10:52 8 Maj 2013

Aahhhhhh kom på att jag har en skitsöt bild från inspelningen av första avsnittet av Med Clara Henry som jag inte visat för er! Kolla. Det är jag och massa fluffiga små lemurer. IIIIHHHHHH

Vi stod där i säkert en halvtimma för att filma till två sekunder i vinjetten. De hade skitstora ögon allihopa. Stod där och försökte gömma russinen jag skulle mata dem med och alla bara stirrade på mig, jättedömande med sina stirriga gula ögon. Så söta och läskiga på samma gång.

Och om typ en vecka får jag veta om det blir en hel serie eller inte till hösten… är så nervös att jag kan dö. De utgår främst från tittarsiffrorna, så vill ni se programmet (igen eller för första gången) kan ni klicka HÄR:

http://www.kanal5play.se/program/71041478#!/play/program/71041478/video/85851269

9:19 7 Maj 2013

Godkväll readerz vill ni ha en ful och halvt oförberedd webbkamerabild vill ni vill ni vill ni

Jag har ont. I hals och i öron. Var konferencier idag på Slaget om Innerstan (google it eller läs inlägg längre ner). Där var mycket skrikande folk. Och så blev jag själv tvungen att skrika, för trots att jag hade mikrofon så hördes jag inte. Muy intressante.

Nu ska jag tillbringa de sista timmarna av min lycklig-att-jag-aldrig-mer-behöver-plugga-matte-tisdag i sängen med New Girl (säsong 1, once again, eftersom denna bonde varken kan streama eller ladda ner S02 WOO), Simon-sms och kärlekfulla blickar mot resväskan på golvet som snart ska packas klart för att imorgon följa med mig ner till Skåneland.

Sov gott!

11:43

Hej. Jag kommer aldrig mer plugga matte.

Vet inte hur provet gick men hoppas hoppas hoppas på VG. Oavsett betyg känns det dock så jävla gött i hela mig. Hejdå matte C. Vi ses aldrig mer.

6:00 6 Maj 2013

Nu har jag dragit en vinnare i tävlingen om ett personligt smycke från inovadesign! Den lyckliga denna gången heter Jennu (eller Jenny, om hon råkat skriva fel, eller så har hon bara väldigt alternativa föräldrar) och hon vann tack vare sin lite lustiga, långa och jättefina motivering:

Hej Clara.
Jag satt och funderade på om jag skulle skriva eller inte. Läste igenom de andras kommentarer och insåg att min idé inte alls var så känslosam som många andras. Men så tänkte jag, äsch. Alla har ju en chans. So here we go.

När jag var 8 år gammal fick jag upp ögonen för någon som jag inte sett förut, hon hette Julia. Vi var så olika varandra som man någonsin kommer komma och det är jag så otroligt glad över. Det finns ingen i denna värld som jag litar på så mycket som jag litar på Julia. Jag älskar henne från djupet av mitt hjärta och nu i 10 år har hon funnits för mig dag ut och dag in. Vi har inte gått i samma skola eller ens bott nära varandra på 5 år och ändå är hon som min högerhand.

När jag för ett två år sedan var i min lägsta period i livet, då jag mådde som sämst och hade kassaste självkänslan så valde jag att börja i en helt ny skola där jag inte kände någon, överhuvudtaget. Där träffade jag Julia. Som nu är den andra personen i mitt liv som jag litar helhjärtat på och som jag umgåtts med VARJE dag i ett helt år. Hon är så bra, och så himla fin, och det går inte ens att beskriva lyckan jag känner när jag är med henne. Vi umgås varje dag och sover hos varandra minst 3 gånger i veckan. Det är ett under att vi inte har bråkat.

Eftersom de här två personerna har räddat mig ifrån att drunkna ner i mig själv och alltid har tagit emot mig när jag rymt hemifrån, och funnits för mig när jag skadat mig själv och gråtit mig till sömns, så finns det inget finare namn än Julia i denna värld. Har funderat på att tatuera in det någonstans, men än så länge hoppas jag på att få vinna ett smycke med Julia inristat på.

Något som är galet – båda två har spelat fiol sedan de var 4 år gamla och de båda är helgrymma på att måla. De är så lika men ändå så olika. De är mina soulmates helt enkelt.
Kram

 

Grattis! Kolla din mail. Och tack till ni övriga som också deltog, så himla många fina motiveringar ni har skrivit. Ni vinner säkert nästa gång.

Hej readerz. Tänkte bara dela med mig av mitt största huvudbry för tillfället. Och det är inte ens morgondagens matte-kursprov.

Imorgon ska jag vara konferencier på Slaget om Innerstan – en årlig fotbollsturnering mellan fyra av Göteborgs största gymnasieskolor. Vet inte hur många som kommer sitta i publiken. Vet inte om jag vill veta.

Men mest skrämmande av allt är att min egna skola inte ens är med i turneringen och jag är skiträdd att mitt liv ska bli som Mean Girls: