Har inte kunnat hoppa riktigt på sju månader och har dessutom bara hälften så lång ansats som man ska ha i höjdhopp, men idag har jag gjort min första riktiga höjdhoppstävling sen i höstas och jag är så hääääär glad och stolt och nöjd och allt! Fyfan vad bra det gick. Jag förtjänar en applåd. Eller i alla fall en glass. Mamma, var är du?

Bilden visar ytterligare ett blivande ärr på min annars så perfekta kropp. Jag lyckas alltid spetsa mig själv när jag har spikskor på. Borde spela typ schack istället för friidrott, nåt där man inte kan skada sig.

Pappa, för två sekunder sedan:
”Ser ni att det ligger en jättestor vattenpistol-liknande sak där på scenen? Undrar vad Bobby Bill kommer göra med den?”
Åh. Min. Gud.
For your information pappa, så heter han Billie Joe.

Sitter på spårvagnen.
Det ligger en chokladboll på golvet.
Fan vad frestande.

Jag brukar alltid skriva på händerna när det är något jag måste komma ihåg. Det kan vara vad som helst: att köpa bananer, ta hem matteböckerna, vilken buss jag ska ta till träningen osv.
Nu har jag varit lite halvrolig och ritat istället för att skriva, helt enkelt för att jag äger så på att rita.
Så den som kan gissa vad jag ska komma ihåg imorgon får… en applåd!

Moi och spöket i bakgrunden färgar mitt hår. Det ska bli grönt.

Hehehe, njä, inte riktigt. Men blonda slingor blir det faktiskt.