Hej blöggy. Vad gör ni? Jag har en veckas semester hemma i Landvetter och SOLAR TOPLESS PÅ ALTANEN!!! Topless!!! Utan bh! BRÖÖÖÖST HAHHAHA
Ha. Ha. Ja. Var var jag.
Igår tog Kristina studenten!
Förlåt, men hur söta är vi inte? Precis. Tack.
Jag gav hennes choklad och livets bästa sällskapsspel Cluedo. Det utspelar sig på en herrgård, det finns typ tio rum, åtta vapen och åtta karaktärer. En har blivit mördad och spelet går ut på att ta reda på vem som mördade, i vilket rum, med vilket vapen. Så. Jävla. Roligt.
En annan rolig grej är detta:
Tja! Det är jag som är Keyyo.
Epic fangirl moment.
Idag skulle det åska och regna men istället är det 27 grader och strålande sol, så nu ska jag fortsätta att uppröra grannarna med mina pattar. Hejdå.
Youtubekanalen Polygonprettot har en wrestlingturnering. Mellan youtubers. De flesta är gamers, men jag fick vara med. OCH JAG ÄLSKAR DET. Jag kan wrestla, jag är rippad och jag har en luscious butt under 8 och en halv minut. Vad finns att inte gilla? Så jävla briljant idé.
Sedan såg jag en rekommenderad video i högerspalten, från samma kanal. Så jag tittade på den.
Ja. Ja tack.
Det är inte ovanligt att vara feminist idag. Jag känner fler feminister än humanister/jämställdister/folk som tycker värre om ordet ”femi” än om klyftorna ordet vill motverka (sen beror det väl på vilka jag väljer att omge mig med, men det är en annan sak). Men så finns det sammanhang där feminismen inte är lika uppskattad. Ett av dessa sammanhang är gamingvärlden.
Jag säger att jag är feminist för att jag måste. Jag måste kämpa för feminismen, för att jag är kvinna. Jag är visserligen vit, cis, inte funktionsnedsatt, och så vidare, men det händer ofta att mina åsikter nedvärderas av män som tycker att de vet bättre. Eller att personer säger att jag lyckats på youtube ”bara för att hon är snygg”. Eller att fotografer och kollegor under inspelningar kommenterar min kropp medan vi jobbar. För att bara nämna några saker.
Det händer ofta. För ofta. Och jag vill inte ha det så. Så jag är feminist.
Därför blir jag så glad, och på något sätt fylld av någon form av kämparglöd, när folk som inte behöver vara feminister säger att de är det. Jag älskar Polygonprettots feministvideo, för det är så jävla viktigt att ta ställning, inte minst i sammanhang där ens ställningstagande inte är självklart. Att visa sina följare var en står, för att en har mer makt än vad en tror.
Tack, Polygonprettot. Nu väntar jag på att IJustWantToBeCool ska komma ut som offentliga feminister. Eller Hampus Hedström. Eller Sp4zie. Eller Pewdiepie. Var är ni när era mäktiga röster behövs?
Fick häromdagen veta att Camilla Läckberg ville ha mitt telefonnummer. Har aldrig träffat henne innan och undrade vad hon kunde vilja mig. Sedan fick jag ett långt sms som förklarade att hon utsett mig till den första mottagaren av hennes stipendie Jag Är Jag, som hyllar rätten att få vara sig själv.
Wow.
Igår träffade jag Camilla, som var så himla snäll och klok, och fick ta emot ett diplom. Såhär skriver hon på sin instagram:
Clara Henry är en stark förebild för många. Hon visar med all önskvärd tydlighet hur man med styrka kan stå upp för sin egen åsikt utan att döma ut andras. Clara hanterar den svåra utmaningen att ta upp personliga och känsliga ämnen utan onödig dramatik. Hon bjuder ständigt på sig själv och hjälper och stöttar andra på vägen. Det första #jagärjag-stipendiet, om 30 000 kronor, delas härmed ut till Clara Henry för hennes stora och betydande insatser för ett öppnare och mer tolerant samhällsklimat såväl på nätet som i verkliga livet.
Är så himla överraskad! Och glad! Och tacksam!
Diplomtavlan står på mitt skrivbord, och pengar har jag redan så jag funderar på att skänka dem till någon kvinnorätts- eller biståndsorganisation. Tänker typ Water Aid, för att sanitet är så himla viktigt för menstruerande i utvecklingsländer. Eller typ någon mindre volontärorganisation som jobbar mot kvinnovåld. Vad tycker ni? Har ni tips?
Högst oklart hur en påbörjar ett blogginlägg som ska tillkännagiva att en ska bli förälder.
Jag ska bli mamma. Kattmamma, närmare bestämt. Det är spikat nu. Den 6 juni får jag hem en bebis. Herregud.
Lelle Bob. Bobbi. Boob. Bubben. Babsan. Hälsade på idag igen och bestämde mig för att det vore helt vansinnigt från min sida att gå därifrån och säga nej tack.
Hon låg i mitt knä, helt still, medan jag pratade med uppfödaren. Och när jag höll upp henne mot bröstkorgen bara satt hon där. Tar det som ett tecken på att vi är livets soulmates som äntligen funnit varann.
Ska ägna maj månad åt att beställa kattsand och matskålar och allt som behövs, så enda återstående frågan är hur jag ska palla vänta fem veckor tills hon får följa med mig hem. Kommer hinna mögla innan dess. Totally worth it.
Gomorron gummiplommon! Idag vaknade jag klockan halv åtta. Skulle ringa upp en författare för en intervju. Ringde tre gånger inom loppet av 35 minuter innan jag insåg att jag ringde fel nummer. Hehe. April april?
Fick förresten ett jätteroligt pressutskick för fem minuter sedan. Jag är töntig och brukar sällan skriva om pressutskick jag får, såvida jag inte gillar det väldigt väldigt mycket, men kolla detta.
Som ni säkert sett om ni är True Stalkers har jag samarbetat med If och deras offline o’clock-kampanj kring att stänga av skärmar klockan 22 på kvällen för bättre sömn. Nu har Pressbyrån typ kapat hela kampanjen och ba ”nu när du släcker ner skärmar och får massa egentid kommer du gilla våra egentidningar”
Så nyss knackade det på dörren och jag fick ett fint inslaget paket med BlankSpot, Icon, the gentlewoman och öronproppar.
Det är kul. Jag tycker det. Det är faktiskt jätteroligt. Till och med katten gillar det. Bra jobbat, Pressbyrån. Årets bästa pressutskick hittills. Det är sånhär skit som jag definitivt kan tänka mig att blogga om.
