälp av några klick, se ut exakt så som en vill att den ska se ut. Med hjälp av appen myBaguette kan en (om plånboken tillåter) matcha sin kära fendiväska EXAKT med sin egen smak. Om jag hade oändligt mycket pengar (som SÅ många har) hade jag nog aldrig lagt ifrån mig telefonen och den där appen. Det här är väl kanske varje modenörds dröm? Tänk er: en app, en klassisk väska, några exalterade klick, sen ren väskmagi. Alla andra väskor som designas av någon annan än en själv kan nu liksom slänga sig i väggen. Smaken är som baken, och Fendi fattar det. Om det går ska jag ladda ner appen och göra en massa väskor utan att köpa dem. Jag ska app-fönstershoppa tills mina fingrar blöder.