God dag readurz.

Idag har vi gått promenad med farfar. Säg hej till farfar Pat aka Michael Caine:

Och med promenad menar jag tjugo meter från bilen till farmors minnessten. Farfar är inte supersnabb.

In loving memory of farmor Stella. Hon hade skrattat jättemycket åt att hon fått sin minnesplatta next to a pair of balls.

”Do a crazy face”
”Okay”

Hej bloggy!

Jag är i el nördparadis grande i London!

Med påssjuka, uppenbarligen.

Harry P hälsar. Nu ska vi äta mat på restaurang med gratis wifi (amen). Hejdå.

Nu åker vi till England! En veckas softa i farfars lägenhet med coleslawbaguetter, en veckas gå på stan i High Wycombe i sol och kjol, en veckas träffa Emma Watson-lookalike-kusin, en veckas magisk kinamat från den lokala småstadsrestaurangen.

Min käre gamle halvsenile farfar har aldrig hört ordet uppkoppling så är inte helt säker på hur bra jag kommer kunna blogga. Men you know the deal. Jag bloggar när jag kan osv.

Hoppas inte flyget kraschar. Hejdå.

Har bäddat ner mig i sängen (fortfarande i mina håliga, halvskabbiga mjukispäntz), tänt led-slingan, gnuggat skiten ur ögonen och nu känner jag mig helt redo att ge er veckans och årets allra sista rapport från Eftersnack. Weho. Let’s go.

Jag står hela sändningen till höger om scen, i ett litet bås där manusredaktör, innehållsmänniskor och stylister håller hus. Igår kväll stod jag och filade på manus – så mycket som det går att fila på i alla fall, när man inte vet vem som kommer vinna. Betting, publikundersökningar, medier och egna förutsägelser hintade dock om att det stod mellan Ace och Sanna, så jag hade förberett frågor till dem båda.

21:47 inväntas resultaten på röstningen och jag får ett sms från producent-Elin i sändningsbussen, där de får resultatet först: Ace vinner!!! Jag drar fram paden och skriver med världens jävla racerfart ner hennes frågor. Då plingar det igen. 21:49 – Nej! Det är ändrat. JAHA vad fan vänta nu är det helt säkert? Ska jag ta bort frågorna? Eller skriva om? Vem vinner???

Stolt fotobombare. Bild: Olle Kirchmeier/SVT

21:51 – Sanna vinner med två poäng!! TVÅ!!! Och där, nio minuter innan sändning (och x antal minuter innan övriga Sverige får veta – makten) raderar jag allt jag skrivit till Ace och får börja om på nytt.

Så fort jag är klar går jag in bakom scen. Rabblar påa och ava säkert tio gånger högt för mig själv. Sanna får chockad gå upp på scen och sjunga igen, och någonstans här inser jag att detta är det sista jag gör i Melodifestivalen 2014. Det är fan inte lätt att vara en emotionell människa när livets soundtrack för tillfället är en känslosam powerballad och samtidigt övar in hur man tar farväl av svenska folket och det roligaste man jobbat med i livet. Höll på att börja grina. Måste sett jätteroligt ut.

Sen gjorde jag Eftersnack.

Och jag tycker att det gick jättebra. Denna veckan också. Jag är så nöjd. Förutom över det faktum att jag tappade allt ljud i mina in-ears – det vill säga lurarna jag bär, där jag får veta allt jag måste veta (följdfrågor, när gå till Lina i green room, när se inslag, när säga hejdå till gäst, hur lång tid som är kvar, när ava programmet osv) och även hör mig själv och gästen. När Christer Björkman går på där mot slutet hör jag ingenting och blir smått bortkommen. Tappar bort mig i frågorna och har ingen aning om hur lång tid som är kvar. Den som tittar noga kan nog se min panikartade blick och huvudskakning mot studiomannen när jag inser att jag inte har en aning om vad jag ska göra.

Men som sagt. Det gick ju bra ändå. Vet inte ens om det märktes i rutan. Förhoppningsvis inte. Något jag dock hoppas märktes är min avslutningsfras. Känner ni igen den? Någon? Heheeeee

ÅHHH NEEEEEEEJ kanske vissa av er tänker nu. JAG GLÖMDE JU KOLLA UPPSNACK MED CLARA PÅ SVT.SE. VE OCH FASA. Men det är därför jag rycker in nu, mina kära bloggys, och ger er länken till där ni kan se det igen. Om inte för att mellonörderi är den bästa sortens nörderi, så för att min klänning är fab som sjutton.

Klicka HÄR eller på bilden:

Gör det för min skull. Kämpade ca hur länge som helst för att få till den perfekta stillbilden. Nina blinkar, Ronny ser förolämpad ut men jag ser i alla fall ut att ha kul. Good enough.