"Från det avlägsna kosmos närmade sig rymdskeppet. Genom universum rusade det mot jorden, trängde in i atmosfären och började glöda.
Och just i det ögonblicket råkade Juha titta upp och fick syn på det som en lysande punkt på himlen. Först förstod han naturligtvis inte vad det var han bevittnade, så han pekade förtjust och ropade: 'Titta, en fallande stjärna!'
Sedan önskade sig Juha något, för det får den som sett ett stjärnfall.

Han önskade att han var någon helt annan än den har var.
Han önskade att han var sig själv."