Jag är inte perfekt.

Jag har tandställning. En Bläckvard-näsa. Får finnar då och då. Håret är slitet och behöver klippas, men jag vill låta det växa långt. Torra händer, spruckna armbågar. Alldeles för kalla fötter och något för varma öronsnibbar. Mina lår är flammiga, och det sitter antagligen ett par kilo extra över höfterna. Men min kropp är fanimig det vackraste på hela mig.

Käft, pojkar och flickor, och sluta vara så sinnessjukt kroppsfixerade.

För små bröst – än sen?

För taniga armar – kollar någon?
Hull på magen – grattis, du bor i ett i-land!

Din kropp är trots allt din bästa vän. Någon du ska leva resten av ditt liv med. Var stolt över den.

(Och därmed avslutar jag mitt allra klychigaste inlägg hittills. Autografer skrivs vid förfrågan.)