Har inte kunnat hoppa riktigt på sju månader och har dessutom bara hälften så lång ansats som man ska ha i höjdhopp, men idag har jag gjort min första riktiga höjdhoppstävling sen i höstas och jag är så hääääär glad och stolt och nöjd och allt! Fyfan vad bra det gick. Jag förtjänar en applåd. Eller i alla fall en glass. Mamma, var är du?

Bilden visar ytterligare ett blivande ärr på min annars så perfekta kropp. Jag lyckas alltid spetsa mig själv när jag har spikskor på. Borde spela typ schack istället för friidrott, nåt där man inte kan skada sig.