HOLY MOTHER OF GOD

Den absolut bästa bloggerskan i min värld har nämnt mig i sin blogg. (<– klicka!)

It is freakin' unbelievable.

Något annat freakin' unbelievable är mina läsarsiffror, som idag gått i taket. Men blir man nämnd på den ballaste bloggen i universum så finns det inget man kan göra.

79 besökare, kära vänner. Och klockan är bara 17. Det är soft.

Och ifall ni skulle undra så var jag i Italien där i mitten, då jag hade i genomsnitt en besökare om dagen.

Sådär, ja. Och nu vet förresten alla att jag har nästan 20 besökare om dan. Tummen upp!

Uppdatering: kl. 19.30 – 156 besökare

Idag har det varit soligt och jag har sprungit omkring som en yr höna i min änglatröja hela dagen. Den är himla skön, den tröjan.

Nu har jag tränat också. Jag mår så stört bra (läs: [stöört bra], inte [störtbra]) av att träna så det är inte klokt! Jag blir så sur på att jag missar måndagsträningarna för att jag måste till GP. Men nu har vi i alla fall bestämt att Marias lilla gäng ska träna i klubbstugan på torsdag. Clara likes Marias lilla gäng. Marias flickor, det är vi det!

Nu när jag även redovisat våra träningspass för er härliga läsare (Oh my, har du läsare Clara? Jo, det har jag faktiskt. Men jag tappade två under min bloggpaus då jag var i Riccione. Svikare.) vilket ni måste erkänna att det var dunder-intressant, så tänkte jag bara önska er en trevlig kväll.

Godnatt.

He he he. Jag har snott Graffiti-Tims dator. Jag är busig idag.

Claras TODAY ME LIKE:

– Jag hade fyra ännu-icke-godkända kommentarer som låg och väntade när jag loggade in idag. Senast jag var inloggad var igårkväll. Fyra kommentarer på ett dygn, sådant gillar jag!

– Vi slapp skolan för de snälla barnen på Hulebäck bjöd in oss till föreläsningar om miljöfrågan och Annie sprang in i en dörr.

Claras TODAY ME NOT LIKES:

– Jag glömde mobilen hemma och – hör och häpna – jag, Clara, the one and only, blev som en hämndlysten neanderthalare inombords. Hur kan jag glömma telefonen hemma i tider som dessa? HUR???

– Jag har tappat bort mitt lypsyl på GP = Clara avlider. Fast eftersom jag så abrupt avslutade detta inlägg förut med en check liten knorr om att "Herrejävlar-nu-går-ju-bussen" (om nu någon hann läsa det) och kom hem i tid för att skriva klart detta inlägg, så lever jag fortfarande. Jag har ett reserv-lypsyl hemma, förstår ni. Man är väl smart.

Eftersom jag är så grymt bra på matte och allt vad det innebär, har jag idag redovisat mitt humör i ett litet diagram:

Väldigt fint, tycker jag. Dagens gång-pilen slutar ungefär vid nutid, det vill säga att mitt humör ligger på topp!

Vaknade som en pigg och glad jäkel (som för första gången sedan Riccione sovit en hel natt utan kramper i vaden) och såg fram emot en härlig dag med goingar i staden. Men så kul ska vi såklart inte ha det. Orkar inte förklara allt, men det blev inte som vi tänkt oss och vid lunchtid låg mitt humör och simmade i en bottenlös, mörk sjö.

Sedan fick jag ett sms som gjorde mig lite gladare, och bara någon timma senare så sade det PANG och pjuuuuw så sköt mitt humör i taket. Mitt léende gick helt seriöst upp till öronen.

Så förutom att i princip dö av glädje, lycka och allt vad det heter så har jag idag även skrivit ungefär tre A4 på den nya skrivmaskinen som min kära mormor har gett mig. Min mormor is the shit, alltså.

Jag älskar mitt liv. Puss.

Nu har jag tränat
och duschat
och ätit.
Nu är jag glad
och väldoftande
och mätt.

Jag älskar mitt liv just nu.

Om ni vill får ni gärna gå in här, klicka på Vardagsliv och titta på min bild "En skugga i badrummet". Namnet är bäst, jag vet.
Har inte riktigt tagit in att MIN bild (ja, MIN (?!)) är nominerad till Lilla Årets Bild 2009. Det är rätt ofattbart för en liten, blond amatörfotograf (ehe.. sa jag amatörfotograf? jo pyttsan) på ynka 15 år som mig.

Puss.