Paniken över vad man ska ha på sig på morgonen och att jag är blyg och har svårt att träffa nya människor :)

inga pengar, men snygga killar är ett stort problem det också.. ;)

Jag är 17 år, går tvåan på gymnasiet och mitt största problem är att jag vill aldeless för mycket och jag vill göra det NU. Jag vill hinna träna, vara duktig i skolan, träffa alla kompisar, skaffa ett jobb, gå i skrivkurs, vara snygg, ha ett roligt festliv och det GÅR INTE! Jag har ett stort behov av att känna mig duktig och få höra det också. Sen så kan jag inte göra allt jag vill göra och då glömmer jag bort sakerna jag faktiskt gör. Jag vill ha allt på samma gång!

Mitt största problem är nog att jag blir så otroligt trött på allt och alla att jag bara går och lägger mig när jag kommer hem från skolan. För man får liksom press från alla håll samtidigt. Man ska få bra betyg, vara en bra kompis och dessutom ska man se snygg ut och prestera sitt bästa exakt hela tiden.

detta med att vara fattig är ju inte så kul…. är 15 år!

Dålig självkänsla, för mig är det:: kläder, arbeten, att jag inte har smink osv.

Hej! Håller också på att göra PA100! Fick tipset av vår lärare att trycka boken själva för att förlaget kommer äta upp din bok och spotta ut nåt annat. Ändra texten och utseendet osv. Du kommer ge de din färdiga bok sen kommer de ta den och ändra vad de vill, sen är de svårt att få ha något att säga om saker och ting. Förlåt för sämst förklaring men, tala med någon som har gett ut en bok. De kanske kan förklara bättre. Men ifall vår lärare som har gett ut typ 3-4 böcker sa att vi skulle trycka upp den själva så man får göra på sitt vis liksom.

Ifall du vill ge ut din bok i bokaffärer osv så är det typ bara gå dit,prata med en ansvarig sen ifall de är intresserade så kanske de tar in 5 böcker ställer ut och bestämmer pris sen ifall någon köper så får du en del vinsten!

För mig är det att orka vara kreativ och hålla skenet uppe, jag blir lätt astrött och lat..

Mens. You know the feeling.
16 år

hej Clara! Jag älskar dig, din blogg,din humos osv.! du är verkligen bäst! jag tycker att mensvärk suuuuger, även att inte riktigt veta vem man är, och att känna sig tjock hela tiden:( Jag är tolv år, HA DET BRA!

Clara-fan

de där jävla finnarna och när de bestämmer sig för att komma dagen innan skolfotot.

Jag är 16 år och att bete sig normalt runt nya människor så att dom tycker om mig är nog jobbigast. Kan inte riktigt det.

13 år
Att allt kan bli så fel bara genom att säga ett ord och någon tolkar det på fel sätt. Eller att ingen kille vill ha än för att man är för finnig eller att man är mullig.

Utseende och att alla sätter så höga krav på en. (14 år)

Åååååh! Jag kommer köpa den hur mycket den än kostar!

Största tonårsproblem? Att bry sig för mycket för att man ska känna att man räcker till. Och sedan blir man lätt både sviken och besviken, just för att man bryr sig för mycket.
DET är mitt största tonårsproblem.

Tjej, nionde klass.

alla val man måste göra som kan vara avgörande för så mycket. att hitta sin identitet, veta vad man vill göra

välja kläder på morgonen

killar

jobbiga föräldrar

Att tiden aldrig räcker till och föräldrarnas tjat om att man är otrevlig när man inte orkar vara social :(
Låter skitbra förresten, jag skulle lätt köpa boken om den kom ut :)

finnar, att inget händer, stress i skolan, och framförallt det där fenomenet killar.

mitt problem är att jag har alldeles för mycket att göra vilket resulterar i att det blir mycket stress… och nu har jag blivit sjuk pga för mycket stress och alldeles för stor prestationsångest..
17-årig tjej som har stora drömmar…

Att vara osäker på sig själv, att känna att ingen riktig förstår en.. Att ingen bryr sig eller finns för en.

Självförtroendet, jag känner mig dålig på allt jag gör, spelar ingen roll vad det är, skolan, utseende, fotboll… Har spelat fotboll i 10 år och jag sluta bara för att jag kände mig dålig…

14 år!

Att aldrig känna sig riktigt duktig och tillräcklig. Alltid finns det någon som kan och vet bättre… 17 år!

Har nu gått ut ur gymnasiet, men hade jäkla problem med vem/hur man skulle vara, vilka man skulle umgås med etc
Rent kort sagt, vem jag var helt enkelt – har nog fortfarande inte riktigt kommit fram till det, men känner inte längre samma krav på att veta exakt, utan känner mer att det är en process.
Skrev förövrigt själv en bok i projektarbete (mer av en riktigt lång novell, och skönlitterär, men ändå) och även om det kan vara riktigt jobbigt ibland så skall du veta att det är värt det i slutet! Lycka till!

Den där känslan av tomhet, ledsamhet och ångest som nästan alltid är där och gnager, men man vet inte varför. Jag är 15 år.

Det jag tycker är det jobbigaste är att man faktiskt är ganska stor och självständig, men man har ändå inte ‘fri vilja’. Ibland kan ju det faktiskt vara bra att föräldrarna får bestämma, men ibland inte. Till exempel så hade jag sparat ihop pengar till att åka till london och se mitt favorit band (efter som de typ aldrig kommer till sverige…) men det fick jag inte. Även fast jag hade råd med allting som ingick (resa, boende, biljetter, mat, extra) Det sög. Men jag förstår, efter som jag bara är femton.

Det där blev lite konstigt men jag hoppas du förstår ungefär! :)

Beslutsångest över gymnasiet.

1. När man har grupp arbete i skolan och man hamnar med folk som vill ha C-A(vg-MVG) när än själv är nöjd när man får E(G) FÖR då måste man jobba häcken av sig för att de ska bli nöjda.
2. Sen när man har mensvärk och måste gå till skolan.
3. Folk som tror att de är bättre än alla.
4. Vänner som skiter i en jämt men sen när det händer något då duger man helt plötsligt.

Några av det största problemen i mitt liv som Barn och Fritidare i årskurs 2.

Prestationskrav, utseendefixering (vilket inte direkt minskar då jag vid pms alltid vill äta 36 burkar b&j’s per dag) + paniken av att vara okysst och oskuld och sjutton.

Har problem med depression, ångest och utseende, plus extremt dåligt självförtroende…och det där med killar är också väldigt jobbigt.

Kreativiteten försvinner nästan helt, det är nog det jobbigaste eftersom jag normalt sett är en väldigt kreativ person. Enorm trötthet också, ingen tid till något. Har 3 prov denna vecka och 2 nästa. (går naturvetenskap första året)

hej! jag är 17 år, går andra året i gymnasiet. det jobbigaste med att vara tonåring… jag bor själv, att flytta hemifrån var en av de jobbigaste saker jag har varit med om. jag fick problem med matvanor, skolarbetet blev lidande. det största problemet med att flytta hemifrån är att man måste ta ansvar. det är som att växa upp fast lite för tidigt. jag började få vänner men hade även en pojkvän sen tidigare. (vi är inte ihop längre). han fick mig att göra saker jag inte ville. (ordets makt) det slutade med att jag insåg när det var för sent. det tog slut mellan oss och jag blev ensam kvar. inge vänner längre. bodde själv på vardagarna. endast svåra skolarbeten att ta tag i. igen att prata med längre. så om jag ber om ursäkt för min långa text och berättar att i enkla drag det värsta med att vara tonåring är att ta ansvar och hamna med fel personer vilket resulterar med mer ansvar och ensamhet. att förstöra sitt liv. måste säga att mens är det minsta bekymmer man kan ha. när saker händer psykiskt och förstör. det är som om någon tar en rostig gammal kniv i hjärtat och börjar gräva långsamt och stark. ( förlåt men när jag börjar skriva kan jag inte sluta). jag är på väg upp igen, men det är en annan historia. jag hoppas det är till hjälp Clara. :D

INGA PENGAR !

att framtiden är så oklar t ex: gymnasieval. Att alla lärare agerar som om man bara har deras ämne.och den ständiga huvudvärken man får när man kommer hem från en lång skoldag och ska sätta sig med läxorna.
15 år ;)
(men annars är livet fint)

Alla krav! Krav på att lyckas i skolan, krav att hinna med alla kompisar, orka vara snäll mot alla, kravet att man ständigt ska se snygg ut, ha dom nyaste kläderna, alltså helt enkelt passa in.

Hej fina Clara. Jag är 14 år och det största problemet är nog att passa in. Jag vet att man ska ha sin stil, man är unik och allt sådant. Men vafan? Det är så jäkla svårt att inte bry sig om vad andra tycker och tänker, om man inte har självförtroende. Så det är nog sakerna- självförtroende och vara sig själv. Du är bäst kram

18 år tjej:

Stressen i skolan gör rätt mycket och hur trött man är på allt plugg (fast det inte alls är mycket) och hur svårt det nya systemet även är. Och det gör ju att kroppen själv blir påverkad.

Oh så har jag. Jag kan lätt bli stressad för ingenting, då jag får ont i magen, skolan gör en stor press och en hel del som är jobbigt att hänga med i.

// Hojhoj! Tack för en toppen blogg som gör en på glatt humör och ger stöd för en dålig dag!

Att inte ha någon att kramas med på kalla kvällar!
Tjej 16 år

Gud,det måste vara finnar och pressen från samhället. Man måste alltid vara snygg, fräsh, glad, smal, ha de snyggaste kläderna och inte säga fel saker. Och det är ju inte så lätt när man går i skolan varje dag. DUUUUH.

Balansen mellan att vara tonåring och upptäcka nya saker, lära av sina egna misstag (saker föräldrarna inte vill man ska göra) och vara en duktig dotter som följer reglerna och gör som hon blir tillsagd 17år

Kille (obviously), 17.

Osäkerhet. Kommer delvis från att jag har ganska mycket acne och att jag är kortare än de flesta jag känner i min ålder. Extremt svårt för att prata med folk jag inte känner och för att prata inför folk i allmänhet (redovisningar m.m.). Tjejer är väl ett problem för alla tonårskillar, men det blir inte lättare när man knappt kan agera som en människa när man är bland dem, särskilt om det är någon man tycker om.
Det får väl vara nog med dysterhet för stunden, lycka till med boken! :)

Det här med att hitta sig själv… Sexualitet och sånt :/

Största problemet: Vem fan är jag och vad fan ska det bli av mig?

välja kläder på morgon!!! 16 år

Sin vikt och dåliga minnen som lever kvar som påverkar en dagligen.
15 årig tjej

Jag tycker nog att det jobbigaste, Är synen på mig själv och hela tiden jämför mig med andra! Jag brukar alltid kolla på andra tjejer och tänka : ”Åh va fin hon är..va fint hår..önskar jag vore henne..” och sen tänka på mig själv och vad jag har som är bra / dåligt! Tror dagens ideal också har en stor inverkan på oss tonårstjejer om hur vi Måste eller hur vi Ska vara och se ut! Jag bryr mig inte särskilt mycket om vilka kläder jag bär eller om jag är suuupersnygg, så länge jag känner mig okej när jag kollar mig i spegeln och trivs i kläderna jag har på mig, Så är jag nöjd! ( eller hyfsat nöjd..)
Tjej, 15år

Jag går i nian för tillfället, och när ens närmaste vänner vänder ryggen mot en. Det är inte det att jag inte har några nära vänner längre, men en av de jag har haft ett bra tag har börjat umgås med folk som gör dåligt inflytande på henne och hon har börjat med festande, rökande och ”ligga runt med alla”-stilen, vilket jag inte gillar. Sen ljuger hon också, och nu har hon inte pratat med mig och mina andra vänner på sjukt länge.

Kort och gott; Mitt största problem är faktumet att man blir äldre och att man börjar växa ifrån många av sina kompisar man haft ett bra tag.

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen när alla dessa snygga killarna är runt omkring mig. När de vill bära mig, kommer fram och kramar mig och är så otroligt snälla att man bara vill dö en smula. Hur fan ska jag göra för att inte bli kär i alla?

Jag har massa frågor! (eller ja, typ så.)
Men läxor/skolan. ALLT med skolan. Tex. läxor, killar, prov, osv.

Är 13 år.

För mig var det jobbigt att flytta till ett nytt land där alla pratade engelska eftersom jag själv är väldigt osäker på min engelska med det är inte så många som brukar flytta utomlands så ;)
Men ett stort problem som tog många år för mig att komma över var mina små bröst och tycket verkligen att du borde ha med det i din bok!

Att man bara vill gå tillbaka till tiden när man var 5 år och slipp alla trubbel…
Är iför sig inte tonåring än, men snart..
:)

att ständig behöva oroa sig över att man inte ska bli accepterad för den man är. Speciellt bland killar,. så tar ut det på kraftig träning och timmar framför spegeln.
Det tär bara på en själv. plus man blir lätt anklagad för annat och om killarna inte ser gränsen blir man kallad hora, eller bitch.
neka man deras ”förslag” blir man slyna för de inte vill bli dissad.
Leder till mer fix, o hårdare träning. samt värre tankar om en själv

Att ha höga krav på sig själv och att försöka övervinna sin blyghet

Mitt största ”tonårsproblem” är kanske inte riktigt något tonårsproblem. MEN – min mammas kille… Han går mig på nerverna. Det är inget jag bara säger för att han är jobbig för om jag ska förklara detta rätt så är han verkligen min ärkefiende. Så att säga, jag är ingen diva som är dum i huvudet. Jag har huvudet där det ska vara och jag hjälper gärna till hemma. Ändå är han galen. Man skulle inte skriva någon bibel men känner att alla som ser detta inte behöver veta allt han gör, men hade man hört så hade man förstått. Haha nu vet ni!! ;)

Prestationångest… Det har jag haft i flera jobb och det är verkligen jättejobbigt! Jag vill verkligen göra mitt bästa och lyckas med allt jag gör. Om jag inte gör det blir jag sur och går runt så hela dagen haha :)

Haha, jag skrev i flera jobb… Menade såklart år-

Det jobbigaste är nog att jag inte orkar med mig själv ibland, jag önskar att jag var smal, snygg och så. Jag har fått svårt att lite på folk, vilket också är jobbigt.. Nu vet du det, puss och kram du är bra du!

14 bast. all press med killar, skolan och umgänge. även denna utseendefixering!

Att man inte har en jääävla aning om vad man ska bli och vad som kommer hända i framtiden
/Tjej, 17 år gammal

Mensvärk!! 16 år

Får man säga andras problem..? För största problemet för trettonåriga mig just nu är faktiskt alla andras problem som verkar vara så oändligt många och stora. Undrar just om jag har några egna..? Har inte hunnit tänka så mycket på det… Och om jag har det kan de nog inte på långa vägar vara lika många och stora som mina vänners…
Hehe…

mitt största problem från tretton till nu (arton) är: killar. hur fan ska man uppföra sig och vad får man säga och vad får man inte säga? hur gör man för att bli sedd? and so on. fast falska vänner har man ju inte undan kommit.

Känna att man inte räcker till, det finns så många måsten. Måste göra läxorna,måste städa,måste vara social med kompisarna för att dom inte ska bli sura,måste umgås med familjen,måste träna, måste vara glad,måste få höga betyg, måste se bra ut, måste ha snygga kläder. Det slutar med att man inte gör något utan bryter ihop och gråter

14 årig tjej

Tröttheten man jämt känner och ingen ork till skolan. Sen att killarna kan gå upp en timme senare än man själv som tjej för att vi ska sminka oss, fixa håret – medans en kille i min klass har haft samma tröja på sig sen i måndags!! :/

Jag är 15 år och går i nian. Min största problem är nog det där med killar. Att aldrig veta vad dom tycker om en, att vara så beroende av vad dom tycker och tänker om en. Är jag tillräckligt smal? Har jag för mycket smink? För lite? Osv. Speciellt om man har en kompis som är betydligt snyggare och smalare än en själv . Då sjunker mitt självförtroende till noll eftersom att jag vet att det är många killar som berömmer henne för hennes utseende (hon är lik Kenza. Inte bra…) Snygga killar styr mitt liv alldeles för mycket.

Mensvärk .. Killar .. Usch fy för det!

Skulle vilja säga att det svåraste med tonåren var att inte veta vem man var, och ville vara.

15 år, tjej.
Mitt största problem är att räcka till, man ska vara duktig i skolan, vara snygg och passa för alla killar. Fy fan! Vill bara kräkas på tonårslivet. En pojkvän skulle inte sitta fel…

Att veta hur man ska vara för att ”passa in”

Pressen unga människors utseende

en hel del. egentligen har jag det jättebra men ibland suger saker så massor! Jag spelar rätt mycket fotboll och ibland är det himla roligt och ibland bara jobbigt och alla väntar sig att jag helatiden ska vilja spela & gå långt men jag vet inte och de har sagt att jag måste säga till och besluta själv men jag klarar inte av beslut!!! så himla mycket press och alltid blir någon missnöjd.
sedan är det detdär med att vara nöjd med mej själv, alltid! det är så jävla svårt och jag har alltid varit duktig & snäll men det blir bara svårare & svårare att vara bra när folk har humörsvängningar och åh, orkar inte med dom… och det är så himla svårt, för man får inte vara för vanlig, en i mängden, och inte för konstig, och inte för tyst eller för högljudd, osv osv osv… ibland känns det som att allt tydligen är fel.

Självförtroendet, självskadebeteende och familjeproblem.

13år.

16 årig tjej.
hela tonåren är jobbig.
all press, alla läxor, mensvärk, humörsvängningar, finnar osv.
jag vet inte ens vad som ska bli av mig? ångest!
livet är upp och ner!

stressen får en förstaplats, helt klart.. sen ska man ju ha snygga kläder också men då har man inga pengar…

Problemet är nog att jag är rädd vad mina föräldrar ska rycka om att bag sminkar mig och hur jag klär mig. Därför tar jag alltid pyttelite mascara så att det inte ska synas. (har rätt mörka oså naturligt. ) Vågar typ inte erkänna att jag sminkar mig, för det verkar som att mamma inte vill det (hon har sagt det nån gång.) Men vill ju inte se ut som ett lik!

Jag har hela mitt liv velat fram och tillbaka om hur man ska vara och inte. Vilket resulterade att jag inte mådde så bra. Nu har jag sen 1 år tillbaka hittat mig själv, jag skiter i att jag är helt olik alla andra, jag är jag, mig själv. Det är en otroligt skön känsla! :)

Att inte ha nån kille ingen har det i min klass varken tjejer eller killar men att man känner att jag kommer få leva ensam hela mitt liv och dom i min släckt typ tänk om några år kommer det ett par killskor i hallen! Gud så pinsamt jag kommer verkligen få leva själv! Och om man hittar någon då kommer jag väll göra det när jag fyllt 40 år :/ och om man skulle få en kille snart så när vi ska pussas o.sv tänk jag har aldrig varit ihop med någon tänk om han gör slut bara för jag inte kan!

13 Förästen.

största problemet är nog alla funderingar.
Kommer jag bli kysst sist av alla i klassen ?
vad tycker folk om mig ?
hur står jag ut med att min crusch just fick en flickvän ?
osv osv. Det är nog mina problem.

– Att raka sig, det växer ju förfan ut till dagen efter. Ska bli apa.
– Att man inte vågar visa att man gillar någon och att den inte vågar tillbaks fast än man nästan med säkerhet vet att han gillar en tillbaka.
– Att nu när internet och alla sociala medier finns så vet alla vad alla gör och det gör att alla sprider falska rykten om att han var full då och hon har legat med dom osv. de sprids så snabbt liksom och ingen jävel vågar fråga hur det egentligen är.
– Att vara fattig och vill åka på festivaler, resor, köpa nya kläder eller bara ha en myskväll med god mat. Men nej juste jag har 60 öre på kortet.
– Se en snygg kille på stan och få ögonkontakt med honom och inse att han kan vara fin framtida man men icke, för honom träffar man aldrig igen.
– Att vilja äta en massa saker hela tiden men inte vill bli tjock och vara för lat för att träna haha. Mitt största problem.
– Att vara äcklig och säga dö till alla när man har pms och mens.

1.För mycket drama i skolan så att jag nästan dör
2.för sjukt många läxor.
3.Behöver pengar hela tiden
4.Föräldrarna vill ha MVG i allt!
5.Mens
6.Att man inte är som alla andra

Krav. krav krav krav. Ångest.
Hålla betygen, hinna med pojkvän, vänner, skolan, att hjälpa till hemma och samtidigt flytta. och pendla till skolan. har inte ens tid till att sova.

16 år.

Kommer helt klart köpa boken!

Jag tycker att du ska skriva om stressen och ångesten över skolan livet och läxor. Och att man (jag) inte ska vara så lat och pojkvänsgrejen är ju alltid kul att höra!
Btw, är 14

Gymnasieval och vad man vill göra senare i livet. T.ex. vad man vill jobba med osv. ♥

15 år.
Relationer med killar man tänder på…

Grupptryck, ensamhet och alla tusentals finnar….. Älskar din blogg och dina videos!!<3

Tidiga mornar och sjuka fördommar! :) Tur att kapten röd finns med sina fina texter!

Hej, jag är 13 år, snart 14. Jag har två problem… Första är att jag har finnar typ överallt och det värsta är att det känns som om att folk inte märker mig utan bara mina finnar. Så jag nästan dränker mig i smink för att dölja dom. Men jag vill inte vara fjortissminkad.
Sen andra problemet är att jag är överviktig. Mina föräldrar är det också, även fast jag inte äter så jätte mycket egentligen, jag tränar både innebandy och fotboll, alltså sammanlagt träning 4 dagar i veckan. Och jag förstår inte vad problemet är. Det är inte så att jag bara säger det, jag väger 65 kg och jag är 170cm lång!
Det är mina problem… Önskar verkligen att jag någon gång kan fixa dom…

Att samtidigt vara smart, snäll, rolig, snygg, tränad, få mycket likes på bilder, vara populär, ha ett intresse osv. Jag har också känt att det är press på att skaffa pojkvän, något som började tidigt i högstadiet. Och att alltid vara rätt.

Fan va kul, grattis! Kör hårt! :)
Jag är 21 så hoppar över frågan, men pengarbristen har väl alltid funnits där haha. ;)

Distans förhållande – 17 år

Det jobbigaste är no alla finnar och olycklig kärlek :S jag e 15 år

Humörsvängningarna! Usch, hatar att helt plötsligt börja gråta för att en igelkott gick över vägen. Sen plötsligt skratta åt ett skämt och sen bli skitarg för att man inte tyckte det var roligt längre

ja var ska man börja? 17 år.okysst.oskuld.3 kg för tung.hatar mens. humörssvängningar som aldrig tar slut. Den ständiga ångesten jag har varje dag, jag hatar ansiktet som möter mig i spegeln. Tar omvägar förbi människor så att de inte ska behöva se hur ful jag är. Vad är meningen med livet? evolution har ingen mening… vem är jag? – utåt är jag är en helt vanlig tjej som har jättemånga fina kompisar, underbara föräldrar, gott om pengar, bra betyg men ändå har jag mått så in i helvete dåligt de senaste fyra åren. Det värsta av allt, ingen vet om det. jag vill inte vara till besvär. Bäst vore det att vara dum och glad.

Depression, ångest och självskador blandat med lycka, press och viljan att övervinna sina hemska tankar om hur man vill plåga sig själv samtidigt som man måste prestera i skolan och vara trevlig för att undgå frågor och misstankar. Samtidigt som samhället och omgivningen skapar press för att räcka till och vara snygg

Att jag vill för mycket… Jag åker till stallet efter skolan minst tre av skoldagarna, är där till halv 8 åker hem och har världens största berg med läxor att göra. Vi tar denna veckan som exempel – fyra prov, två redovisningar och ett par inlämningar. Så helt enkelt – jag vill för mycket och tiden räcker inte till. Jag vill nog inte veta hur det blir sen i gymnasiet… Jag e 15 btw :)

Detta med att föräldrarna skiljer sig när det är som jobbigast med skolan och alla vänner försvinner

OMG KILLAAAAAR. Bara för att man är femton och singel är man fanemej inte desperat intresserad för det. Leave me alone, enough.

Och pluggångest. Vill plugga, vägrar plugga. Vill ha bra betyg, orkar inte ha bra betyg. Ååångeeest

Visst är tonårslivet kanske inte det enklaste, men ju värre problem jag har, desto gladare blir jag över allt bra som händer!

Tänkte bara skicka iväg en tröstande tanke till alla er som har det jobbigt, att det värsta oftast för med sig det bästa.
Typ, Snygga killar (kärlek, hallå), mycket läxor (du lär dig sjukt mycket),falska vänner (du lär dig att läsa människor), föräldrar som inte fattar nånting (du lär dig att förklara dina åsikter) osvosv. Glöm inte att festa och ha kul!

Pusspuss och massa kärlek!

Prestationsångest. Jag vill alltid vara bäst i skolan, bäst på att spela piano, rita osv. När jag inte är det vill jag bara gå och lägga mig och grina istället för att vara glad för någon annans skull. Och folk förväntar sig också att jag ska vara bäst, så om jag inte är det blir de helt ställda. Även känslan att inte duga och att man är tjock. 14 år.

Har ångest över skolan, djupa depritioner, vet inte vem jag är längre, sämst självkänsla, jag är nöjd med mitt utseende men allt annat är kaos, jag är helt vilsen i mig själv, falska vänner, har svårt att träffa nya människor, mina dagliga problem som jag mår dåligt över. 15 årig tjej

Det är nog att jag alltid tänker på vad killar tänker om mig och vad de tycker om för kläder. Jag liksom anpassar mig efter dom och det är så löjligt och dumt men jag kan inte sluta tänka på det.

P.S Du är så bäst Clara! :D

Jag tycker att det jobbigaste är alla oskrivna ‘regler’ om hur man ska vara för att bli accepterad som tonårstjej, t.ex liknande som detta:
?inte vara för tjock, men inte heller för smal
?inte för tränad, men inte heller totalt otränad
?lukta gott, men inte överdrivet mycket
?få bra betyg, men inte plugga hela tiden
?hinna med läxorna, men ändå ha tid för kompisar och fritidsintressen
?prata med folk, inte för mycket och inte för lite
?ha snygga kläder, men inte kläder som är för gamla eller som är likadana som många andras
?man ska helst vara unik, men inte för annorlunda

Allt sånt är grymt irriterande.. bara exempel på vad folk kan döma en för (menar inte att alla gör det, men det finns människor som gör det)
plus att jag och min kille bor aslångt ifrån varandra så det är jobbigt med :(
hoppas någon orkade läsa detta xD ha d

Mitt tonårsproblem är att jag har svårt att hitta mig själv.
Jag kan ha hur kul som helst och vara mitt sanna jag med mina vänner och min familj. Men jag har gått igenom jobbiga tider och går igenom jobbiga tider då det finns stunder jag bara vill försvinna när skolarbetet, mitt förflutna, min ständiga plåga att känna mig tjock, äcklig och ovärd att existera klättrar upp över mig. Jag har svårt att hitta mig själv och jag har för många utseende komplex och jag vill bara var mig själv och bli accepterad för det.
Jag är fjorton år…

Är 16 år och har precis börjat gymnasiet. Mitt största problem är väl något sorts duktighetssyndrom. Den ständiga viljan att vara lite bättre och att alltid försöka hjälpa alla som behöver det. Jag tar på mig alldeles för mycket saker som jag inte hinner med och så blir jag stressad och skjuter upp allt. Och så var det ju det här med fester. Är inte ”in to alkohol” så jag har liksom aldrig spytt i en buske och fyllebråkat med alla, men jag är ju ändå med. Det suger. Får dåligt samvete om jag inte hjälper mina kompisar så därför är jag alltid med. För att liksom se till att inget händer dem. Ser till att alla kommer hem och ingen blir våldtagen och uschhh. Till råga på allt försöker jag dessutom alltid vara bäst i skolan, bästa dottern, bästa kompisen, bästa bästa bästa bästa allt.

Ett annat problem jag har är min pappa. Han och hans nya fru bor i ett hus i stan och jag trivs inte där. Hur fan säger man till sin pappa att man inte vill bo med honom? Har gjort det lite halvdant, och bor nästan bara hos mamma, men ändå får man ju så jävla dåligt samvete för att man väljer. Alla säger ”men lilla vän, det är ju inte ditt fel att dina föräldrar är skilda”. Jag ba: ”Va, ofta det hade jag ju ingen aning om. Vad skönt, nu kan jag bara låtsas som att min pappa inte existerar för det är ju ändå inte mitt fel.” Eh, nej.

Oh lord, nu blev du typ min terapeut. Kändes fint det där. Ville bara säga att jag beundrar dig något enormt Clara! Så himla snygg är du dessutom. Såg dig i Coldplaykön men blev lite starstruck så jag och min kompis twittrade till dig istället för att gå fram och prata. Fett chicken.

mitt absoult största problem har varit att jag har akne. det har gett mig ett väldigt dåligt självförtroende, och jag har aldrig känt mig söt eller överhuvudtaget tyckt att jag sett bra ut. Är nu 19 år kan med handen på hjärtat säga att det alltid finns i bakhuvudet. P.g.a. dåligt självförtroende och osäkerhet har istället väldigt mycket energi gått till att kompensera det med bra betyg, vilket har gjort att jag har haft en skyhög press på mig själv. Det har i sin tur lett till att jag har mått väldigt dåligt i vissa perioder av mina tonår. Skulle vilja säga att det var värre förr har blivit bättre nu när jag är lite äldre. Tyvärr så har det inte det, utan det är något jag kämpar med varje dag..

Mitt största tonårsproblem är att jag inte längre är tonåring om typ tre veckor. 20-årskris, hej.

14, snart 15 Tjej: Att ständigt känna alla j*vla press oavsett om det är från skolan, föräldrar eller om att man skall se ut på ett sätt… Dessutom så stressar gymnasievalet mej ga1 mkt!

Jag skulle vilja veta mer om skolan du går på för visst går du samhälle med inriktning journalistik? Jag vill själv bli journalist så detta skulle vara till stor hjälp :)

Det värsta är ångesten och alla krav som finns

Jag är 18 år. Det är så svårt att välja endast ett problem, för sanningen är ju att det är så himla mycket som är jobbigt. Ingen människa under sina tonår kan ha en dans på rosor. Det är ju omöjligt , och ändå är jag positiv på livet , även fast jag blivit utsatt för mycket hemska grejer. Men för att nämna något, så skrämmer det mig att gå från tonårslivet till att bli vuxen. När man är yngre så längtar man till det , men när man faktiskt att framme vid det steget så är det inte längre alltid så lätt, och det känns inte lila roligt längre , att inte tryggt kunna fråga föräldrarna om hjälp i allt. Dax att ta eget ansvar.

Åh, det är nog alla hormoner. Känner mig liksom gravid jämt. Förut var det värre, då kunde jag ibland börja gråta om det var något äckligt till middag men fortfarande liksom. Och jag hatar att vara tjej ibland också, inte bara på grund av mens osvosvosv utan för att tjejer är så jobbiga. Vi bråkar och psykar och är bitchiga och fryser ut och allt det där vi gör. Hade varit mycket lättare att vara kille på så många sätt.

Åh, och så alla dessa människor som tror att deras futtiga problem är störst i världen, typ shit jag har en finne, lika bra att gå och dö. Som blir helt självömkande och förväntar sig att alla ska bry sig.

13 är jag förresten men jag fyller 14 om en månad sisådär ;)

Att inte har någon pojkvän, jag kommer få leva själv med katter. Och att fått mens men har inte sagt nått till mamma vågar inte! Att vara ful och igår så fuskade jag på ett prov med en kille som sitter bredvid mig och sen sa han det till en del av dom andra killarna och en tjej och jag är skit rädd att dom kommer säga det till resten av klassen och till min fröken och så sägerhon det till mina föräldrar, jag får skuldkänslor varje gång jag för nått fel och det går inte bort på jätte länge! Ville aldrig fuska men jag kunde 2,5 fråga och eftersom det var första provet ville liksom inte misslyckas på det första provet :/ Nu när vi är dom första 7 orna som får betyg!

18.
Tid, pengar,duglighet, vänner, pojkar, avstånd till pojkvän….listan kan göras lång!

All stress och att känna sig så förvirrad, att tänka för mycket på allt. Vem är jag? Hur ska/bör jag vara? Vilka är mina kompisar? Vad tycker dem om mig? Alkohol? Passar jag in? Gillar dem mig? Gillar jag dem? Läxor? Är jag tillräckligt bra/cool?Vad vill jag egentligen?
15 år, (första året på gymnasiet)

snygga killar

16 år. inga kompisar

Så go blogg!! :D

Att vännerna växer ifrån varandra :(

Att man bryr sig alldeles för mycket om helt fel saker. Saker som inte är viktiga. Det känns som att det i och för sig följer med en hela livet, men jag antar att det är som värst i tonåren.

Att inte känna sig tillräcklig

att orka med skolan, fotbollen och livet. vänner som kräver att man ska ha det nyaste kläderna och mobilen även om familjen inte har så mycket pengar över

Att man alltid måste prestera på topp, få bra betyg, vara jätte bra på träning, vara snygg, osv osv.

Tjej 14 år.

Jag är en typisk ”mönsterelev” som alltid kämpar mot bästa resultat. Och jag behöver inte direkt kämpa för det om man säger så. Jag har byggt upp ett rykte som ”gör aldrig misstag” eller ”alltid bästa betyget” och sådant. Men jag ställer onaturligt höga krav på mig själv som håller på att stiga mig åt huvudet. Nu för tiden så känns det som att jag måste vara ”perfekt” hela tiden och aldrig göra något fel. Jag kan bli helt förkrossad om någon tex får bättre betyg än mig. Det är jättejobbigt och jag vet inte hur länge till jag orkar det här tillsammans med tonårsproblem som finnar, mens, läxor, kompisar, kärlek.. 13 år

17 år och mitt största problem är nog att klara av plugget!

Hej!
Jag är 16 år och har precis börjat gymnasiet.
Det jag tycker är jobbigast är nog skolan. Just nu är det ganska lugnt men i nian trodde jag att jag skulle gå under eller nåt.. Jag satsade ganska högt betygsmässigt och ställde då åxå ganska höga krav på mig själv. 1-2 prov i veckan plus läxor och nationella prov. Och höga betyg skulle man ha åxå, alltid satsa högt! Man var helt förstörd och jätte-mega-as trött på kvällarna. Och med lite pms på det så kunde man ju börja gräva sin grav..

Tjej, 15 år..
pressen på att bli av med oskulden när alla andra pratar om att dom har legat med den&den&den så får man själv sitta och ljuga om att man inte är oskuld för att man skäms!
är störtkär i en kille som gillar mig också med han är äldre än mig, och då kommer jag till de med att man är oskuld igen.. vågar inte berätta för honom heller!
och är tjock, vågar inte klä mig i vad jag känner mig bekväm i..
spelar även någon som jag inte är!

Det är allt på samma gång! All press man har på sig är så sjuuuuk!
-Utseende
-Vänner
-Pojkar
-Livet
Och vad alla tycker om än, man vill vara omtyckt men samtidigt vara sig själv. Och det är så himla jobbigt när killen man gillar gillar en annan tjej! Man vill bara gråta! Och jag är en tjej som bryr sig om vad andra tkr om mig dock dämpas det mer o mer men det är så hemskt att inte veta vilket ben man ska stå på!!
sammanfattning: Allt som inte är kul är hemskt :P

Skolan tar över ens liv, har ingen fritid kvar känns det som. Bara plugg hela tiden, läxor och prov, flera om dagen… Den nya betygsskalan gör det inte heller lättare, näst intill omöjligt att få ett A.

Saker som är jobbigt
?Raka benen och skära sig.
?när jag träffar killen jag gillar blir det pinsamt tyst
?komma ihåg alla läxor
?tjafsa med föräldrarna om vilken tid jag måste komma hem
?Orka upp på morgonen
?överleva SO och NO lektionerna

Mitt största problem som tonåring är att försöka leva mitt liv fullt ut. Alla har så stora krav på hur man ska bete sig, leva, betyg, hur man ska se ut och liknande. Det är så svårt att vara stolt över sig själv för vad som gör mig till mig, att inse att det inte gör ett skit att väga ett eller två kilo mer än någon, eller kanske inte få ett A, utan istället får ett B, utan så länge man är nöjd är det okej att leva som man vill! Man missar så mycket om man ska rätta sig efter hur andra tycker att man ska vara :)

Kanske är lite sent att skriva det nu, men är tjej på 15 år :)

Hoppas du lyckas med att ge ut den sedan! :D

Fick mens idag och imorgon har vi ORIENTERING! Kan det bli värre? Vet inte vad jag ska göra? Finns INGA toaletter på området och jag är KÖRD för jag är jordens mest blödande kvinna. Överdrift, men GAAAAAH?!!? Ska jag sabba gympabetyget pågrund av min påfrestande kropp? ORÄTTVISA!!!

Jag har ett ganska jobbig problem som kanske inte värkar jätte stort, men jag måste stå ut med det varje dag. Det är nämligen så att jag håller på med en sport som tar en väldigt stor del av min fritid. Eftersom jag tränar varje dag, jag älskar min sport och vill inte sluta/ kan inte tänka mig att sluta med den. Men det har gjort att mina vänner vill att jag slutar träna så jag kan vara med dem. Men i min sport missar men mycket på EN ända träning så det går inte riktigt att göra det. Jag blir riktigt sårade när de säger att jag är sjuk som tränar så mycket och att man inte borde träna så mycket. Eller om man inte hade träffats på ett tag(lite för länge enligt dem) ”käller” på en att det är ens fel att man aldrig kan vara med dem och att man inte svarar (vilket jag bara gör när jag tränar eller är i skolan), Jag vet inte om det gör det med flit eller inte, men det sårar mig ganska mycket. Jag respekterar deras träningar, relationer m.m… Kan du hjälpa mig, eller skriva om det så flera får hjälp som kanske har ett liknade situation. Om det finns någon annan som har det?……. :( aja, livet leker men man lever med det och då är allt bra :)

Hej Clara! Jag har nyss (halv år sedan…) fått min mens och nu är det så att typ varje gång har jag den i 7 dagar…det är ganska långt och jag vill verkligen INTE ha det för jag blöder ganska mycket också så det känns \”blött\” men iallafall jag vet inte vad jag ska göra åt detta \”problem\” för jag vill inte ha det länge. PS. hur länge har du mens?

Vikten..! 14år

mitt största tonårs problem är min vikt, jag vet att jag inte väger så mycket mer än mina kompisar, men deras kroppar är så mycket snyggare så varje gång jag ser dem tänker jag på hur jävla feta mina lår är.

Fattar om du inte läser detta Clara,men jag är 11 år, och är typ i början an puberteten,skit alltså.Finnar överralt,urkass hy, är sur 24/7, mm.

17, finnar, utseende, ”hitta sig själv”

gillar verkligen din blogg!

Att vara så jävla missnöjd med sig själv att ALLT man gör är dåligt, att hata minsta lilla del av sitt ansikte och av sin kropp, att det finns för många snygga killar men ingen som vill ha en, att aldrig ha fått höra att man är söt/snygg av en kille, att aldrig kunna ta till sig av komplimanger och tro på det, att ALDRIG ha något att ha på sig, att ha för mycket plugg men att inte göra nåt åt saken, att inte uppskatta det man har, att inte njuta, att vara orolig över att ingen älskar en även fast man vet att man har många som gör det, att ständigt vara stressad, att komma försent fyra dagar i rad i skolan, att inte våga, att vara feg, att inte våga ta kontakt med killen man gillar, att ha så jävla mycket mensvärk så man tror att man kommer att dö på riktigt, att inte värktabletter hjälper, att äta för mycket sött, att tycka att man är tjock, att hata att vistas i bikini, att inse hur ful man är när man kollar på bilder av sig själv, att svettas utan anledning, att må skit.

Hoppas dessa anledningar var något nytt! Och att det går bra med din bok! Jag skulle lätt köpa den :))

När typ alla tjejer inklusive en själv spyr upp efter lunchen (om man ens äter något)och man är så hungrig att man typ inte kan ta in vad läraren säger.
14 år

Regnet när man springer som en geopard till bussen och har plattat håret..
16 år

Att snart fylla 18 år och känna att man aldrig någonsin haft en riktigt vän som man kan berätta precis allt för och gå hem till och dricka te och bara hänga lite.

jag känner mig inte hemma någon stans. Om jag skulle skriva en bok skulle de hete ”Konsten att inte passa in någon stans” för det är verkligen så jag känner. Kom in nya i klassen i sjuan (går i nian) och kom in i en grupp som egentligen inte var min typ av människor.
En grupp där många festar mycket och strular med typ nio olika killar som man inte ens kommer ihåg namnet på nästa dag.
Sen står jag där 15 år – okysst – fantasy & science fiction nörd – pluggis – ungdomsledare för konfirmandgrupperna med allvarliga fobier.
jag längtar efter att passa in och känna att jag hör hemma någon stans
Sen blev jag ungdomsledare för att jag kände mig hemma med konfa-människorna men jag träffar aldrig dom. Man träffade dom på ledarutbildningen men sen spreds alla över olika grupper och nu är det bara 2 st man träffar.
ÖHH!!

16 år.
Jag skulle säga att det är alla kristna vuxna…. (jag är själv kristen) De säger jämt att man ska vara ärlig och ifrågasätta och att det är okej att vara arg på Gud. Men när jag är det, när jag berättar vad jag känner (jag är väldigt ärlig) då rynkar de näsan och säger att ”men så kan du ju inte säga”. När jag sedan sätter igång en diskussion, drar in bibelord och citerar vad de själva sagt säger de bara: ”Nu tycker vi att du är oresonlig”. Och då säger jag: ”Varför tror ni att folk inte kommer till kyrkan? Vi lever inte så som vi lär. Det är ju absurt. Jag skulle inte kommit hit om jag inte vetat att Gud fanns.”
Och då blir de förbannade och säger att jag är rebellisk….
Well, well. Jag tror på det Gud säger. Inte vad de säger. Men det är ändå frustrerande.

Att alltid vara orolig för vad andra tycker och tänker om en, att inte känna att man duger. Att alltid ha en röst i bakhuvudet som viskar: ”Du duger inte”. Det är jobbigast med att vara tonåring…

Jag svettas mycket underarmarna och då kan man ju inte ha vilka kläder man vill för man är ju rädd att det ska synas svett ringar.
Det är mitt tonårs problem.
Lovisa 14 år

17 år
det är så jävla svårt att få något extra jobb när man går i skolan!

Även fast jag jättegärna vill läsa igenom alla 500 kommentarer och kolla om någon har skrivit det jag vill skriva så gör jag inte det. Men jag är 13 år och tycker att ha mens i skolan är jävligt jobbigt. ♥

Jag tyckte nog det jobbigaste med tonårstiden var att man var tvungen att älska att supa & dansa (festa helt enkelt) för att inte vara tråkig. Det har, hur sick det än låter, fortfarande satt några järnspöken i min lilla gärna.

16 år. Det absolut jobbigaste är att det hela tiden i bakhuvudet maler på en röst om allt man ska hinna med, läxor, vänner man borde träffa, städning, träna, egen tid, visa sig själv och andra att man kan och duger. En fet jäkla stämpel i pannan med texten FÖR LITE TID. Tröttheten dessutom, och ångesten som slår en till marken till och från.

Men livet är riktigt jäkla fint ändå! Glöm inte det!

Jag hatar mänskligheten, villket kan vara ett problem ibland. Sen prestations ångest, så jävla onödigt kan bara gå och dö helst. Sen att jag som elev i skolan, enbart betraktas som just ele, men aldrig som människa. Den känslan kan en del (okej, en bara) lärare ge mig.
Även att jag inte förtjänare sånt som jag får, att jag borde anstränga mig mer för att hjälpa andra osv osv.

humörsvängnigar o känslostormar. att allt kan kännas som det viktigaste o mest livsavgörande. osäkerheten på sin egen förmåga o sitt utseende. att ångra sej, och att inte veta vad man vill. att sakna någon som man egentligen inte vill ha i sitt liv. att inte komma ur destruktiva relationer. att känna att man inte har rätt att tvivla och må dåligt, för man vet att man har det så bra egentligen. att bli omtyckt. men bara lagom omtyckt så man inte sårar någon. att hinna med allt och göra allt bra och samtidigt se bra ut medans man gör det. att inte vara tråkig. men inte för lättroad heller. att alltid ha tid för alla och ta hand om de. men ändå inte alltid ha tid för alla, för då verkar man ju inte ha annat i sitt liv.

att få dåligt samvete när man inte fixar allt det här. att få dåligt samvete därför att man alltid verkar prioritera fel.

17 år: att utöver alla tonårsproblem ha en mamma med depression

Självförtroendet. Jag är 17

En tjej som köper lika dana grejer, säger samma saker, färgar håret i samma färg, sminkar sig likadant, skrattar när jag skrattar, pratar när jag pratar, målar sitt rum i samma färg, gör allt som jag gör, klär sig lika dant, går högst en meter bakom mig. En fruktansvärt osäker tjej , som inte vet vem hon ska vara, så hon är nån annan. Mig.
14

Att min kille bor i Göteborg och jag i Skåne, att inte kunna ta sig dit man vill när man vill pga bussarnas tidtabeller, press från skola, vara en bra kompis, hinna med det jag vill göra, Utseendet, kläder, hår, inga pengar och att jag har en för liten garderob så mina kläder hamnar på golvet och i sängen i stället för i garderoben :/

Bra idé med en bok om tonårsproblem och hur man överlever dem jag skulle behöva en ;)

Stress

Jag går bara i 7:an men är ändå sjukt stressad av mig… och trött nära inpå skoltrött. eller vad säger man när man ligger i sängen och tänker at jag kommer inte överleva dagen. Att jag kommer sätta mig i ett hörn och gråta pågrund av mina dåliga betyg. Samtidigt har jag två ponnysar hemma som är tävlings kondition som ska ridas varje dag. Jag vet inte när de var senast jag kunde åka in till stan och bara hänga. Sen helgerna… jag har ALDRIG sovmorgon! jag har tävlingar med ponnysarna och tälingar som jag ska följa med på. Jag är tävlingsfotograf (tjänar inget på de) så jag fotar för de mesta på ponnytävlingar. Jag har svårt med att hinna med att hälsa på min underbara pappa. men de finns igen tid och detta mår jag jätte dåligt över. för pappa är en person jag verkligen kan skratta med och må bra med. Egentligen har ingen press från mina föräldrar, jag är pressen på mig själv.
Me jag är typ aldrig glad och pigg längre,eller jo jag är glad men samtidigt super trött.

jag har fått F på två tyska prov och E+ i musik… att mina bröder gick ut med över 13 mvg:n gör inte att jag mår bättre…
Jag vill bara sluta oroa mig och slappna av men nej! tiden är alltid bakom ryggen på mig.

Kanske har samma stress faktor som mamma,går kanske själv in i väggen när jag blir större…

Jag har no idea vad jag ska göra?

Att gå runt med huvudvärk och en trött kropp kanske inte är så suer bra…

aja måste ut till stallet!

kram

Att vara så där kär att man inte vet vart man ska ta vägen.
Går i 8:an nu och är 14år. Lärde känna honom+de tjejer som gick i hans förra klass i 7:an och har fått hört en massa taskiga saker han gjort/sagt mot mina kompisar. Vet liksom inte vad jag ska göra, men det har blivit av sig själv att jag inte gör någonting alls åt det. Vet att han är kär i mig också, då vi nästan var tillsammans och han också sagt det men sen hände en massssa grejer så de blev ju inte direkt något. Men saknar den där känslan jag fick när jag pratade med honom, och att få hålla hans hand, det var det bästa som fanns. Nu är det bara pinsamt att se och möta honom i korridorerna på skolan. Vill bara gömma mig men vet att han är lika medveten om mig som jag är om han….

15 år, självskadebeteende

Förväntningar på sig själv – det sammanfattar det mesta.

Att alla kritiserar ens utseende, alla förväntar sig att alla ska vara perfekta små barbies som är ute och festar nätterna långa, har topppbetyg i alla ämnen, populär och har en perfekt och gullig pojvän och världens bästa förhållande utan bråk och tjafs.
Helt enkelt samhällets sätt att dömma folk bara på utseendet, och hur man ser på folk som vågar sticka ut och vara sig själva. Antingen blir dom behandlade som gudar och skolans/klassens populära eller så blir man utfryst och ensam för att man betraktas som ”onormal”. VART ÄR VÄRLDEN PÅ VÄG!?
Och folk som måste ”ändra på sig” för killen/tjejen han/hon gillar, liksom var dig själv och om den personen gillar det är det större chans att ni blir tillsammans än att han blir tillsammans men den personlighet du skapat bara för du tyckte det varit ”kul” eller vad man nu vill kalla det. För då kommer han/hon ju bara bli besviken och ert förhållande kommer nog inte räcka särslit länge!
Så dömm inte folk bara för deras utseende (om kanske har en bad hair day or something).
Tjej på 15! :P

Mitt största tonårsproblem just nu handlar väl om att orka våga vara sig själv, alltså jag vill inte festa eller dricka och jag tycker liksom hela grejen är så jäkla löjlig, kan man inte ba få ha myskvällar hemma i soffan på fredagar istället för att dra ut och supa? nej för då blir man helt själv och utstött och ööh jag orkar verkligen inte med det. det ger iaf mig sjukt mkt ångest och tja det är det största problemet just nu. började precis gymnasiet också så det är en massa nya partypeople som man måste bli accepterad av typ alltså guuu vill ba sova och vakna och ta studenten och bli bonde nånstans och slippa ”tramset” lol känner mig som 80 år men är väl det aja

Att allt är så fucked up. Skitmycket i skolan, gå upp astidigt, försover sig, måste sminka sigför att inte bli ”dömd” springa till bussen. Man vill spendera mycket tid med sina fantastiska vänner, men hinner inte. När man väl träffar dom utanför skolan pratar man liksom om ännu mer problem, familj osv osv. Blev lite mer än en sak, men sammanfattat – stressen är det värsta helt enkelt.! 13, snart 14 år btw :)

Jobbigast är att få allt att gå ihop, skolan, vänner, pojkvän och familjen mm

Jag vet inte vem jag är, hur jag ska vara, eller hur jag vill vara

Tjej på 15 år.

Läser det alla här nedan skrivit och upptäcker att jag faktiskt inte alls tycker mig ha dem problemen som alla andra har!

När jag började sjuan och man precis var ny i tonåren kände jag väl också att man hade press och så på sig. Dock var mitt största problem då HUMÖRS SVÄNGNINGARNA!! men tro mig, även det växer bort.
Jag har toppbetyg, vänner, tränar och en positiv inställning. Jag älskar känslan jag känner av att varje dag växa, mogna och komma till nya insikter.
Jag tror att väldigt många problem som tonåringar har idag handlar om INSTÄLLNINGEN. Jag märker tydlig skillnad på min och alla mina vänners inställning. Jag har förmågan att alltid se det positiva i allting och vill hjälpa mina vänner att se det samma. Då, på grund av deras inställning kan de TOLKA det på ett sätt som är helt fel. Snälla ni som läser det här, tänk innan ni tolkar och dömer!

Aja, det jag skulle vilja säga är mitt största problem just nu är: Jag är väldigt driftig och har ständigt nya idéer, men det har ingen annan! det kan vara lite ensamt och jobbigt att hela tiden behöva vara den som leder och ”driver” de andra framåt.
Jag har hittills inte hittat någon med samma ambition som jag.

Jag är trött på den svenska ”Jantelagen” där man aldrig får vara ”för mycket”. I sverige får man inte säga ”Jag är bäst” vilket man skulle kunna i tex USA.

Säg till er själva:
”Jag är bäst”
”Jag ska inte be om ursäkt för den jag är”
Jag tror många måste lära sig att tänka i ett större perspektiv. Alla de problemen ni upplever, är det verkligen värt att bekymra sig över? tänk på alla andra problem i världen! Tonåren är bara några få år i ert liv och sedan kan ni resa och göra VAD NI VILL med ert liv och ni behöver aldrig träffa de människor du inte gillar igen!

JAG ÄR BÄST! OCH DET ÄR DU OCKSÅ! Var trevlig och tacksam mot din omvärld, det är så du själv finner lycka.

Jag är en tjej på 13 år.
Jag har inte fått min mens än vilket alla typ har fått + att jag har mosade, platta krusbär. Vänner som sviker är också jobbigt. Min ”bästa vän” har t.ex. strulat med fler än 3 medans jag bara har fått en puss, jag är inte mobbad men ja. Mina föräldrar är också ganska så stränga får inte vara ute när det börjar bli mörkt och dom ska alltid veta allt, det värsta jag gjort är att åka på en livbåt i en sjö på kvällen.. varför ville man bli stor när man var liten?

Trevlig blogg du har =) Du vet ingen som skulle tänka sig att starta en blogg med mig? Du är inte sugen? =)

Mycket i tonåren handlar om att vara eller att inte vara. Som det här med att vara häftig och dricka, eller att inte vara det och bli utanför. Att ägna sina dagar åt att sitta vid datorn och försöka hänga med i trender och bloggar som matar en med ideal som man inte mår bra av, eller skita fullständigt i det och gå ut och leka i skogen istället. Att stå emot grupptrycket och inte köpa en iPhone, utan sitta där med sin Nokia 3310 och spela snake.

Tonåren – Att vara eller att inte vara – Sig själv.
PS: Clara, jag måste bara säga hur grymt bra din blogg är! Blir lika glad varje gång jag går in på den!

Grova sömnproblem!

alla dessa jävla finnar och tankar man får.

Mitt störst problem är min längd, hatar den. Känner mig lång som en lyktstolpe.

-13 år

Att man känner sig pressad av allt runt omkring en. Bästa vännen har perfekta pojkvännen, går på perfekta festerna, har perfekta kompisgänget, får perfekta betygen. Och man själv får bara prestationsångest. Sitter hemma, dåliga betyg, ingen pojkvän, känner sig ensam utan vänner. Alla hormoner kaosar, humörsvängningar, mensvärk, tårar för ingenting och kroppsideal man mår dåligt av. Tonåren känns bara som en jävla skitgrej men när allt släpper kanske det blir bra ändå.

Att mina känslor för min pojkvän förändrats ständigt. Jag vet inte om det är normalt eller om jag inte borde vara tillsammans med honom, ibland känns det så himla fel och ibland vill jag bara va med honom hela tiden. Men jag vet inte vad som väger upp och vad jag borde göra åt det. Min pojkvän gillade mig i cirka ett år innan vi blev tillsammans då jag bara gillat honom i en månad. Men han säger att han verkligen älskar mig och jag vet att han bara hade gjort något dumt om jag gjort slut. Vi var bästa vänner och sårar jag honom kommer jag själv må nästan lika dåligt över det som han kommer över att bli sårad. Sen vet jag att om en annan kille hört av sig till mig igen hade jag blivit ännu mer osäker på mina känslor. Mer än jag redan är. Känner mig som världens hemskaste flickvän men jag tycker faktiskt om min pojkvän!

Att man ska hinna med och göra ALLT,och att (kommer låta så töntigt och djupt men) komma på vem man är och vad man vill. Samtidigt som man ska hålla på och tillfredsställa alla andra hela jäkla tiden.

Alice, bara 14 år men känner mig ändå som att jag måste bli vuxen.

p.s. Helt seriöst Clara, du är absolut bäst.

Jag tycker det är jobbigt att alla är så osäkra på sig själva, det gör de korkade och elaka ibland.

16 år, min dåliga hy och den osäkerheten den får mig att känna och att känna sig besegrad av sina egna komplex är också en hemskt känsla. Och att min absoluta dröm kille som jag vet aldrig kommer få och att känslan att jag inte hinner leva upp till alla krav i skolan, stallet och hemma.

Jag är 14, okysst och har aldrig haft ett förhållande. Det finns många saker som är jobbiga i tonåren men detta går jag runt och tänker på 24/7.

Älskar din blogg! Lycka till med projectet! :)

Pressen att prestera tror jag.
Att man ska ha bra betyg, massa vänner, man ska ha ett arbete, man ska vara musikalisk, konstnärlig och allmänt över engagerad i allt. Man ska dessutom vara glad och trevlig alltid och gärna ha tid att träna…
18bast.

det kanske inte är det absolut jobbigaste, men det är ju ändå något som får en att må dåligt typ varannan dag.
jag pratar om håret såklart! det vill sällan som man själv vill och blir fett så himla snabbt

hej är en tjej på 17 år och har väl egentligen ett ganska soft liv men har tre problem, 1. att jag så gärna vill ha min egna stil och våga ha precis vilka kläder jag vill och försöker verkligen men tänker hela dagen att folk tycker mina kläder är fula och att jag är dum i huvudet så problemet är väl egentligen kläder. och 2. att våga satsa helhjärtat på en kille och dessutom hur ska man veta om han är intresserad eller inte? så det problemet kan man ju kalla killar. och sen 3. att enligt andra ha för lite ”liv” alltså att man är hemma för mycket och umgås med andra människor för lite, det problemet skulle man väl kunna kalla vänner fast ändå inte riktigt…

Kompisar som sviker, en alldeles för liten garderob, att inte ha pengar när man vill ha det och att min kille bor i Göteborg och jag i Skåne så vi träffas inte så ofta.
14 år tjej

Självsäkerhet. Stå för den man är liksom :) 14 år

Det jobbigaste är ångesten och man vet inte om man duger eller vem som sviker en nästa gång.

Mitt största tonårsproblem i gymnasiet, var att vara annorlunda. Livet för mig började inte riktigt förrän EFTER gymnasiet, då jag kunde börja acceptera mig själv. Nu är jag snart 20 år.

Det som jag tycker är jobbigast är att tiden inte räcker till. Man ska prestera på topp i skolan 24/7, vara en bra kompis, vara en bra familjemedlem och på allt det ska man ha en fritid också. Just i mitt fall så lägger jag all min lediga tid på min häst så mitt ”schema” är väldigt tajt.. Sen är detta med utseendet också väldigt jobbit, alla vill se bra ut men alla lyckas inte med det och jag måste säga att jag är en av dem ;3 lycka till med ditt projekt!! // 13årig tjej. :)

denna utseende hets, (leder till att man alltid känner mig ful)

Grejen med att jag inte vet vad jag vill göra mitt liv. Började nyss på gymnasiet och jag vet inte om jag trivs på linjen eller om jag ska byta, till vilken jag byta till osv. Tycker det var jättestressigt att behöva välja gymnasiet så det tycker jag är dåligt. Jag önskar att det var mer som High School. Men framtiden, skolan, tjatande föräldrar och alla dessa skönhetsideal är hemska.