SAKER SOM ÄR DÅLIGA
MED HELGEN

1. Den är för kort
Helgen är på tok för kort. Seriöst, hur ska man hinna med något på två ynka dagar!? Går man dessutom i nian, där livet bara verkar gå ut på att plugga, så är man nära till tårar när man inser att det är söndag kväll och läxhögen bara blivit två millimeter kortare än förut.

2. Alla bra filmer går på söndag kväll
Man tänker "Oh, den verkar bra, vilken tid går den?" och så visar det sig att den går på söndagen klockan tio. Och slutar en film klockan tolv så är Clara inte i säng förrän halv tre.

3. Sovmorgonar
Inget fel på sovmorgonar i sig, men går man upp 8 på lördagen för att kunna träna vid 10 så finns det bara en sovmorgon kvar. Dessutom brukar min kropp inte känns sig speciellt trött på söndag morgon så den vaknar tidigt ändå.

4. Skolan
Trots att helgen är till för att slippa allt vad skolan heter, så tycker lärarna det är jättekul att ge sina fina elever massa extraarbete att göra under helgen. För vi har ju inget annat för oss, alltså.

CLARAS KRAV TILL VÄRLDEN: GÖR MÅNDAG TILL EN HELGDAG!

WHAT THE… är det inte en och samma person?
Alltså… va?
Heter han Ingvar Oldsberg!?
HAHAHA!

Jag känner mig smått förvirrad. Vem är Arne Weise och vem är Ingvar Oldsberg? Jag har typ alltid trott att de var samma person.

Nu har jag ropat på pappa minst tjugotvå gånger.
Jag sitter med matten som inte alls är särskilt svår, men eftersom jag är halvt hjärndöd i ämnet och min far är enda personen i familjen som klarar av att ränka ut tal som är svårare än 5×5, så är det honom alla ropar efter.
Finns bara ett litet problem: han måste vara döv. Han sitter i rummet intill men inte fan hör han för det. Jag ropar och ropar och ropar men nej ni, han bara skrattar åt något helt annat som min kära lilla bror visar honom.
Suck.
Var är mitt vandrande matte-facit när jag behöver honom?

Finns dock en positiv grej med att han är hör som en kratta: i väntan på pappkartongen (40 minuter, hittils) har jag gjort alla uppgifter som jag klarar av, och nu är jag en vecka före i matteboken!
 

Jag sitter och pluggar NO inför ett prov på fredag.
En sak är då säker: jag ska inte läsa natur på gymnasiet.
Jag fattar helt säkert ingenting.

Hur sjutton kan man veta allt detta om DNA, gener, kromosomer och allt vad det heter?
Hur vet man att en krabba har 254 kromosomer medan en bananfluga bara har 8?

Och hur i hela fridens namn har man hittat alla dessa encelliga organismer? Dessa minimala saker som består av en cellkärna och en tusendels tusendel milliliter gegga?
Om en hund springer bort i skogen är det bye bye hunden, den kan man inte hitta såvida den inte kommer tillbaka av sig själv. Och en hund är dessutom flera tusen celler!

Nej, NO är inget för mig. Lev väl.