Guten morgon! Är nyduschad och sitter i köket och inspekterar mina ben.

Har nämligen inte rakat spirorna sedan jag åkte till Singapore för tre veckor sedan. Jag är en sån som rakar hotdogsen med jämna mellanrum, för jag är dels skadad av samhällets normer men dels tycker väl nån del av mig att det är rätt mysigt att kunna lägga sig om kvällen och gnugga benen mot varandra och låtsas som att man har två avlånga silkesapor under täcket.

Men nu har jag alltså låtit skogen växa. Blonda, 6-7 millimeterslånga stubbfjun täcker mina båda ätpinnar och jag har nog aldrig känt mig så fräsch. Jag tycker det är så snyggt! Så naturligt! Så sommarfint! Så ultrafräscht så det är inte klokt!

Att jag dessutom haft tre veckor på mig att förändra färg på benpigmentet gör inte saken sämre. Vill inte raka påkarna igen förrän jag blir höstdeprimerad och behöver avlång silkesapetröst. Nu ska här odlas.

Idag var vi i en skog med apor. Tog hur många bilder som helst men eftersom jag är trött och wifit är kasst får ni den jag tycker beskriver min sinnesstämning bäst, omringad av tjugo små och stora, hängpattade och förmodligen rabiessmittade, fluffmonster.

Imorgon (eller när jag känner för det) ska ni få bilder på vårt femstjärniga hotel här i Nusa Dua. Det kan ni få se fram emot. Hej så länge.

Godmorgen bloggy. Vi har precis ätit frukost (rostbröd, melon och mystiskt gröna pannkakor)(det pågår en städig hetsdebatt i familjen Henry kring huruvida det gröna kommer från karamellfärg eller något annat)(jag tror karamellfärg) och idag ska vi inte åka ut med guiden förrän halv elva så vi har en hel timma (EN HEL TIMMA) att bada i poolen.

HALELUJAH

Googlade en bild på vår pool för jag orkar inte mecka med bildöverföring. Kolla. Vi har till och med sol.

Ps. TACK till alla som har röstat på mig till Årets Vlogger i Blog Awards! (<- länk) Blir så himla glader. Har dock fått massa kommentarer om att det inte går att rösta för vissa; testa att trycka på Logga in med facebook och rösta igen. Då ska det gå! Tack tack tack. Jag lovar att jag är värd det, ska vlogga åt er så fort jag kommit hem igen.

Idag är det exakt ett år sedan jag träffade denna pågen för första gången. Vi spelade in Podcast à la Simon & Clara avsnitt 1 och satt uppe på mitt rum och pratade till klockan fem på morgonen. Mamma sa efteråt att hon tyckte det var något speciellt med Simon. Pappa sa att han aldrig hört mig skratta så mycket på en kväll. Och då hade vi ändå aldrig träffats innan.

Sånt tycker jag är fint här borta på andra sidan jordklotet.

Idag spelade jag och Simon in vår livepod i Slottskogen som utlovat och det var HUR ASBALLT SOM HELST. Möttes av upp emot 100 (!!!) goa gubbar som sen satt i en ring runt oss medan vi spelade in. Det var som att ha en egen sitcom, fast bättre och roligare och med äkta skratt istället för pålagda.

SÅ MYCKET FOLK

Och sen fick vi ta bilder och kramas och skriva autografer på folks skor och nu har jag träningsvärk i smilgroparna och är väldigt lycklig och stolt över hur fina våra följare är. Klart som korvspad att vi kommer göra något liknande i andra städer i framtiden, detta var typ det coolaste på länge. TACK till er som kom och gjorde denna dagen så himla bra!!! (märker ni hur lycklig jag är i själen efter detta)

Pod och vloggpod kommer upp inom några dagar. Simma lugnt (alltså på riktigt, vore jobbigt om någon nästan drunknade medan ni simmade i det fina vädret).