Igårkväll var jag på Make Up Store. Devote-Dasha bjöd på sminkevent och trots att jag är ca sämst i Stockholm på hur man sminkar sig så var jag ändå den som var där först av alla. Finns det någonting som denna icke-modebloggerska får en fet kick av att handla, då är det smink.

Hej, ja jag tänkte på den här hyllan här, jo jag bara undrar om jag kan få allt?

Makeup-artisten William visade något fint sätt att sminka sig i höst. Jag fnissade för mig själv, för jag kommer väl antagligen aldrig lära mig att lägga ögonskugga. Sedan skickade han runt ett par produkter till oss åskådare att känna på, bland annat en läppenna. Jag visste inte vad jag skulle göra med någon av dem (jag menar, hur vet man att en penna känns bra?) så jag skrev ”KUK” på min hand. Det blev fint.

Där fanns mat, godis, mousserande och ett tiotal fashionistas. Och så jag.

Sedan fick vi konsultation av de andra makeup-artisterna som jobbade i affären. Jag fick en ögonskugga lagd på mig som kändes så KABOOM EYES!!!!!! att jag var tvungen att smsa Simon och be honom inte bli rädd när jag kom hem.

Innan man gick fick man varsin goodiebag med sjukt mycket Make Up Store-produkter, så nu är jag stolt ägare av bland annat tre ögonskuggor som ser prick likadana ut men antagligen inte är det. Me gusta. Nu ska jag ge mig på att försöka återskapa ögonskuggan från igår. Vi hörs.

Ni vet de dagar när man vaknar, hör regnet smattra mot fönsterblecket, känner kylan krypa in i rummet trots all jävla isolering, när man springer barfota till köket och skriker TJOHOOOOOO för att man älskar allt som har med höst och kyla att göra?

Nej, inte jag heller.

Men jag vet hur man tar fina bilder på sin frukost och på det überdassiga (tack Skåne för detta makalöst fina och välbeskrivande ord) vädret utanför för att lägga upp det på sin blogg.

Sa jag förresten att min hårddisk räddades igår? Det gjorde den!!! Tobias kopplade in den i sin dator och sa ”Alltså, eh… så vad sa du var problemet?”. För där låg allting. Alla gamla vloggar, mina favoritfilmer och alla bilder 2009-2012. Jag blev helt paff. Det var alltså min dator som var problemet, för även min lilla jobbdator kunde visa dem utan problem. Jag fattar verkligen ingenting. Men å andra sidan är jag inte så jävla teknisk av mig heller.

Idag gick jag på stan med Jessika. Och jag fotade!!! Omg. Det kanske bor en liten bloggerska långt där inne i mig, trots allt. Här får ni se lite bilder.

Ett hus.

Jessika, som jag känt sedan åttonde klass, som hälsade på i Stockholm över dagen. Så mysigt med Västkustbesök, min hemlängtan kryper liksom ihop som en liten boll och purrar avslappnat.

Vi gick genom Gamla Stan.

Och på vägen dit sa jag ”Jessika schyssta ta en bild på mig, det blir jättebra i bloggen om man varvar bilder på dig och mig och den fina miljön”.

Obligatorisk fot-bland-löv-på-hösten-bild.

Och så får ni en sista bild på Jessika för att hon är så fin. Imorgon ska jag visa er bilder från bloggeventet jag var på ikväll. Nu ska jag gå och pussa på Simon. Hejdå.

God morgon kompisar!

Sitter på rummet och lyssnar på Timo skithögt och säkerhetskopierar alla mina bilder från i år till min jobbdator. Min externa hårddisk kraschade när jag skulle hem i helgen så alla mina bilder 2010-2011-2012 försvann. Allt. Kaputt. Skitkul.

Så om ett par timmar åker jag till Splay och lägger min hårddisks liv i Tejbz händer, eftersom han påstod att han kunde återställa allt. Håll tummarna åt my bebe. Tre år av mitt liv i bilder står på spel.

Efter det ska jag träffa Jessika, som kommer upp till Estockholmo från Landvetter för att kolla på Stockholms Universitet. Jaaaa! No more unsociable kid! Har dessutom monterat på mitt pancakeobjektiv så om jag lever upp till min yrkestitel som bloggerska kanske jag tar några bilder. Vi får la se.

Och sedan, för att avsluta dagen, ska jag på något bloggevent på Make Up Store och få massa smink. Eh, ja tack. Yes plis. Ja danke. Da spaziba.

Hola guapas.

Har så konstigt ont i huvudet idag. Orkar ingenting. Var ute och gick en morgonpromenad vid 10-tiden och blev helt snurrig efter bara en kvart. Min hjärna känns utbytt mot en hög överkokt spaghetti. Till och med de på Splay tyckte jag var ovanligt tystlåten. Väldigt konstigt.

Är alltså på Splay-kontoret idag, som ni kanske gissade er till av förrförra meningen. Jag skriver på min bok och Simon planerar Snooza (missat hans och IJustWantToBeCool-Emils morgonshow? Ni hittar den HÄR).

Köpte ett armband förut. Det är rosa med gulddetaljer, kostar hundra kronor på Lindex och all vinst går till bröstcancerforskning. Bra va! Köpte två till och med, om man ska vara petig, för nästa fredag ska jag på 19-årsmiddag. Inom loppet av en vecka har jag alltså lagt 300kr (2st armband + 1st rosa band + 1st bullogram) för att stödja bröstcancerfonden. Känner mig som en äkta life saver.

Grym 19-årspresent om jag får säga det själv. Och jag är vanligtvis den som köper sämst presenter. Men inte i år. Stepping up in life.