HEJ bloggisar, nu är jag i STOCKHOOOOOLM
Satte mig på tåget, tog upp min dator, tog dessa beautiful picelitos och sen satte jag mig och skrev på min eventuellt blivande bok om hur man överlever sina tonår. Och sen gjorde jag det tre timmar i sträck.
Sen insåg jag att holy crap jag och suttit och skrivit utan avbrott i tre timmar. Då sparade jag ner allt, tittade på ett avsnitt How I Met Your Mother och sen var jag framme. Kult.
Nu ska jag och Simon fortsätta vår Star Wars-maraton som vi påbörjade häromveckan. Hejdå. |
Hej kompisar! Nu har jag dragit en vinnare av valfritt skal/fodral från Caseable. Denna gången heter den lyckliga Ida och hon vann med motiveringen:
För cirkus en månad sedan var det fredagen den trettonde, det var inte bara då jag tappade min dator i trappen så den nu rasslar lite fint när man skakar den, det var även den fredag som jag i lugnan ro satte på en av dina vloggar. Jag hällde som vanligt upp ett glas vatten med is, mest is faktiskt, men det är inte det intressanta i det här.
Jag minns inte vad det var som fick mig att damp-skratta så hysteriskt men rätt som det var fick min arm ett ryck så att jag bitchslapade mitt vattenglas vilket i sin tur ledde till att datorn fick sig en dusch. Av vatten. Och is. Då var det inte så roligt längre.
Fort som attan flög jag upp, torkade bort allt från datorn, stängde av den och ställde den upp och ner, torkade bort vatten från bord och golv och insåg att mitt lila (Bieber-lila) datafodral var alldeles blött.
Allt löste sig. Datorn fungerar som den ska, bortsett från att den fortfarande låter som en marackas och att mitt fodral inte längre bara är lila utan kamouflagelila. Fint? NJA. Tvekmacka på den alltså.
Sedan är jag för lat för att tvätta, för snål för att köpa ny och för kräsen för att använda det igen. Punkt slut.
Kan ju tillägga att jag skyllde på dig när pappa frågade varför datorn stod upp och ner på torkning.
Han visste inte vem du var. Tyvärr.
Kram kram
Ida
Ida, kolla din mail! Och bra kämpat alla andra, det var sjukt många bra motiveringar denna gången, satt och fnissade högt åt säkert tio-femton stycken. Ni vinner nästa gång! Lovar!
Idag får jag finbesök av ingen mindre än Anton Ewald! Vi diskuterar hans tröga hjärna, han sjunger en gåshudsresande låt och Hermione verkar ha gått av Hogwartsexpressen på fel hållplats. Ja, Harry Potter-lovers. Detta är indeedo något för er.
[kanal5play id=”211080076
Godkväll bloggys.
Ikväll har jag gjort det här:
Med de här:
Framför det här:
Livet enligt Rosa. Världens bästa och pinsammaste barnprogram på samma gång. Vi plöjde halva säsong ett, skreksjöng bästa vinjettlåten och konstaterade att Rosa var Sveriges första och största videobloggare. Hade youtube funnits på hennes tid hade hon utan tvekan varit den musikaliska motsvarigheten till MissLisibell.
I bilen.
Syster: IIIIHHHHHH! En spindeeeeeel i taket!!!!
Mamma: IIIIIIHHHHHH! Ta bort den! Ta booort!
Pappa: TA DET LUGNT, not while I’m driving!!!!
Mamma: Men tänk om den hoppar ner i huvudet på mig!
Pappa: Jag kan ta den. Ta det lugnt. Jag parkerar nu. Vart tog den vägen?
Bror: Här är den!
Pappa (börjar försiktigt peta efter spindeln som krupit in mellan bilrutan och taket): Häär… Oh! No! Den släppte sig.
Syster: Släppte den sig? Hahahaha
Mamma: Hur hörde du det? Lät det?
Bror: Luktar det illa? Hur luktar en spindelfjärt?
Pappa, inte för att vara elak, men den släppte. Från sin spindeltråd. Inte sig. Inget sig i den meningen.