igår satt jag på centralen och skulle fara med bussen hem. då gick det förbi en såkallad BAGLADY som samlade flaskor och pantburkar. hon hade en stooor Kapp Ahl-påse, som såg ut att vara full till bristningsgränsen med burkar. då kom jag att tänka på en grej:

Vad vore världen utan bagladies?

jag menar, tänk vilken nytta de gör! visste ni att det bara är TIO PROCENT av alla pantburkar och pantflaskor som återvinns varje år? 10%! FY SKÄMS, SVERIGE! själv återvinner jag alla mina pantburkar, så det så.

tillbaka till ämnet: BAGLADIES ÄR BRA. DE ÅTERVINNER. (ja, det är det de gör. de letar inte upp burkarna för att kolla om det finns nån öl kvar.) tack vare dem så får vår miljö en bättre framtid!

Pappa engelsmannens kommentar: – Are you seriously writing about bagladies?

YES I AM! Inser ni inte hur viktiga de är för vår miljö? BAGLADIES FOR THE WIN!

blev inget inlägg igår eftersom jag satt och dog över nyhetsboken, som vi fick på tok för kort tid på oss att göra denna veckan.

dessutom var jag med GP-rasmus i mölndal och testade på amerikansk fotboll. vi fick till och med ha sådana kläder som de har (det vill säga, världens minsta hjälm med världens bredaste axelskydd)!

tränaren visade oss de grundläggande sakerna, sedan fick vi vara med och spela, på riktigt, med asbiffiga 15-åriga killar. det var typ lagsamling var och varannan sekund för att berätta taktik, och då sa de en massa grejer som jag inte förstod ett ord av. som tur var kunde tränaren översätta för mig.

det var nån gång då han bad mig att ta två steg fram, snedda 45 grader inåt och kuta så fort jag kunde. då gjorde jag det, men då skrek de BACK!! och jag fattade ingenting. men de hade de överséende med, som tur var. tänk dig bara att bli överfallen av ett tjugotal muskulösa tonåringspojkar, huvaligen.

nej, amerikansk fotboll är nog ingenting för mig. tacka vet jag friidrott. där behövs inte så stor hjärnkapacitet, man behöver bara kuta och hoppa och bli först i mål.

Ställ aldrig ett glas vin, sprit eller dylikt till höger om Clara när ni äter middag. Det kan hända att hon tar en liten sup. Det kan hända att hon är så van vid att ha sitt eget glas till höger om sig, att hon tar vin-/sprit-/dylikt-glaset istället för sitt eget. Det kan hända att hon halsar hela glaset, för att tre sekunder senare upptäcka att Yew, det där var ju inte min påskmust! Och passa er, för det går redigt fort. Innan ni hunnit säga VINGLAS! är allt borta.

—–

Är du full nu? var Kimberly's kommentar, när jag skrattade så hysteriskt att jag nästan föll omkull.

nu har jag tagit tillfället i akt och äntligen fått prutta runt på mammas krassliga 100-kilos-moppe. det var underbart.

inte nog med att det är soligt och säkert minst 30 grader i skuggan, så fläktar det så härligt i håret när man kör där i 30 km/h och alla grannar ser på en som om de tänker: "UNGJÄVEL! VAD FAN SKA DU KÖRA HÄR FÖR? DU STÖR JU HÄR I SOMMARVÄRMEN! STICK OCH KÖR IHJÄL DIG NÅGON ANNAN STANS!!"

tyvärr ligger snart moppen på blocket.se och kommer antagligen säljas till nån finnig sextonårig kille som tre dagar efter köpet har vurpat och haft sönder hela pruttilutten.

livet är hårt.

att allt ska vara så förjävligt att internet stänger av sig själv utan anledning, att pappa måste starta om datorn och att mitt blogginlägg som tog mig en halvtimma att skriva bara raderas, trots att jag sparade den.

ESRDXTFCGYVBUHIJNOKMP,LÖÄLMKOJNHIBGVUTCYRDTXETWRDTFCGVHUBJLKM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

och här sitter jag och glädjas över att det bara är två dagar kvar tills jag fyller 15, men så ska pappa självklart komma och förstöra allt:
"Ja, men tänk, då kommer du aldrig mer vara 14. Sedan kommer du bara bli äldre och äldre. När du är 40 kommer du sakna den tiden då du var 14!"
MEN TACK DÅ?!?!?!?!??!?!?!! nu känner jag mig great.

vet ni en bra grej med att jobba på GP? att man varje år får testa alla nya glasser som kommit ut. och att man dessutom får käka hur många man vill efteråt. det är soft.
moi et linnéa vart i staden idag och testade på alla nymodigheter inom glassvärlden. det är soft.
något inte lika soft är att vi käkade på donken sen (för att inte dö av svält på träningen efteråt) men jag kunde knappt få ner någonting efter de där 7, 8 glassarna.
well, linnéa kunde, hon käkade upp både hennes och mina pommes frites medan jag kämpade med att få ner en mini-hamburgare.
kan säga att jag kände mig som en luftballong efteråt.

nu ska kimberly tydligen skaffa blogg.
soft?
ska bli intressant att läsa om hennes olyckliga liv, hennes elaka kompisar och hennes fiskpinne till rektor.
jo, men allvarligt talat. rektorn är fail. stort.