Tattar från systerns blogg (som för övrigt är värd att kolla in, hon är nästan lika rolig som jag):

Familjen sitter vid matbordet och pratar om att toppa lag (ang. Gothia Cup) 

Pap: .. Men man ska aldrig ge upp! Man kan växa upp och bli jättebra fotbollsspelare, tänk bara på den fula ankungen!

Brur: Blev han fotbollsspelare?

Pap: Nej, men du fattar vad jag menar. Bara för att någon säger att man inte är bra ska man inte sluta.

Syster: Fast han hade ju inte något val, han kan ju inte bara sluta vara. En dålig fotbollsspelare kanske äger på handboll istället.

Pap: Jo .. men alltså .. Han blev störst och bäst. Det är det som räknas.

Syster: Mm, eller så är sensmoralen att han blev vacker, och de andra lärde sig att inte döma efter utseendet.

Pap: Nej. Han blev bäst. Störst och bäst och alla vanliga änder avgudade honom.

–

Brur: Jag trodde de var ankor?