Angående bilden ovan: Jag är inte emo. Jag lovar.
Idag var jag hos tandläkaren. Jag skulle flyttat ett sånt metallploppsfäste, så att mina tänder äntligen skulle bli raka. Det lyckades min tandläkare glömma av. Jag påminde henne, men hon vinkade av mig med ett Äsch det tar vi nästa månad HEJDÅÅÅ.
En helt onödig extramånad med skrot i käften, alltså. Löv my life.
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.
|
|
48 timmar Stockholm |
Tack IF! |
Krogrecension: Ett Hem |
Krogrecension: Bord |
Lykke sätter betyg på Instagram v.46 |
Mettigel à la Björn Werner |
vilken fin och rolig blogg du har! :)
Munrotare är onda och de ger en falska förhoppningar. Så kände jag för min tandställning Bertil också. Skrotjävel. Skrot som skaver. Nu ska jag dela med mig av en liten historia, för den vill du höra. En gång för länge längesedan (tre månader sedan) när jag skulle ta bort min eminenta järnväg, kläckte tandläkaren ur sig ”Oj, du har visst lite skavsår där på insidan av kinden, det kanske är från tandställningen.” NO SHIT SHERLOCK! Hoppsan vad engagerad jag blev men jag brinner för det här det gör jag verkligen. Det måste ske en förändring inom dagens tandläkarkår! Okej, jag går och lägger mig nu…