God lunch readerz!
Just hanging loose with my friendoez in J to the K to the P to the G.
Det har kliat i min armhåla hela natten och jag känner att ni behöver veta. Lovar att blogga på riktigt när jag kommer hem igen. NU SKA VI ÄTA PANNKAKOR HEJDÅ
God lunch readerz!
Just hanging loose with my friendoez in J to the K to the P to the G.
Det har kliat i min armhåla hela natten och jag känner att ni behöver veta. Lovar att blogga på riktigt när jag kommer hem igen. NU SKA VI ÄTA PANNKAKOR HEJDÅ
You talkin to me?
Nä skoja ba. Tänkte berätta vad jag kommit på idag:
PLACEBOEFFEKTEN ÄGER.
Jag satt ute i solen i typ en timma och nu är mina ben hur jävla bruna som helst.
Observera då det faktum att jag är halvbritt och halvginger med ett värdelöst jävla skit-pigment. Det närmaste jag kan komma ”brun” är fisblekt grisrosa, och det efter minst 3 månaders soliga dagar.
Nu tror min hjärna emellertid att jag ser ut som något sånt här:
Jag sa ju det. Placeboeffekten är så jävla priceless.
Inviger mina Bieber-lurar med det enda rätta:
Och är ungefär cirka såhär glad för att 1. det är helg, 2. argumenterade talet och matteprovet är avklarat, 3. jag kan matcha mina diskobollstuttar med lila autograflurar:
Okej gråter nu.
Hola que tal!
Igår fick jag mitt blogglivs finaste fanbrev från en tjej som heter Matilda. Hon skrev att hon ville att jag skulle slå igenom i TV och skickade med ett halsband. Jag höll på att dö.
Inte nog med att jag har tjejvecka och redan befinner mig på en emotionell trampolin, dessutom tar sig en helt okänd människa tid att skriva ett helt brev och skicka mig ett halsband där hon vill att jag ska leva ut min dröm. Om ni ursäktar ska jag gå och gråta av lycka nu.