Hej bloggy. Igår åkte jag till inspelning klockan 09 och var hemma klockan 23. What up, saturday.
Men det var zöft för jag fick hänga med dessa:
Och eftersom jag vet att många av er är mer eller mindre betuttade i dessa pågar tänkte jag skriva lite om denna långa och trevliga dag.
Bilden ovan är tagen på deras hotell. Vi fick 20min att göra en morgon-intervju och sedan åkte vi till Annexet där de skulle ha sin spelning. Där cirkulerade ungefär lika många tjejer som där finns droppar i havet och jag fick ta så många bilder att jag blev både osäker och obekväm. Lösning: dra på solglasögonen och springa nervöst efter producent-Carin.
Till slut blev vi insläppta i alla fall.
Då var klockan 13. Våra liv igår mellan klockan 13 och 22 bestod i stort sett av väntan. Det var jättekul.
Inte. Lol.
Vårt main goal var att få filma så mycket som möjligt med killarna, så medan de repade mellan kl.14-17 satt vi på golvet och såg på. Filmade lite när jag dansade.
Tog selfies.
Och fangirlade över dödsätaren på scen.
Klockan 18(-ish) började publikinsläppet. Då hade vi fortfarande inte fått prata med The Fooo sedan hotellbesöket. Istället sprang vi upp på balkongen och filmade alla svintaggade tjejer som bokstavligt talat studsade fram till kravallstaketen.
Klockan 20 fick vi komma in i den heliga graal (läs: The Fooo’s loge) och prata kort med dem om nervositet, dansmoves och huruvida de bara kramar tjejer.
Sen var det konsert kl.2030. Vi fick inträde till vip-balkongen för att kunna filma. Stod där minding my own business när plötsligt några i publiken skriker CLARAAAA och vinkar. Jag vinkar tillbaka. De skriker svinhögt. Några andra vinkar, jag vinkar, de skriker. Plötsligt hade jag 3000 tjejer nedanför mig som vinkade och skrek åt mig där på läktaren. Hybris level: overload.
Sen fick jag prata med the boiz en gång till när de var färdiga, och så packade vi ihop, och så blev jag smygfotad, och så sa jag åt smygfotarn att jag inte gillar att bli smygfotad, och så åkte jag hem, och så sov jag gott.
