KLOROFORM* haha

Ja, det har varit ENORMT svåra år!
Är själv svårt multihandikappad och har de senaste fyra åren förlorat förmågan att gå och funktionen av inre organ. Fick en son då min dotter var ca 5,5 år.Blev lämnad under graviditeten och befann mig ensamstående med två barn. Tre år efter jag fick min son fick jag diagnosen på mitt medfödda handikapp (hade ‘bara’ problem med svår smärta i hela kroppen, njurbäckeninflammation ca en gång i månaden och knän som hoppade ur led flera ggr per dag på den tiden). Fick reda på att min diagnos var ärftlig, undersökningar gjordes och de konstaterade snart att båda mina barn var drabbade! Min son blev svårt sjuk vid ett års ålder. Han spydde i sömnen minst två gånger per natt, det fortsatte i ca två och ett halvt år innan det började avta så smått och fortsatte tills han var i tio års åldern. Så jag nattvakade hela nätterna, kämpade en omöjlig fight med min dotter hela dagarna – och tyckte att jag var världens sämsta mamma. Kunde inte jobba p.g.a sjukdomarna och gick i tio års tid på socialbidrag innan jag blev sjukpensionerad. Under de tio åren åt jag bara var tredje dag för att jag ville ha råd med så br mat som möjligt åt mina barn. Tyckte fram tills för ca år sedan att jag varit svag och värdens sämsta mamma. Idag har jag tappat räkningen på hur många kroniska diagnoser jag har, slutade räkna då det blev tvåsiffrigt. Min son har Aspergers, ADHD och är väldigt svårt drabbad av den medfödda bindvävnadsdeffekten som påverkar hela kroppen. Min dotter (med samma sjukdomar och också väldigt svårt drabbad men med väldigt olika symptom än sin bror) sa för en liten tid sedan att hon är glad att jag är hennes mor, för hur illa det än har varit så har jag ALDRIG GETT UPP KAMPEN! Jag har ALLTID visat barnen att jag finns där för dem hur sjuk ,trött och skrikig jag än varit! Har gjort MÅNGA fel, det finns enligt mig ingen perfekt mamma, men jag har alltid gjort mitt bästa. Min dotter har en underbar sambo, enlegt mig – ett litet zoo (hon började i tidig ålder ‘självmedicinera’ sina diagnoser med hjälp av djur istället för droger eller alkohol) och väntar nu sitt första barn! Hon är LYCKLIG så det strålar om henne, och jag kan idag ärligt talat säga att jag förutom att vara stolt över mina kämpar till barn, är riktigt stolt över den mamma jag varit och är och det är en oerhört skön känsla! Ber om ursäkt för romanen till svar, ibland känns det bara så skönt att få skriva av sig lite! Önskar dig en trevlig kväll och tackar för visat intresse över min dotters mående.