TJUHU

Vill ni veta vad jag har gjort idag? Klart ni vill. Detta har jag gjort:

– poseat i klänning från 1700-talet
– agerat Mona Lisa i en tavelram
– hällt en sirap/vatten-mix över tjugo plättar och knött in dem i munnen
– framkallat flodvågor på en kontorstoalett
– fått håret fixat i sex olika frisyrer
– ätit chips

…. eftersom vi idag spelade in nya vinjetten till nya säsongen av Häng med Clara Henry! Eller ja. Alla utom sistnämnda. Äter chips gör jag just nu, på egen hand och eget initiativ. Den får dock ingå på listan eftersom allt inklusive chipsätandet har varit så himla roligt.

Har kvar den sista frisyren vi fixade – en superslickad backslick – och ska snart åka på sista Melodifestival-kommunfesten. Kommunen arrangerar pardey (läs: middag och mingel) för att artisterna och medarbetarna ska ha något att göra mellan alla rep och presskonferenser. Maten brukar vara god, men utifall att Stockholm av någon anledning skulle suga på god mat har jag ju åtminstone backat upp med chips. Detta kan bara bli en bra kväll.

Hej followerz. Vad gör ni? Jag gör inte mycket. Sitter och slöklipper det jag filmade i helgen och läser mina mail. Just nu ögnar jag igenom schemat för helgen.

Åh ni kanske hade svårt att läsa. Texten är ju lite liten. Låt mig förtydliga:

KAN VI SNÄLLA diskutera hur taggad jag är. Snälla. Låt mig få berätta hur taggad jag är. Okej? Okej. Bra. JAG ÄR SÅ TAGGAD ATT JAG KREVERAR. Förra året tittade nästan 2,7 miljoner på det direktsända eftersnacket i SVT1. Okej, nog för att jag nu vloggat sex veckor i rad inför 3 miljoner plus, men detta är annorlunda. Detta är i en programledarroll. Detta är stort för mig. Okej? Okej. Bra.

Nu ska jag gå och underhålla min hybris. Hejdå.

Nu mina kära bloggyvänner! Nu blir det efterfestbilder! Med vänlig hälsning, yours truly, mellomingelfotografen.

Inledde kvällen med att låta mig bli övertalad att ta kort ihop med Melodifestivalgurun G-son. Gick fram, tog i hand, hälsade och han utbrast ”Clara! Du har skämtat om mig varje vecka. Du är bäst.” Vilket, som ni kanske redan förstått, är anledningen till att jag är skitglad på bilden.

Outtrigger-John och Outtrigger-Simon såg att jag hade kamera och ville fotas. Den ene lite mer pose-benägen än den andra. Gissa vem.

Puss-benägna också (BADUM-TSH GÖTEBOOOOOOOORRRRRRRRG)

Här har vi Schlagerbloggen-Aftonbladet-Tobbe. Han är överallt. Som gud. Ser allt, hör allt, fotar allt och bloggar om det. ”Men Clara hade sin kamera i högsta hugg så hon har ju bara att hämnas på sin Youtube-kanal om hon känner att det behövs” skrev Tobbe på bloggen igår efter att ha postat skitcharmiga selfies på oss, så nu har jag letat igenom alla bilder från festen för att hitta någon rolig med honom men han har tamefan lyckats bli snygg på alla GOD DAMN IT

Outtrigger-John igen och min favorit, alls vår, krulltottguldlock-STEFAN KORO

En annan schlagerbloggare, Stefan från Eskilstuna-Kuriren, eller kanske mer känd som HOLY CRAP HAN GLITTRAR-mannen, var på festen. Han hade stylat webbreporter-Anton i en svartglittrig skjorta och matchande kavaj. Så stiligt och glittrigt och subtilt schlager att jag höll på att dö.

Sen var festen slut och vi blev inbjudna till State Of Drama-Sebastians hotellrum. Tänk er 25 pers som knör i ett tvåmannarum. Det var olidligt spännande. Där fanns en gitarr och en sån liten låda man kan trumma på och vi höll allsång till klockan 05. Muy trevlig si si.

Sen sov jag några timmar och sen åkte vi hem och sen var Andra Chansen-sagan slut. Nu ska jag träffa stylist om en kvart och planera finalkläder. Taggar final så mycket att jag nästan inte ens vet vad jag ska skriva. Så jag skiter i det. Hejdå.

NU MINA VÄNNER! Nu är väskan uppackad! Bilderna är pillade på! Fingrarna är i sitt bästa bloggmode! Nuuuu KÖÖÖÖR VIIIIIII

Eller, ja. Hade så himla många bilder och kan inte bestämma mig vilka jag måste välja bort av de 32 jag redigerat, så vi tar detta i två etapper – lördag dag och lördag kväll – så får min beslutsångest en lite mildare uppgift att utföra.

Låt mig få presentera: LÖRDAG I LIDKÖPING

Vi börjar med en selfie. Alla blogginlägg blir bäst om man börjar med en selfie. Här är jag på hotellrummet, nyduschad och utvilad och med badgen redo på magen. Mot nya äventyr osv.

Någon, vet inte vem, vilket jag är jätteledsen över, har varje vecka suttit och tejpat såna här gubbar på golvet bakom scenen. Han dör på olika sätt varje lördag. I Örnsköldsvik blev han halshuggen, en annan vecka förblödde han. Här tror jag han får någon form av stöt? Budskapet var lite mer dolt denna veckan, men han är tecknet för hit men inte längre – såvida du inte vill bli ihjälsprungen av en stressad kameraman eller en sprintande dansare. Observera jättegärna vilken sida av varningen jag står på.

Ammotrack spelade. Var första band ut och jag tänkte shit vilken bra plats jag har här bredvid scenen, nu ska jag fota alla bidrag.

Lol. Nä. Det gjorde jag inte alls. Fota och att komma ihåg saker är inte egenskaper jag har på cv’t. Nästa gång jag tog upp kameran var en timma senare när Outtrigger spelade. Lokalpatrioten i mig vaknade och skrek HÄRRYDA KOMMUUUUUN med corna-nävar i luften.

Sedan, när min patriotism lugnat ner sig, kom jag plötsligt till insikt med vad som var på väg att hända. Dimman. Den närmade sig. Jag stelnade till. Var detta slutet? Vart kunde jag ta vägen? Hur får man snabbast ut tusentals människor ur en arena? Sedan insåg jag att jag inte var med i Hunger Games och att röken inte skulle ge mig dödliga kramper vid kroppskontakt. Då var det lugnt.

Sedan spelade Emmelie de Forest hennes nya låt Rainmaker. Det har regnat i Stockholm idag. Coincidence? I think not.

Och avslutningsvis från min lördag i Lidköping får ni en bild på mig och Lina, som ni som sett Eftersnack känner igen. Green room-reporten numero uno. Hon har alltid skitsnygga naglar. Avundsjuk.

Snart kommer bilderna från lördag kväll och efterfesten! C ya lateroz

Ps. Det var alltså Martin Stenmarck som gömde sig i Björne i förra inlägget. Grattis alla rättgissare! Ni ALLA får flera liter ära. Här. Ta för er.

Nu har jag stirrat apatiskt på mitt twitterflöde i flera minuter. Detta är inte hållbart. Inte bra nog. Jag måste ta tag i mitt liv… och börja packa upp alla kläder ut min väska som står öppen och översvämmande mitt på sovrumsgolvet, som jag snubblat på fyra gånger hittills idag. Hur kan det vara så jobbigt att packa upp? Hur? Varför? Vem bestämde att det skulle vara så? Skulle vilja ta ett snack med idioten i fråga.

Allt jag vill är att få börja pilla på bilderna jag tog i helgen, så innan ni får se alla backstagebilder från Lidköping kan ni få ett litet smakprov medan jag packar upp och skriksjunger till La Roux.

FRÅGESPORT: Vilken svensk kändis som deltog i Andra Chansen gömmer sig i Björne? Ledtråd: gosigaste mannen jag träffat på länge. Skriv era gissningar så drar jag en vinnare så snart jag packat upp. Den lyckliga vinner en heeeel skål med ära.