Alltså idag mår jag såhär:

Min näsa rinner inte längre som någon jävla älv utan är numera lika igentäppt som E4an en fredag klockan fem. Ängeln och djävulen på mina axlar verkar ha hittat släggor som ständigt dunsar mot tinningarna och enda anledningen till att jag var i skolan hela dagen idag var att jag hade prov sista lektionen.

Bröt ihop efter lunch och grät utan någon som helst anledning förutom att jag är kvinna och jag har tamefan rätt att gråta åt ingenting ibland. Frida tryckte upp en av hennes hörlurar i mitt öra som tröst, men när Wild Ones började spelas grät jag ännu mer för FAN VAD VACKER DEN HÄR LÅTEN ÄR osv så var tvungen att gå och sätta mig någon annanstans för att kunna lugna ner mig.

Jag tror att jag nog är lite utvecklingsstörd.

Nu har jag druckit två såna här enliters-baljor på en timma. Planerar att gå och lägga mig klockan åtta ikväll och be till Gud att jag inte får feber. Samt att jag inte kissar ner mig i sömnen.

Hoppas er fredag blir bättre än min.
Mvh, er hormonstinna favorittonåring.

Nu blir det ett seriöst inlägg för en gångs skull, efter att jag suttit hela dagen på twitter och läst om #homoriot (klicka här om ni vill veta vad det är, eller klicka här för att komma till twitterfeeden med #homoriot).

Visst har jag alltid sagt att homofobi är något av det mest trångsynta som finns, men vi har så mycket mer att lära. Det är så mycket som göms undan, och så mycket som nu flutit upp till ytan i och med #homoriot.

Förstå mig då att jag fick gåshud av ilska när detta dyker upp på facebook:

Snart tappar jag allt hopp om mänskligheten.

Jag bara hoppas av hela mitt hjärta att ni vet bättre, readerz.

Edit: Artikeln är alltså inte äkta. Originalet handlar om en älg, men någon har bytt ut orden mot ”bög”. Detta gör dock fortfarande inte saken till något som är okej att skämta om. 

Man vet att man har mycket att plugga när man skriver matte istället för devote i sökfältet.

Jag var glad idag. Tills jag insåg att jag måste plugga fyra sidor matte för att vara stabil på fredagslektionen. Jag ba WIHOOOO och var skitlycklig för matte är livet!!!

Gjorde en uppgift. Gjorde fel.

Började om. Gjorde fel igen.

Började om. Visste inte om jag gjort fel eller rätt men kom inte fram till något svar.

Frågade min vän Stephen om hjälp. Fick till svar att jag missuppfattat uppgiften på tre olika ställen. Fick lösningen och uträkningen.

Lyckades räkna fel ändå.

Ytterligare två försök. Gjorde rätt på sista.

Fattade jag något?

Fick jag lärt mig något?

Läs rubriken tack. 

Vaknade imorse av en smärre hjärtattack pga att håret på min skalle faktiskt är rött.

Har inte riktigt vant mig men det är väl hyfsat snyggt ändå (det är här ni ska säga ooh Clara det är helt fantastiskt! och bjuda mig på den portion bekräftelse jag ständigt eftersträvar). Bilden tog jag för övrigt igår och det är inte alls så att jag har haft på mig den där underbara tröjan tre dagar i rad.

Idag var jag på vårdcentralen med mina kära rumskamrater svinkopporna (som utvecklats till någon form av ansiktsvulkaner, bränner och kliar som i helvete (och som jag redigerat bort på bilden hEhE)) och fick för tredje gången sedan augusti höra Visst ser det ut som svinkoppor men det är nog bara tonårsakne. 

Då skällde jag ut stackarn till läkare och såg allmänt livsberövad ut tills han skrev ut detta halvårets fjärde portion penicillin och skickade iväg mig för odling.

NU ERA SVIN! NU SKA NI FÖRSVINNA!

Heja på mig nu då.

Bussen har fem minuters paus och chauffören har sprungit in bakom busskuren för att lätta på blåsan.

Är så himla avundsjuk.

Är skitkissenödig.