Det här med att jag alltid är lika förvånad varje gång jag kommer in från en löprunda.
Låg och tog en så himla gosig powernap efter skolan i min varma, mjuka säng när jag plötsligt fick mentalt psykbryt, lyfte arslet från under täcket och gick ut och sprang 7,5an i iskall blåst och två plusgrader.
Är hon dum i huvudet, undrar ni? Well, antagligen.
Överlevde jag, undrar jag? Japp. Uppenbarligen. Blir lika förvånad varje gång.