Nu har jag ropat på pappa minst tjugotvå gånger.
Jag sitter med matten som inte alls är särskilt svår, men eftersom jag är halvt hjärndöd i ämnet och min far är enda personen i familjen som klarar av att ränka ut tal som är svårare än 5×5, så är det honom alla ropar efter.
Finns bara ett litet problem: han måste vara döv. Han sitter i rummet intill men inte fan hör han för det. Jag ropar och ropar och ropar men nej ni, han bara skrattar åt något helt annat som min kära lilla bror visar honom.
Suck.
Var är mitt vandrande matte-facit när jag behöver honom?
Finns dock en positiv grej med att han är hör som en kratta: i väntan på pappkartongen (40 minuter, hittils) har jag gjort alla uppgifter som jag klarar av, och nu är jag en vecka före i matteboken!
hihii vilken bild
sv: hennes mammas blogg. där stod de att man skulle lägga ut den för att sprida budskapet mot rasism :)
Matte som är så roligt :-) Vad är det för matte som du läser? Lilla a kanske kan hjälpa till när din pappa är borta, fast nu var det ett tag sen jag räknade sist. Så, det beror helt på vilken nivå du är på, gymnasienivå eller Chalmers?
Lycka till hur som helst!
När du har tråkigt så får du gärna besöka min blogg:
gladdagboken.se och ge mig lite tips och råd för vad jag kan göra för att bli bättre!
Hälsningar lilla a