Monas Universum:
Mona och hennes väninnna diskuterar otrohet och står minst sagt i varsin ringhörna.
Mona: Hon anser att om maken skulle vara otrogen och det inte är djupare känslor inblandade så vill hon inte veta. Nu pratar vi inte om att han skulle ha nån sorts långvarig relation med någon utan en … ja, en kortare historia.
Men alltså, låt oss säga att han VERKLIGEN ångrar sig, att det på riktigt var en engångsgrej, VARFÖR ska du pådyvlas hans dåliga samvete … för att det sen, med stor risk, sabbar ert äktenskap? Han får väl ta itu med sitt dåliga samvete och fixa det själv!”//Mona
Väninnan: Hon skulle absolut vilja veta för att kunna ta ställning till det för då är ju han inte den hon trodde att han var.
Mona:
”Jamen det spelar ju ingen roll: om du får veta och sen kommer fram till att, okej, du förlåter eftersom han verkligen menade vad han sa, men never the less: hur FAN ska du kunna lita på honom igen?!”//Mona
Ja, hur ska man kunna lita på någon som är otrogen? Förtjänar hen ATT litas på?
Jag skulle inte vilja veta för att det skulle krossa hela vår gemensamma värld men samtidigt skulle jag vilja veta eftersom jag inte vill leva med någon som går bakom min rygg.
På något sätt känns det som att Mona ”okej’ar” att maken är otrogen så länge han sköter det snygg och hon inte får reda på det men det kanske är jag som tolkar in för mycket i hennes text.
I tidernas begynnelse, en gång för 20 år sedan, sa jag till maken: ”om du någon gång känner för att vara otrogen så se för fan till att sköta det snyggt för får jag veta det så slår jag ihjäl dig!” //Mona
Hur hade ni agerat?
Låt oss säga att min sambo skulle bli packad och kyssa någon på dansgolvet. Det vill inte jag veta. Vår relation är mer värd än en fyllekyss och berättar han så blir det allra jobbigast för mig.
Skulle något mer än så ske vill jag veta för då finns det ingen relation att reparera.
Håller delvis med, men det beror också på hur många som ser detta. (& vart man bor)
Bor nämligen på mindre ort och detta skulle nå mig ändå tror jag. Vilket skulle få mig att må sämre, han har alltså kysst någon, alla vet det förutom jag, tills någon berättar det för mig..
Jag hade verkligen velat veta om min kille kysste någon ute på nån klubb. Det betyder att han är kapabel till att vara otrogen. Älskar man någon så går man inte runt och kysser andra, inte ens på fyllan! Man glömmer inte av att man har en flickvän bara för att man är full.
Håller med ”K”. Tror det var på Twitter jag såg någon som skrev något i stil med ”att vissa kommer ihåg sin pinkod till kortet på fyllan men inte att man har en partner” du glömmer bara inte en sådan sak, om du inte är så full att du är medvetslös men då kan du åt andra sidan inte kyssa någon heller
Jag känner att jag är värd sanningen, och skulle han vara otrogen så förtjänar jag fan att få veta det. Sedan kan han ta sitt pack och dra, eller så drar jag. Tiden får väl sedan avgöra om vi skulle ”klara av” att bli ett par igen eller inte, men att veta: ja.
(Tänker alltså att han skulle hoppa i säng med någon annan. Fast en puss på ”fyllan” vill jag ändå veta av med. ”På fyllan” haha, den skulle jag nog ändå inte köpa av en 30+ heller.. För vid den åldern måste man ändå ha lärt sig att man inte dricker mer än till den punkten där man fortfarande mer eller mindre kan kontrollera sitt beteende).
Fattar inte hennes resonemang med att om han berättar, DÅ kan hon inte lita på honom mer? Men om han inte berättar och hon lever i en falsk uppfattning om deras förhållande… då kan hon lita?
Lite som ”om ett träd faller i skogen och ingen är där och hör, låter det då?”… förutom att ett förhållande väl bygger på respekt för den andra parten, vilket man inte har om man undanhåller otrohet om man var överens om att vara monogama. Det är väl det som är problemet i min bok, och den respekten respekteras om man berättar. Tycker jag.
Håller med M ovan. Känner att jag är vård sanningen, men allt är inte svart och vit. Jag har själv varit med om att det efter lång tid kommit fram att min pojkvän varit otrogen, alltså berättade han inte själv utan blev påkommen och konfronteras. Jag gjorde slut direkt. Han bröt ihop, fick börja gå till kurator och insåg att det handlade om uppmärksamhetsberoende efter mobbing i barndomen. Han hade förnekat hur dåligt han behandlat mig och att hur han vid varje chans sökt bekräftelse från tjejer. Jag som var riktigt arg använde det för att stärka mig själv och blev mer självständig medan han i några månader ändrade sitt liv och byte umgängeskrets, skaffade jobb och körkort samt uppvaktade mig (lite överdrivet gammaldags). Jag hade aldrig kunnat fortsätta leva med dem han var när jah till sist insåg vilken gris han varit, men han utvecklades till en helt ny person efter att ha tagit tag i sig själv. Vi dejtade ett tag och nu många år senare är vi gifta och fungerar väldigt bra. Det tog kanske tre år innan smärtan försvann så ibland kändes det inte värt det men nu är vi rätt för varandra, det var vi inte då.
Vilken fin historia! Om man nu får skriva just historia. Men all lycka till er.
Otrohet är otrohet, spelar ingen roll vart på skalan som just händelsen träffar in på, det är och kommer alltid vara ett svek gentemot personen du har en relation med. Oavsett om man berättar om det som hänt eller ej, det kommer aldrig bli en 100% bra relation om den ena partnern går runt med en hemlighet eller om det berättas om, det är iallafall min syn på det.
Snälla skriv om hur Kenzas resa är betald av Levis men hon skriver inte ut det???? 1) hur svårt ska det vara 2) det är alltid alla rika som ändå får allt gratis…
Så länge båda parter är nöjda med dealen sins emellan så är det väl lugnt. Jag tycker det är intressant att otrohet ofta definieras utifrån vad som händer fysiskt mellan två människor. Känslomässig otrohet är ju också ett begrepp – dvs att bli förälskad i någon annan. Min partner blev väldigt nära vän med en annan och jag blev så galet svartsjuk (även om jag förnekade det, för de var ju ”bara vänner” men min magkänsla sade något annat). Men min partner ville inte att jag och hen skulle umgås, eller träffas för att ”det skulle bli jobbigt för min partner” – fortfarand oklart varför trots parterapi. Hen förnekar att det var känslor mellan dem men jag är än idag övertygad om att det var det. För min partner sken upp, ljög om deras umgänge, umgicks intensivt med hen på tu man hand, gjorde saker hen aldrig gjort för mig osv.
Nu har vännen flyttat härifrån. Men det där satte spår i vår relation. Jag litar på min parter igen, delvis pga barn tillsammans och lång relation. Hade jag inte haft barn så… .
För mig blir otrohet ofta såsom Jens Lekman sjunger – whats broken can always be fixed, whats fixed will always be broken (obs gäller inte alla för många seprarerar pga otrohet etc. Men i dessa gråzonsfall…) vår relation kommer alltid bära sår av det som hände.
Mitt problem skulle vara att lögnen är värre än otroheten. Om min man skulle vara otrogen och berätta det så skulle det vara ett litet svek. Skulle han ljuga om det och det kommer fram senare är det ett stort svek som jag skulle ha svårt att hantera. Min partner behöver vara ärlig och stå för det han gör.
”Ett litet svek” om han var otrogen? 🤔
Ja, här kommer en kommentar som kanske inte alla är beredda på. Jag läser att vissa drar det till ”om min partner…”, i mitt fall var det jag själv som var otrogen mot min första pojkvän, var väl runt 15 år då. Det ligger en historia bakom varför jag var det, så folk får gärna putta bort taskiga ord, om någon tänkt kommentera.
Den personen litade aldrig på mig igen, men vägrade gå från förhållandet trots hur mycket jag än försökte förklara att jag inte ville stanna kvar. När det äntligen tog slut, och jag ett bra tag senare träffade en annan som jag dejtade, var jag öppen & rak med vad jag hade gjort mot min expojkvän.
Den killen tog det rätt hårt. Han blev svartsjuk lättare, men aldrig kontrollerande. Jag gjorde allt jag kunde för att bevisa för honom att jag inte kommer göra det på nytt, efter ett par månader började han lita på mig och sedan var vi ett par som vanligt. Och jag har sedan dess aldrig varit det igen!
Frågan var dock hur man ställer sig till otrohet, är det en kyss det handlar om, hade jag klarat av att reparera relationen om det är så att personen är ärlig och berättar vad som hänt, annars tar lögnen hårdare för mig. Går det längre än så hade jag valt att gå.
Jag har varit med om liknande. Var otrogen när jag var 18 år och mådde puss efteråt. Gjorde slut med min dåvarande (men feg som jag var berättade jag inte, men nån av mina vänner gjorde ett halvår senare – fortfarande oklart vem). Jag träffade en ny strax därpå och berättade för honom. Han var jättesvartsjuk och blev oerhört kontrollerande och använde det mot mig för att visa hur värdelös jag var.
Den relationen höll ju inte. Ibland tänker jag att det var karma, men oftast att kille nr2s beteende aldrig kan accepteras.
Själv har jag förlåtit en mindre otrohet, men jävlar vad det tär på mig och relationen.
jag tror det är svårt att veta hur man personligen skulle reagera på en otrohet förrän det faktiskt händer. Jag menar, skulle min kille vara otrogen skulle jag absolut bli ledsen och sårad men jag skulle vilja att han och jag jobbade igenom det då jag älskar honom. Men vem vet om jag faktiskt kommer känner så om det faktiskt händer? Tänk om jag, iställer för att bli ledsen, blir fly förbannad och kastar ut honom med huvudet före och aldrig vill se honom igen? Svårt det där tycker jag men det är intressant att läsa hur andra tänker och tycker
Jag var den andra kvinnan. Om någon vill ha perspektiv från den andra kvinnans sida är det bara att fråga.
Vänligen inga elakheter!
Jag vill veta 🙂
Jag har också varit det. Han var 43, jag 24. Det var skitkul, han var rik och världsvan. Vi träffades på hotell eller hemma hos honom när familjen var borta. För mig var det bara sex och en kul grej. Han blev kär i mig. Väldigt kär och ville skilja sig och allt. Men jag träffade mitt livs kärlek som bara var några år äldre än jag och slutade träffa den andra direkt då.
Han blev jätteledsen då :p jag och mitt livs kärlek är fortfarande ihop. Har ett barn och ska gifta oss 🙂
Vad intressant, tack för att du öppnar upp för frågor!
Hoppas jag inte frågar dumt nu, men jag har alltid undrat.
Visste du att hen hade en annan partner? Om du visste, hur fick du tilliten att funka och hur hanterade du svartsjuka? Hade hen några intentioner att lämna sin andra partner?
Inga problem! 🙂
Ja, jag visste att personen var gift och att de hade varit gifta en väldigt lång tid.
Jag litade inte alls på personen jag inledde ett förhållande med, jag utgick från att allt hen sa till mig var lögner, precis allt. Dock är jag inte mer än människa och tog mer än gärna emot allt smicker och ord. Det var mer när jag var själv och jag visste att hen var med sin partner som jag kunde tänka klart. Men visst var jag svartsjuk. Jag krävde att få veta saker om relationen, och blev skadeglad när jag hörde om alla problem, särskilt när de inte kunde få biologiska barn, det kunde ju i alla fall jag! Annars var jag mest arg när svartsjukan kom fram. Väldigt arg.
Vi diskuterade framtiden några gånger. Och jag blev från början tillsagd att inte hoppas för mycket, hen älskade den andra mer än något annat. Men hen sa att hen ofta tänkte på att lämna den andra, för min skull.
Personens partner hade tidigare haft en emotionell affär med en arbetskamrat.
Intressant. Jag har alltid undrat hur man kan ha en relation med någon som man vet går bakom ryggen på sin partner, för mig känner jag att det hade förtagit ALL glädje/spänning/njutning att veta att det någonstans sitter en person som kommer att bli helt förkrossat ledsen över det. Och även, hur kan man ens bli attraherad av en person som bedrar sin partner? Jag tycker bara att man är ett sånt jävla as om man är otrogen och medvetet sårar någon på det sättet, och hade aldrig kunnat känna mig dragen till det. Intressant om du vill svara 🙂
Det var inte så svårt. I teorin kräks jag på mig själv och mina handlingar. I praktiken var det busenkelt, då hen var någon jag ville ha och har älskat på mer än ett sätt långt innan förhållandet inleddes.
Personen jag hade ett förhållande med och jag har haft en annan typ av relation innan det romantiska började, vilket hens partner inte uppskattade, partnern tvingade oss att avsluta det vänskapliga, vilket ledde till att jag upplevde mitt liv som förstört. Hen var min bästa vän en kort tid. Därför kände jag på ett barnsligt sätt att det var rätt åt partnern om denne fick reda på förhållandet. Inte mer än rättvist, ansåg jag då.
Där och då, i stadens hetta spelar ingenting någon roll. Tid och rum försvann. Partnern var borta. Det var bara vi två. Men, inte en person jag faktiskt skulle vilja gifta mig med. Once a cheater, always a cheater.
Eftersom du skriver att du var den andra kvinnan, hur avslutades et relationen? Fick hon veta om er relation? Har de fortfarande ett förhållande? Håller inte med om ”Once a cheater, always a cheater”
Relationen tog slut flera gånger under de två åren vi sågs. Båda tog initiativ då att göra slut. Det stora avslutet skedde då den andre fick reda på förhållndet, och jag blev inte vald när personen tvingades att välja. De är idag skilda, skilsmässan kom ett år senare, så i höstas skildes de.
Och h*n har inte försökt få ihop det med dig nu efter att de skildes?
Jo, och vi har haft ihop det, på en sexuell nivå. Vi håller på att avsluta den biten och försöka hitta tillbaka till en vänskap.
Har Fått inviter av gifta o träffa dom. Never. Vill spotta på dom. Skulle aldrig gå till sängs med någon som ljuger för sin partner o är otrogen. Så avtändande. O personen träffar kanske flera. och sedan gå mellan ett par aldrig. Spela inte idiot i ett fult spel. Du kommer bara förlora dej själv .
Det är ju en helt annan sak att förälska sig i någon som är upptagen och därför inleda något mot att få sexinviter från random gifta snubbar. Från mig hade dessa inviter nobbats även om männen varit singlar.
Om personen jag har en relation med skulle kyssa eller ha sex med någon annan så skulle jag inte bry mig. Jag räknar inte med att en person ska kunna tillfredsställa alla mina behov och då måste det finnas utrymme för andra bekantskaper. Man kan ändå ha ett liv tillsammans och leva i en stabil långvarig relation. Jag äger inte människan jag har en relation med, hen är fri att göra som den vill. Jag har inte rätten till den andres kropp och vad hen väljer att göra med den är inte min ensak. Så länge ärlighet genomsyrar förhållandet funkar det men när en part börjar ljuga då har man problem.
Men om du inte bryr dig så handlar detju inte om en otrohet. En otrohet är ju när man har en överenskommelse om vad det är okej att göra med andra människor och partnern bryter den överenskommelsen. Vill man var fri att ha andra relationer eller tillfälliga förbindelser, är öppen med det och partnern är införstådd med detta så är det såklart inga konstigheter att ligga med andra 🙂
E varför har du en realation. ? Låter hemskt det du skriver. Får bitter smak i munnen.
Alla är olika. Om det funkar för E och hens partner varför döma?
Apropå otrohet!
Är de anledning till att Platin ska flytta?
Såg inlägget på bloggen aldeles nysss:
http://platins.se/2017/04/13/sanningn-ar-att-jag-ska-flytta/
Jag fick veta att mitt ex var otrogen genom att bli smittad med klamydia. Jag fanns kvar där genom så mycket skit och det är tacken man får. Förstår ni hur smutsig man känner sig? Jag spyr otrohet rakt upp i ansiktet. Det är så jävla äckligt och kränkade att utsätta någon man påstår sig älska för. Är det bara jag som endast har intresset för min partner när jag är i en relation? Skulle aldrig falla mig in att ens röra någon annan när jag självmant valt att vara i en relation. Tragiskt att så många här inne anser det vara okej ”så länge dom inte vet något”. Jag vill deffinitivt veta så att jag kan göra mig av med en människa som inte ska vara delaktig i mitt liv längre.
Anna håller med. Bra skrivet. Kram.
Nog är det väl skillnad på otrohet och otrohet? Otrohet som inträffar för att personen
mister kontrollen ett kort ögonblick. Otrohet som sker regelbundet för att personen är gränslös. Otrohet för att försöka bryta upp sitt dåvarande
förhållande av olika anledningar. Och sen otrohet för att man helt enkelt inte bryr sig/aktivt vill såra den andre.
Det är nog enklare att förlåta en som inte hade uppsåt att vara otrogen än en person som gränslöst utsätter sig själv för såna situationer där otrohet kan ske..
Oj vad mycket som kan skyllas på en otrohet. Vuxna människor vet vad dom gör. O vet dom inte det adjö där är dörren.
Mitt ex var otrogen mot mig i början av vårt förhållande, då han låg med sitt ex vid några tillfällen. Jag fick veta det genom att jag började forska i saken pga dålig magkänsla (de hade en väldigt nära relation vilket jag inte var 100% bekväm med).
Hur som haver – jag har aldrig någonsin känt mig så förkrossad i hela mitt liv. Men jag gick tillbaka till honom, jag älskade ju honom, han älskade ju mig. Jag förlät honom, men det blev aldrig riktigt det samma efter det – precis som den trasiga tallriken… Ni vet när håret reser sig på armarna varje gång han sitter och pillar med mobilen? Jag kunde aldrig riktigt släppa otroheten vilket gjorde mig osäker, svartsjuk och i slutändan väldigt olycklig. Jag kunde helt enkelt inte lita på honom längre och då är det tyvärr ett no no för mig och jag lämnade honom trots att jag älskade honom.
So lesson learned: Nej, otrohet kan jag tyvärr inte gå vidare ifrån. Once you break my trust, it’s over.
Till Annie:
Har varit med om exakt samma sak och känner till känslan av att inte kunna slappna av när killen sitter på mobilen. Varje gång han fick sms frös jag till. Otroligt obehagligt och jag är så glad att jag är klar med det förhållandet.
Nä den känslan SUGER. Och tillslut brast det för mig efter några månader då jag mådde så jävla dåligt inombords.
Har inte haft någon realtion sedan dess (detta var två år sedan) för jag känner mig fortfarande trasig och vettetusan hur jag någonsin ska kunna lita på någon igen. BLÄ för det.
Mitt ex va otrogen mot mig, och jag kom på honom genom att kontakta tjejen. (Vi hade gemensam iPad) snacka om att man kan dektertivarbete när man har en känsla. Då var det minsan jag som var psykopat och hade förstört hans liv. Är så glad över att jag ringde det där samtalet.
En väninna till mig, 30+ har varit otrogen i varje seriös relation hon haft (3 stycken). Inte bara engångsföreteelse utan det har handlat om flertalet gånger. Samtliga ”andra män” har känt till att hon varit i ett förhållande men det har uppenbarligen inte varit något hinder..
Jag förstår inte hur det kan bli så. I varje relation..
Mitt ex åkte på partykryssning med sina vänner och blev – inom en timme – så full att han glömde att jag existerade. Vid 00-tiden skrev han hur mycket han saknade mig och vid 01-tiden var han ”sååååååå full” att han låg med en annan tjej. Men kortkoden kunde han, för spriten kunde han köpa.
Försökte förlåta honom då jag verkligen älskade honom, men eftersom att jag inte hade någon som helst tillit kvar, så lämnade jag honom.
Hmm är det inte lite skillnad på att medvetet typ sitta på tinder och leta efter någon än och bli aspackad och låta lusten ta över?
Att leta aktivt efter att vara otrogen än av en impuls. Hänger ni med?
Jo det är skillnad, letar man aktivt borde man göra slut innan otrohet och är det en slump ska man göra slut direkt efter.
Vill veta o sen ge en spark i baken ut med dej. Vill inte leva med en lögnare och vill inte få kön sjukdomar never in my life!! Finns massa människor som jag själv som är trogna och inte ljuger.
Jag har i hela mitt liv fördömt otrohet precis som majoriteten ovan, tills dagen jag hamnade i den situationen och initierade, men avbröt umgänge med mitt ex när jag var i en annan relation. Jag var förkrossad, för vad jag hade gjort åt min partner och även mig själv.
Jag gjorde slut direkt. Vi var isär några veckor men fann tillbaka till varandra och nu har det gått ett år, vi är väldigt lyckliga! Även han gjorde misstag strax efter vi blev ihop igen, men det är ingenting jag tänker på idag. Idag är vi båda trogna och jag tror att det var ärligheten som reparerade vårt förhållande, då bakomliggande anledningar till valet att vara otrogen fanns.
Det har vidgat min syn på relationer och jag har insett att allt inte är svart och vitt. Hoppas ni mycket arga personer ovan inser att varje fall är olika någon dag. 🙂
Lustigt att Mona ”förtalerskan och ägaren av universum” tar upp detta. Dom är ju så gamla nu så dom orkar väl inte ens vara trogna. Ingen vettig människa skulle väl vilja ha varken henne eller hennes gamla gubbe.
Märkligt att det kommer upp med jämna mellanrum det här ämnet. Är hon verkligen så avslappnad inför det eller spänd som fan, eftersom det verkar vara på tapeten lite nu och då.
Önskar henne allt gott,men blir orolig; missade varningsflagg runt exman o dottern, Skriver att maken kvarstått som fotbollstränare, trots att minstingen lagt av. ”Han älskar fotboll och älskar sina tjejer. Hans enda ventil”. http://www.monasuniversum.se/tors-man-lita-pa-vaderguden-nu-eller/. Jag ryser…Attityden kring en otrohet är att hon är OK med förljugenhet runt omkring sig, även inom familjen. Väx upp o vakna nu, Mona…